Kategori: Arvid (sida 60 av 68)

Naturromantik

Fyran upp på höjderna. Kortbyxor som blottade mina vinterbleka lår. Ett hav av blåsippor och hjärtat dunkade hårt i bröstet. Ska han prata hela uppförsbacken tänkte jag när Oskar beskrev topparna han bestigit i grannlandet. Han lät precis som en guldgrävare som funnit sitt första gram när han beskrev topparna. Besatt på något sätt. Redo att lämna allt för att helt ägna sig åt snö, kyla, toppar och stighudar. Fantastiskt fint att se sådan hängivenhet. Fyran har sett sina bästa dagar, en löpslinga av världsklass i förfall. Synd. Det var där löpkarriären började med klubbmästerskap i terränglöpning. Oskars banrekord kommer stå sig för alltid. Allvarligt, gå ut och lägg er på rygg en stund i blåsippehavet ni kommer inte ångra det. Alla problem känns som bortblåsta. Det är vår gott folk. 
Kan vara min första nummerlapp. Gissar på att det är -98 för det är då jag hittar första resultatet från KM. 


lyckåsbacken

90 minuter ren livskvalite genom kaxholmen en söndagseftermiddag. Formtestarbacken, dvs lyckåsbacken, betades av efter en tur till skärstad och edvardsson. Årets företag i jönköping kommun 2015 står det på en banderoll på ena långsidan. Hur länge låter man ett sånt budskap hänga framme? Å andra sidan har jag ätit på sunkiga pizzerior där hälsomyndigheten gett tummen upp sent 90-tal och resturangen fortfarande har intyget inramat på framrutan. Denna gången var dock inget tillfälle att testa formen utan jag drog långärmen för klockan för att slippa se tiden. Backen med stort B har som bäst klarats av på ca nio och en halv minut en vacker vårdag innan Göteborgsvarvet, mätt från skittunnan vid lagårn till stora eken längst upp. En backe jag varmt rekomenderar för er alla att testa. Ta bilen och ställ den på gårdsplan sen är det bara kuta på för fulla muggar. Trevlig löptur. Hur som helst, halvvägs upp mot höjderna gör sig den torra strupen påtaglig. Har ändå sprungit närmare en timme så en klunk vatten skulle vara på sin plats. Ni som tränat med mig har kanske noterat att  vatten sällan gör mig sällskap, men denna gången skulle det verkligen behövts. Det porlar rikligt från bäcken så jag stannar till och tar mig en klunk eller två. Det smakar ljuvligt, precis som den gången jag drack vatten vid helvetesfallet under smestern i Dalarna 20xx (fyll i mamma) Då som nu släcktes törsten och turen fortlöpte. Att magen senare skulle haverera mer eller mindre skyller jag på det frosseri av påskmat som rått i dagarna tre. Varför kommer det sig att äta orimligt mycket plötsligt blir helt accepterat så fort det är en högtid? Det gör mig inget jag bara undrar vart beteendet kommer ifrån. Man blir dock mörkrädd när man läser att vi äter 13 400 ton (!!) godis bara under påskhelgen. Men jag antar att det är bra för handeln. Sveriges 11e populäraste godisbit kommer från jönköping och båda ägarna åker varsin Tesla. I rest my case. Åter till löpturen…
 
Jag tar för givet att inget dött ligger i bäcken längre upp i backen, men man vet ju aldrig så jag springer och håller lite utkik. Tänk lyckåsvatten på flaska vilken affärsidé det hade kunnat bli. Bara tappa upp genom ett kaffefilter och sedan lansera i valfri storstad. Nåt annat än succé känns otänkbart. Jag hade kunnat vara omslagspojke. Hurvida det hade ökat alternativt minskat försäljningen låter jag vara osagt, men man hade i alla fall kunnat bocka av det på sin bucket list. En kraftledning hade ramlat över vägen vid måla kulle och för en sekund funderade jag på om jag skulle flytta på den. Insåg att jag hade dålig koll på kraftledningar och dess egenskaper så jag tänkte om. Såg två pojkar cyklandes med varsin ryggsäck på ryggen. Jag tror dom var ute och rekade nya ölgömmor eftersom Oskar hittat det gamla. Jag tycker det kan vara på plats att leta rätt på ägarna till dom ölen som Oskar snodde en gång i tiden och betala tillbaka nu när han brygger eget. Jag kände såklart igen pojkarna, det är ju kaxholmsungar, och dom kändes minst sagt skyldiga till något. Vad skulle dom annars ha i ryggsäcken, extrakläder? Tror knappst det, dom bor ju bara 500 meter därifrån. 
Vid kilometer 19 mellan Pingstkyrkan och Kapplandsområdet ligger grilldoften tät. Jag sneglar upp mot balkongerna på yttersta gatan av området och där står en från Rudenstamsklanen och kikar på de nya lägenhetshusen som förmodligen förstört både vätter och landsjöutsikt. Jag tyckte mig skymta en grill i samma veva. Om min spaning stämmer så måste det vara nåt form av rekord. Men efter all påskmat är jag också beredd på att dra fram grillen. 
 
Kilometer 20. Hemma hos mor och far igen. Bowling på kvällen. En bra dag helt enkelt. Långpass på söndagar borde vara lika spikat som Jesus på korset. 

Var god dröj

Uppdatering del 2. 
Vår alldeles egna Robert Davidsson satte det avgörande målet mot egnahem. Slutresultat 1-0. Vi har inte mycket detaljer att ge er, men vi förmodar att det var en tåfjutt. Trevlig lördag på er. 


Uppdatering. 
Det blåste lite för mycket på Mantorp i dag för att kunna springa riktigt fort. På långa raksträckan blåste kepsen av första varvet och till och med målportalen välte. Fick springa solo med en lucka bakåt på ca 25 sekunder hela loppet. Även om jag är missnöjd med tiden åker jag hem med en vinst och det är jag väldigt glad för. Springa snabbt kan man göra en annan dag när det blåser mindre. 

Det var trevligt att tjöta med bröderna Sjöberg i den iskalla väntan på prisutdelning. 


Simon Karlsson på 2a plats hade varit i klevaliden och sprungit backintervaller. 3an minns jag inte vad han hette, men han sprang två minuter långsammare än vad han tänkt så det indikerar på att det var ett tufft lopp för många. 

Starten i Mantorp går 10:30. Snabba skor på för första gången i år. Det är alltid något speciellt med säsongspremiären. Återkommer senare när jag sitter i bilen på väg hem. Då får ni full rapport från loppet samt hur det gick i matchen mellan ÖIS och Mariebo. 
Rekordskorna från Linköping halvmaraton. Borde funka även på 10 kilometer. 

Backa Rasmus Ax

Ni vet känslan av att göra sitt livs lopp? Känslan av att lyckas. Att prestera. Den känslan kände Rasmus Ax i söndags, sen blev han diskad. Tänk er själva att staka de där nio milen för att sen bli diskad. Vad meninglöst. Mycket slit förgäves på nåt sätt. Alla som åkt loppet vet hur man mår i mora. Man är inte så sugen på att tackla motgångar när man väl gått i mål. Anledningen till diskningen känns något diffus. Vasaloppet hade lovat fri gata för elitdamerna inför målgång men lyckades inte hålla det då det kom 20 hungriga herrar samtidigt. Dela upp det på 5 spår så förstår ni att det blir tight. En stackars funktionär fick uppgiften att dela på damer och herrar 200 meter innan mål. Till sin hjälp hade hen en reflexväst, visselpipa och en skylt storlek mindre TV-apparat. Om Vasaloppet verkligen hade lovat damerna eget spår borde man lagt manken till för att verkligen få det att fungera. Inte bara lita på en funktionär och en handskriven skylt 200 meter innan mål. Ramsus Ax fick ta skiten för att det inte funkade eftersom han vinglade till framför Britta. Helt felaktikt diskad enligt mig, men nu är det som det är. Tråkigt för Ax eftersom han hängts ut i varenda dagstidning som nån slags kvinnnohatare. Men man lär sig av sina misstag. Med största sannolikhet sitter en hel arbetsgrupp i detta nu och jobbar fram en plan inför nästa års lopp. I den arbetsgruppen hade jag lätt kunnat ingå. Diskutera fram att elitdamerna startar 20 minuter före herrarna, det tar högs fem minuter sen kan man fika av resten av året. 

Funktionären som försöker dela på damer/herrar. Hur kan dom på allvar trott att detta skulle fungera? I detta skedet av loppet är man motsatsen till pigg och snabbtänkt. Alla som åkt loppet vet att det kan vara rätt mosigt i skallen sista biten. Spurtar man dessutom om att bli top 100 är det lätt att missa en liten lapp på en pinne. 

 
För egen del fick jag faktiskt en rätt behaglig resa ner till mora. Eller behaglig och behaglig, det finns ju grader i helvetet liksom, men utan tvekan det bästa året för min del. Den sedvanliga klubban kom aldrig riktigt utan jag kunde trycka på och jaga placeringar hela vägen till mora. Även för min del blev det ordentlig körning efter eldris och in till mål. Det kändes som vi i klungan jagade en pallplats än en plats runt 1700 som det faktiskt gällde. I springbackarna innan moraparken satte jag in stöten och i Auklandbron gick jag om ytterligare ett par placeringar. Sen stampade jag plattan i botten och körde fullt blås hela målrakan och lyckades plocka ett par trötta gubbar och kanske nån dam. (Magnus Edgren) Härlig känsla att svisha förbi åkare efter åkare så när väl mållinjen närmade sig fick jag feeling och slängde upp höger ben precis som jag gjorde på kortvasan förra helgen. Denna gången bar inte benen på samma sätt och sekunden senare låg jag som en padda framför fotograferna samtidigt som jag blev påkörd bakifrån. Men vad gjorde det, jag var ju i mora.
I jakten på Elgh fanns inget att göra. Robban kämpade tappert och var närmast, men nära skjuter ingen elgh som ordspråket lyder. Nytt försök nästa år. Då ska jag passa på att åka lite rullskidor under hösten till skillnad mot i år, samt dra kopiöst mycket skierg. Är det något jag lärt mig efter fyra turer mellan sälen och mora så är det att det är väldigt mycket stakning. Eller rättare sagt bara stakning. Och alla stakar bra, till och med dom som stakar fult stakar bra. Pelle Rudenstam lovade under vallningsproceduren på lördagskvällen att fästvallan skulle lämnas hemma om två år, dvs 2018. Vi var några stycken som nickade instämmande och kände att det låg en viss seriös ton i det hela och ska det funka är det nog bäst att börja träna för det redan nu. Men först ska vi springa under 32 på milen. /AÖ
 

So far so good. Men sekunden senare låg jag på rygg. Åkaren bakom i blått dundrade in i mig i full fart och blev orimligt sur. 



 
 
 
 
 

Gästinlägg – Rainer Scholz om väder

Allting har en baksida


Kollade nyss vädret på yr.no för vår trakt – bara röda siffror i långtidsprognosen, alltså plusgrader, kanske någon minusgrad på natten ibland. Nu vill jag inte ta ut något i förskott, det är ju bara i början av februari men var de här två veckorna med snö och kyla årets vinter? T o m de där veckorna kom ju som en överraskning som ingen hade räknat med. Läste här på bloggen att nu håller Vättern på att lägga sig eftersom den ryker. Jag vill vara snäll och skyller den naiva tron på oerfarenhet och ungdomlig ålder. Den ryker tre gånger och sen lägger den sig har även jag hört men det är en myt. För det första ligger den ju redan där och för det andra behövs det riktig köld en längre period än två veckor. De som har varit med kan bekräfta detta. När Vättern har varit isbelagd så händer det mycket sällan i januari utan först i februari eller t o m i mars men en fin vinter kan även betyder en isfri Vättern, vi vill ju bara ha snö och lagom med kyla. Tyvärr riktar sig vädret inte efter vad jag tycker – det har det sällan gjort. Var vintern 1985 bättre än den här? De unga minns inget av den, kanske har de hört talas om den, de lite äldre säger kanske ”ja just det”, de som är runt 60 minns den med glädje och fasa medan de riktigt gamla kommer inte ihåg. En sådan vinter har ju den baksidan att det aldrig blir vår. Jag minns det ur huvudet men kan även titta efter i gamla dagböcker.  

Några notiser ur dagboken från 1985:


4 januari; Oskarshamn 1 m snö i natt.

– 8 februari; temperaturen är för mycket för Vättern som är isbelagd

– 28 februari; medeltemparatur för Jönköping i februari minus 11 mot normal minus 3,7. 

– 10 april; 10 minus på morgonen, skidtur på en mosse nära Tenhult, härligt vinterväder. 

– 30 april; 30 cm nysnö på höglandet


Jag minns det mesta av det där. Det året var enda gången vi sprang runt Landsjön när den var helt isbelagd, det var den 28 april. Allt valborgsmässofirandet ställdes in, sjöarna gick upp i början av maj utom Vättern som gjorde det redan i slutet på april. Jag åkte 75 mil på skidor men prioriterade löpningen trots allt fast just det året blev det väldigt dåligt. En sådan vår kan gå en på nerverna, milt utryckt.

Så fort som snön försvann i år gjorde den aldrig förr, för det mesta dröjde det till första april. Sen fanns det ju ännu värre vintrar, man har ju hört om de så kallade krigsvintrarna, tur att man inte var med då! Hur det än är, så finns det alltid något som är värre eller också bättre för den delen, åtminstone känns det så. Hur duktiga ni är så var Uffe Mattsson bättre! Ojdå nu kom jag bort från temat men vi var ju nästan klara. Döm själva om det var bättre förr med kalla vintrar jämfört med nutiden då västvinden för med sig ljumma fläktar. Vädret är tyvärr ingen önskekonsert, vi har inget val, det är bara att anpassa sig och man måste göra det bästa av det hela. Nu tar jag bilen ner till Rocksjön och springer några varv där, t o m solen bländar, det finns risk att jag bränner mig, allting har en baksida.

 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑