Var fjärde dag är en evighet. Som plötsligt tränger sig på. När man först inte kan ana så kommer det som ett takras om våren. Jodå det är allt bra mödosamt men alltför sparsamt, hur nu det går ihop. Jag har inte en aning.

Texten till Amanda Ginsburg – Flykten från vardagen. Det är en text som ja kunde skrivit. Den binder ihop mig rent känslomässigt. Varför lyssnar man inte mer på jazz? Trumpet måste vara världens mest oförlösta instrument.

Blöjmedia springer runt med sina anklagelser. Vad ska man med det till? Pöbelväldet är livsfarligt. Sluta hata.

När vi vet tillräckligt om våra kroppar så kan alla elitidrottare dopa sig till en förutbestämd kroppslig standard.

Har en dröm om att åka Birken, helst iår, nästa år åker ja gärna Toblach-Cortina.

Här får ni en chans om ni missade det ihelgen.

Det var fullt av skidåkare under lamporna på Hallby ikväll. Elljusspårslopp precis som när man var liten. Skejt, mängder av ben trummandes iväg uppför backarna. Föräldrar stod vid snökanten och hejade på alla. En tillfredställande syn. Ett kemiskt bad av endorfiner. Jag har inte en anning om vad jag skriver eller varför. Jag är för trött, för sliten, mörbultad, lat, oduglig och faktiskt pissnödig, vilket är helt fel då jag lagt mig i sänghalmen, detta husets livmoder för att läsa lite rader av Knut Kainz Rognerud. Det går segt och jag måste in med bilen på verkstad.

Att man inte kan glömma och bara drömma. Som i en livmoder. Det perfekta stadiet i en människas liv. Kärnan i dödsdriften.  Dödsdriftens motsvarighet kallas Libido. Detta livets åtrå, begär, längtan och drift. Utan libidot vore vi nonsens och ingenting, helt ointressanta. En annan viktig drift i livet är aggressionen. Den man får ta till när det går i stå, svalnar och sjunker.

Missade inlägg tre dagar i rad pga av snö. Vad i hela helvetet är det frågan om. När kompetent folk utan vare sig tid, lust eller energi suttit dag som natt och möblerat ettor och nollor så bloggkollektivet ska få komma tillbaka till internets värld efter en terroristattack mot ett webhotell. Vad kan man begära? Aggression. Detta underbara medel.

Två smålänningar kämpade aggressivt och hårt sida vid sida under JVM idag. Vilken fight det är att vänta i Hallby om två veckor. Vi återkommer i ärendet var så säkra.

Rysk doping och total förvirring. Kaos kallas det. Kaos fanns innan Gud så det är ingenting nytt. I första kapitlet i första Moseboken står det klart och tydligt ; Gud skapade ordning i Kaos. Se det som det största tecknet på att det behövs något gudalikt för att reda upp i den här sörjan.

Såja, det fanns lite att säga ändå trotts att man är utmattad till precis utanför gipsskivan med doften av tapetlimmet i näsborrarna och urin hela vägen ut mot ollonet. Men nu är det skrivet. Precis på samma sätt som bulka alltid backar in och vänder runt vid varje ny ladugårdsplan bara för att visa de anställda att det är möjligt. Nu toaletten bara för att jag är tvungen, hade jag själv fått välja hade jag aldrig lämnat livmodern.

Du kommer till ljus bara du tar dig framåt, bara framåt min vän.

Vi skrattade när vi sa att vi hoppades att vi inte skulle ses mer. Hon log när jag tog henne i hand och sa farväl. Hon sa att vi kanske skulle stötta på varandra i skidspåret. Det är dags att förflytta fysgympan från rehabiliteringscentrum till elljusspåren. Jag är så tacksam för den hjälp och stöttning jag fått. Men jag känner också en innerlig glädje över att det är dags att gå vidare. Ett nytt kapitel börjar så fort ett annat slutar. Det är dags att hämta tillbaks kungen.

Vi tänder facklan i mörkret och börjar sökandet efter den euforiska känslan, glädjeruset, lättheten, allt det där som kommer efter att fysiskt ha tömt kroppen. Känslan av att kroppen inte varit ett hinder utan ett instrument.  Jag letar efter Marcialonga 2017 fast mellan Sälen och Mora. Det finns inga resultatlistor eller klockor som stannar. Jag när ett begär efter ett tillstånd men inget nirvana. Jag har känt det förut, det finstämiga i känsloregistret.

Man kan lita till den allra innersta känslan. Jag har varit där förut så vägen dit blir ett sätt att gå tillbaka. Känslor är algoritmer inuti kroppen, det sanna och det verkliga, det djupaste, kunskapen man besitter är ens innersta kärna. En kärna som växt lager för lager. En kärna som växt under alla trail and error dagar. Ni vet dom som man har så många utav. Ens verkliga innersta känsla är nedärvd i DNA-t under tusentals darwinistiska år. Det som blivit kvar efter prövningar och urval.

Jakten efter känslan kan börja och den måste börja inifrån magen. Magträning tre gånger i veckan. Riktig magsjuka är ingenting mot magkramp strax efter Oxberg.

Sanna mina ord bröder och systrar, känslan kommer från magen. (Holaveden 3/1 2018).

Tio listan inför Vasaloppet.

1) Mål och Magträning.