Well, the road’s washed out – weather not fit for man or beast Yeah the road’s washed out – weather not fint for man or beast Funny, how the things you have the hardest time parting with are the things you need the least. 

Bob Dylan Lonesome day blues

Sömndruckna ögon vilar i lampskenet där snöflingor yr och dansar.

Ännu en natt, lastmaskinsnatt, proletariatets diktatur.

Klagomuren stöttar de trötta.

Vackert dansar flingorna.

Yr gör den, snön.

Kaffetermos, äggmackor.

Snart farbart.

/Johan.

Många gratulerar Arvid Öhrn idag på hans tjugotredje födelsedag, det är så riktigt även om jag personligen inte förstått det där med gratulationer på födelsedagar och är helt övertygad om att ju mer vi inträder i informationsåldern så kommer födelsedagar tyna bort lika snabbt som ett snöfall över centrala Jönköping. Kalas däremot, alla tider.

Har precis slagit på tvn, ska se skidtävlingen ifrån Seefeld, det sägs att Seefeld ska vara den vackraste platsen på jorden att åka längdskidor på. Jag har ingen aning men Huskvarnabergets isbjörnvita tvåkilometersslinga under stjärnhimmel, det är alla tiders. Röd lampa till bastun lyser.

Sjusjoen var vackert i soluppgången men desto vackrare i solnedgången. Som ett fylke med små upplysta trästugor tätt ihoppackade mellan snö och granar. En kandidat.

Ny världsetta i världstoppen är Sergey Ustiugov. Vilket fuck off till ryska myndigheters inkompetens. Lägger man tid, kraft, pengar på att systematiskt dopa tusen idrottare men tar inte med honom som varit mer än lovande ända sedan 2007. Han kan be dom dra åt helvete, han har visat vem han är, vad han kan. Mina tankar far till Zlatan Ibrahimovic, storleken, längden, kraften, drivet, dominansen.

Ett tips till alla som vill ha lite högklassig kultur ikväll till mandlarna och vinet. Woody Allens film Café Society. Prima. 2016 bästa. Finns på dreamfilm om man inte betalar för sig.

Tack för mig.

Bistert! Måste få fyr i kaminen. Midvinterväder. Hur kallt är det egentligen? Jag har ingen aning, detta är flera dar i förväg. Har smugit mig upp före resten av familjen, satt på en kaffekanna. Ska iväg och träna på berget med resten av den hemmahörande skaran Holavedare. Dolla har kommit ner från huvudstaden och ska göra oss sällskap under ett långpass löpning. Ett riktigt äventyr väntar. Vi går ut en kvart före soluppgången, kommer bli vackert.

Ska försöka övertala Arvid att åka ner till Tranemo på söndag och fyra av ett skidpass. Han brukar inte vara så svår. Kaffe, salta mandlar, amerikansk gospel. Ni hör ju vilken bilresa. En hel del skvaller.

Vi ska försöka spela in ett nytt podd avsnitt nu när Dolla är nere. Dolla som egenligen heter Daniel Nilsson och är bror till PeterNilsson. Dolla är en av Lekeryds bästa löpare genom tiderna, nu senaste svensk mästare i terränglöpning, men han har massor av stora segrar i bagaget som Stockholm brantaste och Öis loppet. Kul att snacka träning med en sådan herre, blir ju en hel del skvaller också förstås.

Fick Erik Wickströms bok smart konditionsträning hemskickad strax före Jul. Har nu läst den och skrivit en recension, eller rättare sagt tänkt ut vad som ska skrivas, rent fysiskt har jag inte skridit till verket ännu. Kan lite kort säga att det är en bra referens bok och ett måste hos alla fysiktränings intresserade som likt mig bygger referensbibliotek. Han hade också skrivit så vackert på första sidan ”Från han med dom fackliga orden till han med dom poetiska.” Är väldigt glad över det även om min självutplånande sida skäms, mest för att jag precis skrev det här.

Som alla som någonsin läst på Holaveden vet så har Eriks blogg erikwickstrom.se sopat banan med all annan bloggverksamhet med skidinriktning på hela internet dom senaste åren. Anledningen till det är ådern av möjligheter till skvaller. Erik får nys av godbitar vad det gäller utrustning,lopp,lag,åkare m.m och delger det mellan varven av dåligt samvete, träningspass och dylikt. Bra blogg som bör läsas.

Skvaller faller ibland i dåliga ordalag, det finns ju som i allt annat gränsdragningar men skvaller har historiskt sett varit en av människans konkurrensfördelar mot andra arter. Som vi vet är människan en social art med en utvecklad språkförmåga. Olika apor har också en form av språkförmåga men förmågan till just skvaller är inte lika bra. I en population människor förr i världen var det inte lika viktigt att veta vad faran synts eller vart maten fanns som det var att knyta starka sociala band emellan varandra genom att få veta vem som avskydde vem, vilka som ligger med varandra, veta vem som är ärlig vem som är en lurare. Så evolutionärt sett har skvaller varit bra. Om man nu tror på sånt evolutions snack vill säga.

Åk hem till nån ikväll, ta en kaffe eller ett glas vin och skvallra lite med gott samvete. Nu är jag försenad igen, Robban står utanför och tutar.

Vi Hörs.

Har börjat läsa David Dalton Dylan biografi -Det är inte mig ni söker. Hans sätt att försöka krossa mystiken får den bara att bräddas. Jag är fast hur som helst. Har också samtidigt börjat att ögna i Yuval Noah Hararis bok -Sapiens, mystiken finner inga gränser trots alla tillbuds stående medel. Efter att något klarnat bräddas nya fält och man står frågande framför oerhörda horisonter.

Det brann ovanför den östra fjällkedjan, solen steg sakta mot skyn, segt men spektakulärt. Parkerat bilen vid skidskyttestadion i Sjusjoen, längst ner i spårsystemet. Några grader kallt, ingen vind. Följer pistmaskinen nydragna spår upp mot fjället, segt att diagonala i början men tidsnog hittar man rytmen som om det aldrig hade varit barmark. Investerat i en vätskeryggsäck, tänker springa med den också, alltid retar det någon.

Kollar inte på kartorna bara kör. Flackare uppe på fjället, mjölkvit, rent ljuvligt. Ser på klockan att tre timmar inte borde bli några problem. Natur människa samklang. Kring allt detta universums gudomlighet, prakt, storlek, kraft med framförallt överväldigande obegriplighet. Universum tvingar oss till underkastelse ingen tvekan om det.

Börjar försöka orientera mig hemåt, kollar ut en genväg, klockan skenar, drar en ny loop då genvägen inte var uppkörd, några kilometer mer på kontot har aldrig skadat. Universum är helt likgiltigt, som tröttheten. En sarkastisk humor infinner sig men också tillslut en svartsynthet.

Märker att jag tagit av vid fel vägskäl får vända och åka upp igen, upprepar detta vid nästa vägskäl. Man kan inte annat än att underkasta sig tröttheten, acceptera den och hålla den stången. Slår en stoppsladd vid bilen, knäpper av klockan på 5,39. Måste vara mitt längstaskidpass i livet.

Himlen brinner nät bilen tar mig sista biten nerför fjällen. Mystisk syn. Funderar på hur jag ska återhämta det här tills imorgon. Kommer fram till en öl i baren, skål.