Sol, asfalt, en vind som kraftigt pustar fram och åter. Höredarundan 2019. I rygg på Yngves grabb, helt taktfast. Stundtals var det som det inte fanns två löpare utan bara en. Han drog och han drog i lätt obehaglig tempo. Jag log och hängde på. Så fort man gick fram tog han över taktpinnen direkt. Han hade bestämt sig. Det var bara att fortsätta hänga med. Vi pressade nytt personligt rekord med en minut båda två. Två löpare sida vid sida är effektfullt för tidtagaruret. Tillsammans är man allt, själv är man ingenting.

Invidualism måste vara den sämsta religionen som undermedvetet finns. Men även den har sin betydelse. Men att tro att man är effektiv bara för man gör tusen olika saker är att skjuta sig själv i foten. Man klarar inte av att göra allt själv därför gör olika människor olika saker. Jesus var grym på att trolla fram en fisk eller två i vått och torrt. När folk följde honom som måsar följer en plog så sa han Arbeta inte för något förgängligt. Men vem bryr sig, vi köper skit och och slänger skit på varenda sortergård veckorna i ända, skiljer oss och sätter upp enkelgipsväggar. Ska det vara så jävla svårt att slå upp Johannesevangeliet någon söndag då och då?

Ska aldrig mer springa ett lopp utan att springa med Yngves grabb. Han är mitt stegs tvilling. Man kan ha olika bra eller dåliga dagar men alla dagar blir bättre om man försöker hålla jämna steg med sin tvilling.

Om man inte är en individ? Vad är man då? Eller rättare sagt åt vilket håll ska man fästa blicken. Man bör vara en devid, en delbar människa som söker hjälp, tar hjälp och hjälper andra. Det är så fruktansvärt svårt att lära sig av misstag och framförallt av andras misstag. Men om vi inte gör det så har vi snart bara en hög av misstag. Man lär sig, och det måste vara meningen, andemeningen i alla dessa ord. En gång är en gång, två gånger så har man inte lärt sig.

Till prinsessan och Greven. Jag hör vad ni säger. Men ibland är det precis tvärtom. Att ljuset kommer från väst och går ner i öst. Man får blicka inåt och titta åt andra hållet. Om detta är sant vad är då falskt och är det falska sant? Det finns alltid någon som upplevt det du känner. Det är inte roligt att vara själv, det är rent bedrövligt faktiskt, men gör inte samma misstag om och om igen. Blicka framåt och uppåt. Byt inte Slott till koja. Svälj spotta och börja kyssas. Säger man så? Kyssas, det där kommer man få fan för, känner det redan nu.

Nu avslutar vi det här på bästa sätt. San Francisco 25 November 1976. Kolla bara, inga individer bara samarbete. Trotts alla dessa Egon. Bob Dylan, Robbie Robertsson, Ringo Star, Neil Young, Ronnie hawking, Joni Mitchell, Ronnie Wood, Van Morrison, Rick Danko, Levon Helm m.m.

Lägg väl märke till förvirringen hos alla, hur dom räknar matematiskt för att synka sig, hur Neil Young lägger sin hand på Joni Mitchells rygg och hon bara vankar fram och åter hur vacker som helst. Sen vill naturligtvis Martin Scorsese förstärka att det är vägen som dödat många av dom stora, men så vit ja vet så kuskar Dylan fortfarande runt på den turnén som började 1988.

Vet inte riktigt va man ska skriva. Det är rätt ovanligt, brukar komma ganska spontant och ofiltrerat annars men ikväll känner man att nonsens, naturromantik eller den där texten om Phytagoras som man filat på ett tag känns ovälkommet. Alla vill så klart veta vad som hände, och hur det kändes. Allt sådant kommer imorgon, från källan själv. Kan bara konstatera att hela kollektivet är mycket glada. Det är en av dom stora fördelarna att vara nära människor i ett litet tight kollektiv att man kan glädjas åt andras framgångar riktigt rejält, man har en klar bild av hela resan. Nu är han elit, nu fortsätter resan. Detta är ingenting mot vad som är möjligt att uppnå. Men först mental tårta.

Lite praktisk info. Holaveden går in ihop med Peter Nilsson och rodar i två träningstillfällen i veckan. På torsdagar kommer vi springa intervaller på öis elljusspår kl18 som följs av ca70min styrka inne på öis. Intervallerna blir som vanligt 6x4min med 2min vila. Då vi anser att den modellen är den lättaste att utföra i grupp där alla är på olika nivå. Man kan enkelt vara på vilken nivå som helst. Man kan dela passet och bara springa om man vill. Löpningen är kostnadsfri men styrketräningen kostar en säsongsavgift.

På söndagar kör vi samma intervaller fast på den asfalterade vägen kl17. Det blir både rullskidor och löpning så man kan välja efter behag. Intervallerna följs av 75min intervallbetonad styrketräning. Det går även köra halva passet. Då söndagspasset ”riskerar” att samla över trettio deltagare så är det okej att plocka fram vikter m.m innan passet om man ställer dessa utmed en vägg så dom inte är ivägen för dom som tränar Core. Vid ypperliga tillfällen kommer vi även att köra en lugnare runda innan intervallerna så det kan bli samling kl16 vissa Söndagar men vi ska undersöka hur detta kan kommuniceras. Undersöka vilken runda som är lämplig tidsmässigt m.m.Men det är alltid intervallsamling på Öis 17.00. Man bör ha i åtanke att i Peter Nilssons värld, vilket är nu den vi befinner oss i så startar första intervallen 17.00. Vill du värma upp så får du göra det på din fritid.

Vi testar denna veckan och utvärderar och korrigerar efter hand.

Ses som vanligt på Torsdag (risk att bli sen så det blir precis som vanligt).

Brukar försöka att aldrig skryta om vilka man delat säng med men ibland måste man ju bara få lov. Sextioåtta

På matfronten är Okinordiskt den hetaste trenden. Kopierade den här texten från Radio programmet Menys hemsida. Länkade även till programmet om Okinordisk mat. Det är väldigt intressant och inspirerande. Man vill bara ta sin poddmicrofon och dra till Skåne.

Ön Okinawa i södra Japan är en av de s k blå zonerna. En av de platser i världen där man lever längst, där det finns flest personer som blir hundra år, eller mer. Dessutom med färre sjukdomar, mindre cancer, mindre hjärtsjukdomar, mindre demenssjukdomar. Sedan 1975 har forskare studerat 900 hundraåringar på ön för att försöka förstå varför de lever så länge och mår så bra. Bland annat har man kommit fram till att maten spelar en viktig roll.

Strax utanför Lund, i en gammal skånegård, ligger Igelösa Life Science, ett privat medicinskt forskningsbolag som specialiserar sig på transplantationsvård. För att klara en sådan operation måste patienten vara stark. För det krävs en bra livsstil med bland annat bra mat.

På Igelösa tog man del av Okinawa-studierna och började själva laga Okinawa-mat och göra egna tester på patienter. Resultaten var goda. Men efter ett tag tröttnade patienterna på de japanska smakerna.

– En bra lösning är inte bra förrän man vill äta den också, säger Ådne Steen, vd på Igelösa.

Så de lät sina kockar Gunilla Hansen och Matthew Pohl översätta kosten till svenska smaker och råvaror. Resultatet kallas okinordisk mat.

– Det måste vara minst lika gott som vanligt, säger Gunilla.

Meny provsmakar en lunch med köttbullar med brunsås, lingonsylt, rostade rotsaker, en god sallad och en lyxig chokladdessert.

Okinordiskt är mycket fibrer i hela korn, mycket grönsaker, mycket baljväxter. Väldigt lite kött och köttprodukter, väldigt lite mejeriprodukter. Näringsrikt och kalorisnålt. Och kolhydrater med lågt glykemiskt index, s k långsamma kolhydrater, som tar lång tid för magen att smälta.

Maten ger mycket goda resultat på bara två veckor.

– Vi har haft patienter med diabetes typ 2 som kunnat sluta med insulin, säger Ådne Steen.

Men på Okinawa handlar det om mer än maten. Det handlar om en hel livsstil. Med mycket fysisk aktivitet. God anpassningsförmåga som gör att stressnivån är låg, och en positiv livsinställning. Det ingår också starka sociala sammanhang med mycket umgänge med släkt och vänner. Och de har en vård som hämtar från både den västerländska och den österländska medicinen.

En fin stiljte här ikväll. Timmen mellan 22 och 23 är rofylld. Man kan fylla den med lite vad som helst. Läste precis om morötter och blev hungrig. Typiskt, när man inte ska äta på fjorton timmar.  Dricker alldeles för varmt te istället, ska rikta in uppmärksamheten till en artikel om författaren Eric Ericson. Sen en av veckans absoluta höjdpunkter Jan Gradvall. 

Efter sömn ny vecka. Vilken vecka. En Holaveden vecka. Oskar börjar nytt jobb och liv i Stockholm, Arvid forsar mot mållinjen i Holland i sitt livsform. Venlo halvmara, erkänt snabb. Det luktar ner mot 70 minuter. Själv åker ja upp till Stockholm på tisdag för att leverera lite jackor till Oskar samt en vacker morgonrunda i den förlovade huvudstaden. Köpt nya skor, kanske blir premiär. När Arvid fick se dom sa han ”Passa dig för dom där du” Det är inga Hoka skor om man säger så.

Såg Adam Sernheim ute och springa snabbt samtidigt som det var Rocksjön runt??

Vad är svaret på frågan vi alla ställer oss, när kommer robbans första reportage i radion? Vi borde samla dom här på sidan på något vis. Vi ska vara hans största hyllare och kritiker, precis som han behöver. Hur får man ihop ett löppass i Ölmstad med tusenhöjdmeter? Vill se den kartan, vill springa det passet, kalla den tusingen. Grilla en korv och öppna en folköl.

Öis är allt annat en platsen för nyårslöften. Ikväll var det soprent bland vikterna. Och då var inte ens Daniel Wetterheim där. Skidåkarna placerade lite blygsamt vid utgången. Anders Boestad, Peter Nilsson och undertecknad. Det finns underlag för utbyggnad helt klart. Gym. Man borde helt klart bygga ett gym. Crossfit inspirerat.

Pettis gick upp en viktklass och slog ut wonderboy med en Superman punch. Det såg vi inte hända, framförallt inte Wonderboy.

Stina Nilsson vad säger vi, vi jublar. Dock mediatränad till uttråkningsgränsen. Men men salut.

Saknar min sängkamrat men nu, som sagt Eric Ericson.

Kärlek

Det blev ta mej f@* vår iår också. Känner ni? Västanvind. Naturen är försonande och vänlig mot oss. Människor tar sig ut i trädgården och börjar greja. Snart ryker en grill på var altan. Ut i leran och skita ner dig. Isen släpper från sjön och isvindarna blåser inte mer iår. Älska löpning. Hög tid att skynda långsamt och njuta. Ska springa med Arvid på berget på fredag, längtar. Intervaller på öis imorgon, längtar. Man blir upplyft av dessa löften om en stundande vår.

Det är fantastiskt att mitt knä är helt bra. Det är bra men min underarm är helt paj. Man pratat om CBD-olja? Misstänker att det kan va en fluga. Armen får väntar på en ny kur av nåt slag iallafall. Voltaren i fjorton dagar hjälpte iallafall inte. Toktrist.

En som varit med om knärehab deluxe är Tony Fergusson. På rekord tid dessutom. Nu verkar det som han går en match med sitt eget psycke och det motståndet är slutbossarnas boss. Hans fru har bett och fått ett besöksförbud men uttalad sig och säger att det bara är för att TF ska få den hjälp han behöver, han har inte varit våldsam eller begått något brott men kämpar i ett mörkt mörkt hål av paranoia och mani. Det är Riktigt jävligt med riktig psykiskt ohälsa. Har själv sett det på nära håll och det är det mest jävliga en människa kan gå igenom och tampas med. Sinnesjukt är ett laddat ord av en anledning.

En bra berättelse om psykiskt sammanbrott är Marie Hermansons bok Mannen under trappan. Finns också som tv-serie i regi av Daniel Lind Lagerlöf med en makalöst bra Jonas Karlsson i huvudrollen. Kan rekommenderas.

Vi skänker vårt stöd och böner för ett snabbt tillfrisknande för TF och njuter av lite go rehab.