Då var det över. Den sista träningstävlingen sprangs igår i ett soligt lekeryd. Glassen uteblev dock. Här kommer en snabbgenomgång av alla deltävlingar från en örns perspektiv.
Munksjön Runt – 5,4km
Första turen för i år med nummerlapp på bröstet. Jag hade ingen koll på hur formen var och vågade därför inte trycka på genom hela racet. Höll ihop med sluggern fram till någon kilometer kvar innan jag drog ifrån och sprang in på 19:10 ( 3:31min/km) Skönt, då hade man testat av formen efter vinterdvalan och insett att man fortfarande kunde springa någorlunda.
Bonnarundan – 8km
DNS. Körde taxi åt skidgrabbarn.
Mullsjö – 4,5km
En solig lördagsförmiddag åkte vi till Mullsjö och sprang runt en sjö. Så här skrev jag i min träningsdagbok. ”Bra känsla genom hela racet. Öppnade första kilometern på 3:10 och det var bara Oskar som hängde på. Sakta men säkert drog han ifrån och var tillslut 13 sekunder före mig i mål. Finns mer i benen känner jag KUL”
Jag sprang in på 15:01 (3:20min/km) Kände mig stark, snabb och ganska smal. Men på hemvägen blev det fikabuffé så då försvann den sistnämnda känslan.
Rocksjön – 4,3km
Lite motvind och snöblandat regn vid starten gjorde mig lite lätt osugen på att springa. Som tur va var det ett kort lopp och lidandet var över relativt snabbt. Vid 2,5km tittade jag ner på klockan och såg den slå över till 8 minuter. Det var där och då jag bestämde mig för att årets stora mål får bli sub 16 på en femtusing. Rocksjön var mitt absolut bästa lopp. Var inte trött vid något tillfälle och sprang i mål på 14:11 (3:18min/km) Då ska det tilläggas att vi sprang på blöta spänger sista kilometern, så sluttiden hade kunnat snyggast till något. Bästa var känslan efteråt då jag såg Linderholm riktigt trött, och jag själv kände mig redo för ett varv till. God form med andra ord. Kanske för god, för tidigt?
Höredarundan 9,1km
Så var det igår dags för den klassiska höredarundan, den jag sett fram emot mest. Den jag hade en tid att gå på från förra året. Det var här jag hade tänkt stämma av formen på riktigt. Exakt hur mycket bättre jag blivit i år jämfört med förra året. Men, som ni trogna bloggläsare har koll på har jag slarvat med hälsan och varit sjuk i snart 2 veckor. Förr eller senare ska man väl dra igång igen och min snoriga näsa kändes överkomlig. Drog till Lekeryd helt utan ambitioner, jag skulle bara jogga igenom utan att egentligen anstränga mig. ”Ta nu inte ut dig” som mamma alltid säger. Men så säger hon oavsett om det är Vasaloppet eller en fotbollsmatch. Förstår inte mammor att vi håller på bara för att vi gillar att ta ut oss?
Starten gick och jag tog det lugnt precis som bestämt. Kändes väldigt skönt att för en gång skull slippa all starthets och att känna sig kräkfärdig redan efter en kilometer. Jag sprang på helt i min egna takt och var egentligen relativt oberörd. Efter några kilometer kom jag ifatt Sernheim och det var skönt att få lite sällskap i de långa flacka (ganska tråkiga) partierna, så vi sprang och småsnackade om livet i allmänt. Ut på den sega anebyvägen tillbaks mot lekeryd växeldrog vi och tyvärr tappade Adam min rygg när jag gick upp och körde. Jag försökte få med honom i något högre tempo eftersom vi var en jagad duo. Höll mig i skinnet ändå och tryckte inte på alltför hårt eftersom mammas ord ekade i huvudet.
Landsjön runt är bara några veckor bort och det vore dumt att dra på sig något ännu värre. Adam blev tyvärr ikappsprungen och förlorade även en spurtduell. Jag kom 2a efter att Oskar inte helt oväntat dominerat och sprang i mål på 31:25, en riktigt bra tid ska ni veta. Själv var jag bara minuten långsammare jämfört med Arvid modell 2014, detta trots att jag inte ansträngt mig särskilt hårt. Och alla vet väl hur det gick på Landsjön runt förra året?
Summa sumarum. Hade jag varit frisk och kry hade jag persat utan problem, men att hänga på Oskar hade varit en alldeles för svår uppgift. Den mannen är i sitt livs löparform.
Pojkband eller löpare? 50/50
Oskar sträcker ut och springer in på 31:25. Inte långt kvar till löparlegendens 30:48. Kan Oskar bli en ny löparlegend från äpplelandet är frågan??
En liten prischeck för 2a platsen i totalen. Känslan var att tävlingsledningen inte förväntade sig någon annan än Jonas Linderholm på den platsen.
Till sist ett stort tack till de arrangörer som gör detta möjligt. Det är verkligen himla roligt att springa med nummerlapp på bröstet. Att en så enkel aktivitet som att tävla kan få en att må så bra. Det måste vara meningen med livet. Åtminstone i mitt liv just nu.
Senaste kommentarer