2017 var comebackens år, från avgrunden och tillbaka, ta vänster och sen fortsätta på kringelkroken vägen. Cykeln kom fram och det blev en sommar på glassbarerna. Jag vet inte än om det blir något cyklande 2018. Vi får se. Det var helt rätt 2017 iallafall.

2017 kom Kalla med en oerhört kraftfull stakning. Det var så det skälvde där hon for fram.

2015 sa Oskar att det är ingen omöjlighet att springa sub32. Vi skålade och 2017 var det förverkligat. Kan Holaveden sänka sin totaltid från Eksjöstadslopp 2014 år 2018?

2017 var dopingproblematiken som värst kring längdskidsporten. 2001 och 2002 faller i skugga. Någon måste syna problematiken med lupp. Tillåtet eller Otillåtet men vad är det vi pratar om?

2017 Fick Kazuo Ishiguro Nobelpriset i litteratur med motiveringen ”…blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen.”  Längdskidsporten borde bläddra bland sidorna i Ishiguro’s Återstoden av dagen.  En bok som handlar om värdighet och hierarki. Allt som pågår medans livet passerar förbi. Pliktmedvetenhet. Att vara dedikerad och hängiven en uppgift. Det mesta av ondo som blodpåsar, manipulerade urinprov, byta provrör och andningsmasker görs inte av ren ondska utan av några som vill vara bra i sin kultur. I en osund kultur kommer man göra dumma saker. Det är bara så det är, vi får klippa och klistra vidare i våra resultatlistor så länge vi kan men snart kommer nanoteknik, bioteknik och allt fortsätter att förändras. Elitskidåkning vilar på en bädd av underhållningsvärde.

2017 har datoralgoritmen fått sitt intåg i skidåkarvärlden. Vad var det för databas Johan Olsson använde sig av för att inte överbelasta sig till rehabiliteringsrummet?

Vem vinner tour de ski?

En Buddha sa engång att du ska träna din kropp som om du höll i en fågel, inte för hårt så du gör den illa, inte för löst så den flyger iväg. 

Körde femtusen meter Skierg ikväll på 22 minuter, jag var lika rå efteråt som rinnande vatten. Alla pass är inte ett mordförsök.

Antar att det är tiden som flyger iväg om man slappar till sig, tiden till mållinjen. Hörde ni att hela kroppen är fylld av klockor. Massa klockor. Inre klockor. Styrda av solen. Det som kallas dygnsrytm har förklarats och priset är en rejäl fest på lördag. Kul för dom, och alla oss andra också naturligtvis. Själv ska jag på fest ikväll, köpt mig en ny tröja och putsat skorna. En alternativ fest för alla oss som inte förklarat men frågat. Julbord vad mer behöver man skriva? Är det möjligt att dansa ner den där mättnadskänslan?

En av herrarna som nu anlänt till den kungliga huvudstaden för att gå på fest hade samma sorts hundar som jag växte upp med. Det rörde mig vid hjärtat.

Alla snackar snö. Men allvarligt ditt hjärta skiter i vad du har under fötterna. Men allt har inte heller med hjärtat att göra. Lite vit skulle inte skada, det skulle vara mysigt men kanske blir vi inte lyckligare för det. 50% av lyckan sägs bestå av generna och 10% på yttre påverkan. Dom andra procenten är vad allt ståhej handlar om.

Nu tickar klockan för mörker och kyla, sömnens attribut.

God natt men framförallt god morgon.

Formen borde komma så småningom. 

Ikväll är det dags för mig och Oskar att göra skidpremiär. Kul ska det bli. Första gången är alltid speciellt. Arvid gjorde premiär redan igår med en stark 25a. Vi får väl försöka oss på något liknande. Vi har sicklat skejtskidor, köpt choklad, letat fram kaffetermosen, tankat ner bortglömda låtar från Dylans gospelperiod tja ni hör själva förberedelserna är gjorda.

Vill du åka med så åker vi ca 16,45 från Huskvarna. Skejt och stakning. Vi siktar på många varv och kebab efteråt. Ombyte medtages.

När det här är avverkat så är det bara Robban kvar att ge sig ut på det vita. Rykten säger att han är hungrig som en varg på vintern. Skiergen går varv där borta på kullen. Reservdelar byts i parti och minut.

Vi är redo för en vit jul med andra ord. Låt det snöa.

Vad var det som hände? Tom blogg och ansvaret vilade på mina axlar, jag som brukar vara den första att artikulera svordomar när Arvids rader uteblivit. Det ska liksom bara vara där, när man tittar efter, holavedsraderna. Men hänt är hänt och ingen vet vad som egentligen hände men sanna mina ord jag hade skrivit, med bibelcitat och allt.

Inlägget var en kärleksförklaring till min sjukgymnast som stöttat och manat på under hela året. Varannan vecka från Mars till december. Nästa gång jag ska träffa henne är den andra januari och det är troligtvis för sista gången. Det här året har varit väldigt bra för min kropp och för mitt framtida idrottande.

Visst var det lite stelt och ovant men jag kunde springa igen. Vilken känsla. Vid efteranmälan tog man sitt gamla liv tillbaka. Sprang progressivt vilket alltid gör det hela till en roligare upplevelse. Gillar banprofilen på Öis nya elljusspår, där får det bli fler tävlingar! Se det som början på en tradition PeterNilsson.

Bibelcitatet jag byggde mitt borttappade inlägg på var från den femte Mosebocken och gick ut på att man ska följa herrens råd för att få skörda sitt vin och sin olja. Att man inte ska dåra sig för då mister man regnet och som följd hela skörden. Man säger att goda råd är dyra men har man bara öronen på glänt så är just goda råd ingen bristvara människor emellan. Det svåra är att lära sig innan erfarenheten, det är liksom i fel ordning. Det måste vara så nära en naturlag man kan komma att man ska leva sig igenom hela Tarokortleken.

När jag vaknade i onsdagsmorgon så kände jag mig lite krockad. Lite smärta lite värk. Helt naturligt då jag bara joggat fem gånger inför kretsmäterskapet. Det vore att dåra sig att tro att löpningen skulle komma smärtfritt och att man skulle vara tillbaka nu. En prestations starkaste känsla är inte tillfredställselse, som för övrigt är en väldigt liten känsla i ett människoliv. Den starkaste känslan är begäret efter Mer. En uppretad hunger. Snabbare, starkare, bättre. Comebacken är genomskådad och jag återgår till att lufsa runt i skogen. Löpning hör ju våren till.

Petter Northug kan avsluta karriären på samma sätt som han började den. Med att inte bli uttagen till OS . Mycket avgörs i helgen. Trevlig helg.

Här är man igen. Sittandes som vanligt. I biblioteket vid kaminen. Författandes några korta rader som en nödlösning, skjuta det riktiga skrivandet på framtiden. I min drömska verklighet skulle jag vilja insupa allt och föra ner det i ett kollegieblock. Lista ut ett samband, vara en arkeolog i verklighetens djungel. Rista och söka i gemenskapen, samhörigheten, samhället, samvaron, samvetet. Sammanställa allt till en sådär sexhundra sidor. En början ett slut. Jag skulle skriva om morgonen, sedan äta, träna, göra sysslor och sen vinet vid kaminen, kanske scones och marmelad. Sedan börja om igen, dag efter dag.

Man borde vara mer på språng men man är lat som en innekatt. Fet och långt från sitt ursprung. Smuttar på en kopp kaffe och saknar en fotpall. Det mörknade snabbt ikväll.  Plötsligt, sen fick man packa ihop. Det är nåt med mörkret, nåt drömskt, som vinden ristar husets ytterväggar och regndroppar ljuder mot fönstret, men inte ikväll, det är tyst och stilla som i en övergiven kyrksal. Hur jag än försöker så kan jag inte höra vinden.

Jag stötte ihop med en finländsk skidåkare efter Marcialonga förra året. Jag fick upp näven i ett hastigt hallå. På finskt klingande vis kunde man höra –Johan Palmer see you at Vasaloppet! Sedan var han försvunnen i vimlet och alla vet ju hur det gick med Vasaloppet. Idag startar Mikko Harju i lagtempot(FullFit team) under öppningen av ski classics säsongen 2017/2018 i Schweiziska Pontresina. Vi önskar lycka till!

Kläbo måste vara fruktansvärt grym på skidgång. Det är svårt att tänka sig något annat. Han håller på att förändra skidsporten. Så som Northug gjorde för tio år sedan och Elofsson tio år innan det.

Northug har det tyngt, inte ens bland dom femton bästa i norska cupen. Två dagar i rad. Vi får bara hoppas att han inte är borta från rampljuset för alltid. Det vore sorgligt.

Jag tror Kalla kan sticka ifrån Björgen sista 2 kilometrarna. Vi får se.