Ett vanligt förekommande fenomen på nästan samtliga konditionsidrottsbloggar är så kallade ¨race reports¨. En text som återger tävlingsdagen, mer eller mindre detaljrikt. Jag har egentligen aldrig tyckt det är särskilt roligt att gå igenom kilometer för kilometer och beskriva hur trött man var. Alla fattar väl att om du springer ett lopp så är blir man trött. Här kommer istället en ny version – pre race report. Till nästa gång jag skriver hoppas jag att den stämmer så pass bra överens med resultatet av loppet att det bara är till att kopiera texten och publicera den igen.
Linköping Halvmarathon
07:15 Klockan ringer och jag intar en stadig frukost. Gröt och oboy, en stående klassiker.
08:00 Upphämtad av grabbarna grus, dvs Oskar och Palle. Oskar styr skutan medans Palle drar anekdot efter anekdot. Denna gången bland annat om att regalskeppet vasa egentligen aldrig sjunkit utan att allting är en konspiration. Högst oklart. Hämtar upp Sluggern som dagen till ära agerar Waterboy längs med linköpings gator. Ynglingarna får sitta bak som vanligt. Mobilspel förekommer då vi är ett offer för den nya generationens mobilberoende.
09:10 Framme på tävlingsplatsen. Nummerlappar hämtas ut och en viss nervositet infinner sig. Den östgötska dialekten bland funktionärer bidrar dock till ett visst lugn. Vindstilla och 20 grader varmt, allt är bäddat för fest.
09:15 Tillbaka till bilen. Oskar plockar fram den stora väskan och lyfter ut fikabröd efter fikabröd. ¨Jag tog med lite åt er också¨ No shit, du har packat fika åt halva linköping. Morotskaka signerad Oskar Lund samt kaffe intas och det landar perfekt i magen vilket är en nyckel till ett lyckat lopp tro jag. Därefter byter vi om. Bröstvårtor tejpas och mustachen kammas, inget lämnas åt slumpen när holaveden ska springa.
09:54 Går in i startfållan efter en något överdriven uppvärmning. Jag känner mig redo, benen är med mig, vaderna känns spänstiga och som sagt – morotskakan har landat perfekt. Speakern gapar värre än Johan Palmér under Starkeman-tävlingarna i järsnäs och det går inte ta miste på att man är i östergötland. Dialekten är grov men ändå tydlig, jag tycker mig känna igen personen bara på rösten. I samma stund som jag funderar på varför han aldrig nämner att 3/4 delar av holaveden står på startlinjen (Har inte bloggen spridit sig till östergötland?) kommer jag på vem personen i fråga är – Magnus Samuelsson agerar speaker och har tydligen snöat in totalt på ultralöpning istället för strong man. Jag fastnade i tanken av Magnus samuelsson i ett par tå-skor lite för länge och helt plötsligt har starten gått.
10:00 Starten går. Lite klen startpistol men Anders kleist hörde åtminstone och vi andra hakar på. Let the pain begin.
0 – 5km Oskar drar på i ett högt och jämnt tempo och vi klockar 1a femman på 17:45. Dagens taktik är att ta rygg på Oskar till varje pris, men också hjälpa till med att hålla tempot varannan kilometer. Första femman var lättsprungen utan backar och det känns ganska behagligt hittills. Förhoppningsvis mindre än en timmes löpning kvar, bara att härda ut.
5-10 Detta blir min 4e halvmara och jag har lärt mig att man helst av allt ska försöka koppla bort skallen första milen, bara att glida med och få den överstökad. Jag har lite problem med att hålla jämn fart med Oskar på 2a femman och han drar ifrån några meter tyvärr. Klockar den ändå på 18:30 och passerar med andra ord milen på 36:15. Oskar håller jämn och fin fart och passerar 30sekunder före, något efter uppsatt mål men det var också en tung femma.
10-15 Här är något av ett nyckelparti. Springa så enrgisnålt som möjligt men ändå behålla farten/öka något om det går. Sluggern står och kastar vatten vid våran betämda langningsplats och missar att utföra sin uppgift då han kastade vatten på ett träd och inte mot oss. Det går relativt fort trots ganska många knixiga svängar. Jag har fortfarande Oskars ryggtavla synlig och jag tycker mig närma mig den allt eftersom. Min känsla av att det gick fort bekräftas då jag klockar 3e femman på 18 blankt. Oskars rygg kommer närmare och märmare..
15-20 Ett mycket lättsprunget parti med med extremt tunga ben. Jag går ifatt oskar igen vid 17 kilometerskylten. Han har fightingface, ordentligt. Då vet man att han ligger på max i alla fall. Sista 3 kilometerna kör vi ihop och känslan är att vi har ökar takten. Men mitt omdöme är sällan på topp mot slutet av ett lopp. Vid 20 kilometer piper klockan och 4e femman gick på 17:15, otroligt att den sista går snabbast av dem alla. Så ska ett lopp springas reflekterar jag innan det är dags för långspurt. Den som säger att ett halvmarathon är 21km och tydligen aldrig varit trött vid målgång. Ett halvmarathon är 21,1 och den sista hundringen tar emot kan jag berätta.
21,097,5 – 1:15:15. Jag kollapsar i mål. Pers igen.
Detta är en historia. En text helt påhittad efter 22 en vanlig måndagskväll. På lördag får vi se hur sanningsenlig den är. Kanske är det inte en helt orealistisk, vi får se. Jag hoppas i alla fall att några av detaljerna kommer att stämma, så som sluttiden och fikakorgen. Vad historien inte förtäljde var att Johan sprang in prick en kvart efter mig och Sluggern skämdes för att han missade vätskelangningen. Jag utelämnar detaljer gällande huruvida Oskar blev sprutslagen eller ej… Lite får ni fantasera själva.
Glad tisdag.
Senaste kommentarer