Kategori: Arvid (sida 2 av 68)

34785

Säsongsdebut i Sätra i lördags. 1500 meter. Raka spåret. Vilken vinter det är i Stockholm. Kändes som man var ytterligare 30 mil norrut typ. Mycket snö och svinkallt. Oskar måste trivas. Synd att han blivit löpare och batteriexpert på heltid.
Starten gick och det blev ett rasande tempo från start. Många som ville ligga längst fram. Tyvärr orkade inte dom som hamnade där hänga med haren så det blev till att köra om ett par gubbar. Strax efter det blev man omkörd igen, och så pågick det under första tusingen. Femtonhundra är speciellt. Det är mycket positionering och kamp om sin plats i tåget. I lördags blev det tyvärr inte särskilt lyckat, och när man behöver byta plats i tåget flera gånger blir man tillslut trött. Att göra fartökningar, bli uppstoppad och nära att ramla i det tempot kostar på. Fick till ett ganska fint ryck med 300 meter kvar, men det höll inte hela vägen in i mål tyvärr. Klockan stannade på 3:47:85, ganska bra ändå har jag bestämt mig för att tycka. Känner mig övertygad om att det går att förbättra och en sån känsla är ju alltid go att ha.

Ny chans på lördag. Ska bli skoj faktiskt. Jag är laddad på riktigt. Rätt skönt att bara beta av säsongsdebuten, den brukar sällan bli den där riktiga fullträffen ändå.

Jag fotade tre snöbilder. Det var längesen jag såg så mycket snö faktiskt. Förra vintern var jag i sydafrika och innan det var jag i Orsa som var ganska snöfattig vill jag minnas. Man blir helt lyrisk av puder. 😁

/örnen

10 minus i Göteborg är som 25 minus i övriga Sverige

Det är rövkallt.
Det känns som det blåser rakt från havet in i min lägenhet. 10 minus i Göteborg är nog det kallaste jag känt, och då har jag ändå åkt längdskidor i minus 25.
Men jag gillar det. Vintern är verkligen min årstid. Synd att man blev löpare. Saknar att åka längd. Höra hur det knarrar i varje stavtag. Det kanske hinns med senare. Vasaspåret ser inte direkt tråkigt ut. Norra Garberg med holaveden borde verkligen gå att genomföra.
Först lite inomhustävlingar. Vågar man hoppas på succé? Jag vill tro det i alla fall. På lördag smäller det, 15:30 i Stockholm.
Tävlingarna går att följa här för er som behöver en paus från vinterstudions fina utbud.

https://friidrottskanalen.solidtango.com

/ örnen

Den långa färden

Såg ni Emil Persson? Så himla coolt! Den långa färden fram till backen, sen handlar det om att få just den där positionen att man bara kan ligga bakom för att bevaka och sen precis vid rätt ögonblick explodera för att gå om och vinna Marcialonga. Det var mäktigt att se faktiskt. Han är duktig den där Emil Persson, kanske den mest formstarka längdåkaren Sverige har på herrsidan just nu.
Johannes fortsätter åka bra. 11e plats på marcialonga är riktigt stort. Holaveden lyfter på hatten och gratulerar. Väldigt imponerande. Dessutom går Johannes klart bäst i våran fantasyliga också. Han måste ha mycket inside såklart.

För egen del är säsongen igång igen. I lördags körde vi 3000 meter och jag fick i uppdrag att hålla farten. Vi bestämde att vi ville gå för 8:10, och jag höll ganska jämn och fin fart i drygt 2300m. När jag tittade bak vid ett svagt ögonblick när jag började bli lite trött så hörde jag Pilen bakifrån ”japp, jag kör”. Sen gick han upp och tog över ansvaret. Solo sista 700 och i mål landade det på 8:09. Där bakom hade vi hela popcorngänget och jag tror alla persade. Rätt bra för att vara en säsongsdebut. Nästa helg blir det min tur förhoppningvis.

I Stockholm körde dom 3000m samtidigt. Ruggig nivå på svensk löpning nu när 18st gör under 8:20 på en tävling, varav 5st under 8 minuter. Det är faktiskt lite crazy men precis vad som behövs för svensk löpning om vi ska ta nästa steg tillsammans. Det som sticker ut mest från gårdagens resultat måste väl ändå vara Almgren svenska rekord på 7:41. Det är en riktigt riktigt bra tid faktiskt. Förra gången han slog svenskt rekord på samma distans blev det underkänt pga av att skorna vid ett senare tillfälle blev otillåtna, men nu gör han det igen och då hela 7s bättre. Det är så himla kul tycker jag. Draghjälp upp till halvvägs sedan solo sista 1500 på 3:44 har jag hört rykten om. Kan det vara så att det innebär att det finns mer att plocka ut? Förmodligen. Hoppas det.

Vi avslutar med en bild från landsjön. Sjöarnas sjö. (På vintern i alla fall). Hallbymössa för att hylla Johannes insats på marcialonga.

/ örnen

von nichts kommt nichts

Vilken är den bästa läraren du haft?
För mig har svaret alltid varit enkelt. Rainer var så mycket mer än bara min gamla gympalärare. På senare år blev han även min vän och en stor inspirationskälla. Vi hade stadig kontakt via mejl, och han hörde alltid av sig efter att man sprungit något lopp, varesig det var lyckat eller inte.
Det senaste mejlet trillade in i mejlkorgen för bara några veckor sedan. Han hade problem med sina hälsenor och lovade att testa mina tips jag delade med mig av. Det var det minsta jag kunde göra för någon som faktiskt betytt så mycket.

Det började redan på lågstadiet när han var den första som lärde mig vad ironi var. Alla hans historier om diverse bragder och olika rekord han åstadkommit. Att han en gång stötte kula nerifrån tennisplanen så pass långt att han tog sönder en ruta på Landsjöskolan. Hans stora förkärlek för sumobrottning och när jag en gång fick följa med in på hans kontor och han visade upp bilder på olika bjässar han hade brottat ner. Jag bara skrattade, men han hade sån seriös ton så jag visste inte vad jag skulle tro på. Alltid med glimten i ögat dock. Så förr eller senare förstod jag nog att det var ett skämt. Men det tog sina år, det ska väl erkännas.

Långt senare flyttade jag till Huskvarna och började löpträna. Bloggen började rulla igång och Rainer blev ganska snabbt en del av våran resa. Många av hans historier finns nedskrivna här på bloggen, det är bara skriva in hans namn på bloggens sökmotor så hittar ni flertalet sidor som är läsvärda. Ta er gärna tid för det, det är fina grejer han har skrivit åt oss.
Sen började vi skriva till varandra. Nästan varje vecka faktiskt. Han berättade att jag tränade för dåligt och vägde för mycket, men han såg också att det fanns något där som kunde bli riktigt riktigt bra om jag bara ville. Och tänk så rätt han hade. Jag blev helt besatt av Rainers historier och fick låna hans gamla träningsböcker som jag läste från pärm till pärm. 2016 hade han sprungit milspåret på Öxnehaga 1,500 gånger, bara att sammanställa en sån sak gjorde att jag också började skriva träningsdagbok och bestämde mig för att börja träna på riktigt.

von nichts kommt nichts
¨Av inget kommer det inget.¨ 
Det var vad han lärde oss. Vill man bli riktigt bra måste man också träna riktigt bra. Det var i alla fall så jag tolkade det. Jag pratade ofta om sub 32 minuter på milen, och han berättade återigen att jag tränade för dåligt för det. Det i kombination med alla gamla löparhistorier bara triggade mig ännu mer. Det var mer regel än undantag att vi alltid sågs på Eksjö stadslopp. Jag minns särkilt ett år när Rainer var lite orolig att jag skulle slå hans gamla personbästa. Jag såg honom längs banan på fyra olika ställen och han stod där med sin klocka och ett anteckningsblock. Det kändes precis som på lågstadiet när vi sprang 60 meter. Han var nog som sagt lite orolig, men han var förmodligen också lite nyfiken. Den där tiden var ju trots allt ganska bra. Jag missade det med några sekunder, men han sa också att han hade insett att jag någon gång skulle slå det. Och tillslut gjorde jag det. Tack för matchen Rainer. Det är något visst med just löpning som gör att man kan tävla mot varandra trots att det skiljer en hel generation.

Rainer älskade att bada. Jag har hört någon gång att han hade som mål att bada i 100 olika sjöar, jag vet inte om det var under ett år eller om han precis som med sina  gamla träningsböcker bara gillade att föra statistik på saker och ting. I våra mejl skrev vi ofta om olika tyska ölsorter och vi sa att vi borde ta en öl tillsammans. Ni vet den där ölen man alltid säger att man ska ta men som sen aldrig blir av. Jag kan ångra det idag, men jag är tacksam för allt annat vi hann med utöver just den där ölen som uteblev.

Rainer var en riktig idol och det är till stor del hans förtjänst att jag började springa. Det berättade jag ofta för honom.
Sista söndagen i April är det Landsjön Runt. Oavsett om det blir ett officiellt lopp eller inte ska jag löpandes runda den där sjön och tänka på Rainer. Sen ska jag bada och dricka en tysk öl.
Vila i fred kompis.

/örnen

 

Rainy days

Efter gårdagens löpning satte jag på en gryta med köttfärs. Soltorkade tomater, bönor och kanske en gnutta för mycket lök. Långkok. Och spaghetti såklart. Köttfärssås kan jag, men där någonstans slutar mina kunskaper i köket. Därför är köttfärssås en bra maträtt att kunna, den blir sällan totalt misslyckad och man tröttnar aldrig. Gårdagens laddning kommer dessutom räcka långt in på veckan hoppas jag.
Mätt och belåten satte jag mig i soffan i precis samma stund som herrarnas skiathlon startade. Perfekt tajming. Man lägger ju upp helgen efter hur vinterstudions sändningar ser ut, det är sen gammalt. Burman såg fin ut. Lite tryck i åkningen för en gång skull. Dessutom gillar jag att han inte viker ner sig för lätt och är lite sådär lagom grinig.
Men 35 minuter intervallfart och nästan 90 minuter löpning totalt tar ut sin rätt. Ögonen slöts. Soffkudden är för skön ganska många gånger varje vecka. Framförallt på kvällarna. När jag vaknade upp var det tre norrmän på pallen. Allt är precis som vanligt. Man har sett det för och man kommer förmodligen se det många gånger till. Vem i Sverige kan utmana. Hur ser generationen född på 00-talet ut? Det kommer nog ta ett tag innan vi får ett vm guld på herrsidan igen.

Långlopp  idag. Dubbel svensk vinst förra helgen. Något liknande idag kanske? Hoppas på Eklöf och Marcus Johansson som vanligt, men det lär bli norsk dominans.
Damerna ser bättre ut såklart. Britta har förfrusit tårna men jag tror på svensk vinst ändå. Korsgren, Dahl, Mohlin eller Larsson. Men det mest intressanta är vem som går bäst i fantasy-gruppen.
Återkommer med update i nästa inlägg.

/ örnen

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑