Anmäld till Vasaloppet 2018. När man seglat bort ifrån sin personlighet så känns det tryggt att ha en fast punkt att sikta mot. Nio mil över myrar genom skog. Vit och blått , himlens färger.

Tillvaron är rätt rotad för tillfället. Går över berget mot gymet, rehab styrka. Varannan dag Skierg 20min, 4x4min eller en sjutusing. Inte mycket till gnista men jag andas.

Otaliga timmar med kaffekopp, böcker, böcker.

Skrev bra ett tag, nu ingenting alls.

Lagar falukorv och köttbullar svenska klassiker men fick någon dille på fänkål som stektes mjuk med vitlök, stora nävar ruccola, citronskal och creme fraiche, bandpasta och några varv med pepparkvarnen.

Nästa fredag ska dom ta en sena från baksidan på låret, borra ett hål i överbenet och ett i underbenet sedan dra den dubbelvikta senan igenom hålet och fästa i båda ändar. Förhoppningsvis blir jag pigg snabbt så jag kan äta en tre rätters på hotell Tylösand redan helgen därpå.

Ser på vägen här utanför att många har börjar löparsäsongen. Perfekt för motivationen att starta med Lyckåsbacken nu på Lördag. Större delen av banan är inte brant men avslutningen är häftig och det är ingen särskilt lång tid vi pratar om, under en kvart för samtliga, så det gör inget om man inte kommit igång, det blir goa substanser till hjärnan helt klart. Upplevs under eken.

Är det inte Torsdag idag? Ärtsoppa va?

Lev väl

/Johan

Ett lätt överdrivet hundratal Tofsvipor seglade in över gräsmattan och tog över scenen i total närvaro. Med stum beundran såg jag det komma, försvinna, men känslan blir kvar innanför bröstbenet. En stunds övertagande av naturen.

Tre koltrastar syns annars dagligen vid fågelmatningen nu. En hane, en hona och en fjolårsunge med rostfärgad fjäderdräkt och svartbrun näbb. En liten familj. Dom små och nätta Grönsiskorna är också kvar dagligdags vilket är till belåtenhet. Hoppas verkligen att koltrastarna speciellt då hanen stannar inom höravstånd nu när vi inväntar två månader av badande i förförisk vårsol och blänkande vatten. Ser helgen som ett smakprov.

Vandringskängorna traskar över fjolårslöv och smältvatten, genom skuggbelagda skogar och soluppvärmda åkrar. Kring kala trädstammar kan man stå still ett tag och lyssna till fågelsången och det pulserande livet nere på fyran. Drömmen om storstan, stolen i lä och varma händer och kalla ölflaskor. Baren, sorlet, tomat, mozzarella, tungt vin och rostad surdeg. Timmar och åter timmar. Armbandsur och klackförsedda skinnskor.

Känner träningsivern. När operationens konsekvenser är utraderade kommer utloppet bli massivt. Hårt och länge, min paradgren. Tills dess himlen,vattnet, jorden. Allt är ett vågspel. Svänghjulet är stort i livets lotteri.

Hästarna lappar i sig det sista av eftermiddagssolen. Står tätt ihop med drömmar av torkat gräs och halmbeströda boxar. För fem miljoner år sedan var det nära att hästrasen helt utraderades. Hur hade världen sett ut utan ädla riddare och vita springare?

Tar man ett titt på jordens historia och dess klimat förstår man hur lycklig man ska vara över att få tillbringa några dagar i  vackert väder. Planetens historia värkar vara allt annat än angenäm om man ser till det här med klimat. Global uppvärmning, global nedkylning, havsnivåer som pendlat och himlar som beprytts av meteorer och kometer alltså flygande bomber. Vi bor för tillfället i ett fantastiskt klimat, även när det regnar i Januari.

Har ni stått hänförda av ett norrsken någon gång? Hänförd av himlavalvets skådespel skapat av vad som kallas soleruption, vilket verkar vara ungefär 100 miljarder ton högenergipartiklar utkastade från solen ut i rymden där magnetosfären och atmosfären styrts alltsammans mot polerna därav detta sken. Blir utbrottet av partiklar ovanligt stort så vet vi faktiskt inte om vårat himmelska försvar skulle kunna klara av det, det ligger helt och hållet i någon annan händer. Det finns alltid en historia bakom allt som smeker än.

Jorden har varit så gott som utplånad (över 70% av allt liv) vid fem olika tillfällen. Ordovicium, Devon, Perm, Trias och Krita. Det var under Krita som dinosauriernas framtid blev förpassad till filmduken. 70% av allt levande på jorden blev utraderat av en meteor som turligt nog hamnade i havet men berggrundens svavelhalt och luftens syrehalt ställde till med obeskrivliga otrevligheter och i månader regnade det vatten som brände skenet av allt levande. En förruttnelse till doften av bränt kött. Det var för 65 miljoner år sedan och världen återhämtade sig precis som jag kommer göra efter stundande operation.

Förlåt för överflödet men det var en del av mina tankar. Lev väl och betänk vilken tur vi haft med vädret.

/Johan

Vaknade fem i fem på Vasaloppsmorgonen, som en biologisk klocka, tick tack det är dags. Blev först väldigt förvånad sedan somnade jag om med ett leende och inväntade väckarklockan 07,28. Varje Vasaloppsstart man ser på tv är en missad Vasaloppsstart. Lika tomt och innehållslöst som porr, en lek med våra lustar men innehåller ingen gnista. Har tappat suget på att passivt kolla på saker, jag vill studera och uppleva, delta och omfamna men ibland är ibland och som det är. Kan känna kittlet i magen, ändå värt en del.

Vilket väder som drivit in och tagit över, landskapet ligger nerisat och vindpinat. Trädgården har blivit en enda stor driva från gräsgrönt till halvmeter piskat puder vid fågelmatningen. Småfåglarna har sökt lä i storskogen medans en koltrast har tagit sig hit och kämpar gungandes i vindbyarna. Inte varit en koltrast här på hela vintern men nu råder något slags katastrof läge och vi är tillmötesgående. Lite senare vid eftermiddagsfikat såg jag en grå boll hoppa omkring med ett klyvfrukt från en lönn i näbben, gick mot fönstret för att se efter och då dök en rödbröstad hanne upp och vinterns första domherre kunde skådas.

Vinden har yrt upp Landsjön till ett mörkblått skummande inferno och alla isrester ligger som guppande drinkis utmed strandlinjen. Promenarar förbi med huvan uppfälld. Har man sitt på det torra så är det uppfriskande att naturen ryter till emellanåt. Man kan lära sig något utav det. Läste att man kartla havets strömmar efter att ett lastfartyg blivit av med 34 000 hockeyhandskar under en storm ute på Stilla havet 1994. Handskarna hittades sen ifrån Vancouver till Vietnam. Säg den som inte blir förvånad titt som tätt.

Jag vet varken när jag ska opereras eller när jag kan börja arbeta, det är som att varken veta vad som är ut eller vad som är in. Driver mest igenom dagarna nu, någon promenad, några böcker, en tv serie, ett gymbesök, en soppa två bitar bröd. Hittade några projekt att nässla mig in i men halkade ur och hittar inte någon ingång.

Måste börja göra mer saker, det skulle vara bra för mig, att bli på hugget igen, känna suget, bli klarvaken igen. Operera i livet så man ställs inför fler valmöjligheter. Bolla argumenten, puts och stuts. Läste att på en val som dött i havet och sjungit till dess botten, kunde man hitta 390 olika marina organismer som livnärde sig. Den enes död den andres bröd eller vad brukar man säga men det som mest slog mig var att visa organismer hade sin ursprungliga hemvist 1600 kilometer därifrån. Vissa har som grej att bara driva med strömmarna tills dom på något kemiskt vis uppfattar en möjlighet och bara faller ner till kalaset. Att det bara uppenbarar sig en dag. Men man vill ju skapa valmöjligheterna själv men man inser mer och mer vilket oerhört arbete det är, en tunga till en blåval väger till exempel lika mycket som en elefant på land. Man har nog inte mycket till val än att driva vidare och se vad man hamnar.

/Johan

En grönfink hängde vid fågelmatningen imorse. Long time no see . Det ljuder av liv där, febril aktivitet. Beskådar endel, inifrån glaset men utanför, så utanför. Tre grönsiskor hoppade fram i gräset, två honor en hane. Såg dom för första gången igår, fick slå i boken. Det är små krabater, härliga att se på. Honan ser lite tvådelat ut i dräkten. En svarthätte hane har synts för första gången också, honan har synts till länge. Nu tillsammans dom två!

Belackare, elaka tungor, svarta fingrar. Den skrynkliga häxan kan ta sitt pennskaft och flyga dit hon hör hemma. Anna Haag du är femte bäst i världen. Tendensen är tydlig, det krävs förberedelser av rätt slag för att prestera på beställning. Finns inget självändamål i att fara och flyga, kors o tvärs. På kammaren det är där man bäddar. Som man bäddar får man ligga.

Det kommer bli ett snabbt Vasalopp i helgen. Grattis alla ni som tränat nu kommer ert livs chans. Det är möjligt att jag överdrev lite där men en bra tid är en bra tid. Vi måste väl få ängna oss åt överdrifter emellanåt.

Jag har nu avslutat min filmperiod för att gå över till tv-serier och det utan att ha sett La la land. Det blir eventuellt på bio, det måste vara en fantastisk film att se på bio. Jag hoppas hon följer med. Jag uppvaktar det hela kan man säga. Rätt känsla rätt tid, mödan värd.

La la land är skriven och regisserad av Damien Chazelle, han är filmvärldens klart starkast lysande stjärna. Ett fåtal människor har gjort filmer som han, då är han född 1985. Det var under en sen barrunda som jag fick tipset från en musiker och nära vän att kolla på filmen Whiplash. Jag gjorde som han sa och det blev en oerhörd upplevelse, utan att tveka den bästa film jag någonsin sätt. Precis som utlovat. Också den gjord av Damien Chazelle.

Whiplash handlar om en ung jazztrummis hänsynslösa färd i att försöka bli en av dom stora. Ytterst få kan känna igen sig men många kan känna förståelse kring känslorna, ambitionens yttersta rand, knivens egg, ett stups början. Filmen kastar in dig i en hänsynslös tornadovind som sliter dig mellan någonting som du tror är hopp och en känsla som du vet är förtvivlan och allt går i ojämna hastigheter framstegets skövlande livets räkning. Rödflammig sitter du där och undrar om dom rödmosiga kinderna är rodnad från skönhetens smekningar eller ambitionens lavetter.

Se den om du är redo. Fly bara inte. Lite obehagligt men förneka inte dragningskraften. En skvätt tändvätska till en ambitiös idrottare. Men det är film. Lahtis är fullt av atleter som tagit samma resa men på ett behagligare plan får vi hoppas.

Ha en trevlig dag.

/Johan