Är man bara uppmärksam så dyker det up, lösningar. Man har lite problem stora som små som rullar runt och väntar på att få trilla ner i rätt fåra. Det är inte många, om man tänker på hur många man haft genom åren. Det brukar lösa sig till slut men visst älskar man processen dit. Motstånd – Älska det. Hur många problem löses inte bara på en dag?

Famlade i mörkret när det kom till musiken till Landsjön Runt. Är så satans kulturellt engagerad så en sådan sak får absolut inte lämnas vind för våg. Kan man påverka så bara måste man. Men det kräver en del eftertanke, och fallhöjden är hög. Är man som man är så är det lätt att konstatera att folk som förstår mindre älskar att klaga för klagandets skull. Möjligtvis med rätta. Det är ju faktiskt inte deras fel att man förstår mindre. Överlag måste folk i allmänhet ha mer respekt för hårt arbete och svårighetsgraden att faktiskt göra någonting bra. Det är svårt, sjukt svårt.

Bakgrundsmusik är svårt. Man får hitta en röd tråd, en riktning. Sökte med ljus och lykta efter just en riktning. Landsjön Runt är en lek och en hyllningskör i ett och samma arrangemang. Man säger Välkomna hit här bor vi, det blåa här är Landsjön. Låt oss jaga ikapp runt den.

Tänkte för en kort sekund att bara ha låtar med koppling till att springa. Men gud va löjlig man kände sig efter bara en kort stund. Leka med ord på det viset. Hörde inte ett skratt i fjärran.

Plocka ut mina egna favoriter ur listorna och sätta ihop något alldeles extra personligt gick bort ganska så direkt. Dels för att det inte passar eller blir särskilt bra det blir dessutom personligt och skulle då någon ej ont anande människa ifrågasätta så hade en hatisk monolog följt. Det kan va kul men det är inte rätt.

Det måste finnas någon musik Gud som kan hjälpa mig. Någon som har ett skarpare sinne och större öron en oss andra. Någon som kan musik. En som är glad att hjälpa till och van att prestera. Konstaterade att vi sökte Gud. Troligtvis i mänsklig gestalt. Finns han? hon? eller flera?

Tävlingen annars? För det är ju faktisk en tävling, med prispall och sanningssägande resultatlista. Många är beredda för strid. Några gamla ”kändisar” i sammanhanget har fallit ifrån men famnat hårstråt och en gnista kan skymtas i deras pupill. Det är ju det där bräckliga kärlet som vi kallar kropp som vårt begär och hunger har att hålla sig med. Det är många nu som vill in i hetluften, hoppas på en liten comeback. Vi håller våra tummar.

När det brann som värst häromdagen kring södra Sverige så bara kom det till mig. Musiken löst. Den röda tråden funnen. Har hittat Musikguden i mänsklig skepnad. Det var eldsvådorna som gjorde att ja kopplade allt till Californien och det gamla horhuset Shangri-La. Låt oss hylla Rick Rubin. Musiken är löst.  Det är dags att samla ihop oss vid fronten. Låt kyrkklockorna ringa. Det är dags att känna energin.

LL cool J. Ladies Loves cool James. Levererar fortfarande efter 35år. Är man med i Hall of fame både som Artist och skådespelare så är man värd all respekt, även i förorten Kaxholmen. Hör klockorna i början, energin i motivationen, hoandet från Armén och kvinnokören. Mina damer och herrar, på söndag är det dags för strid. Hyllas den som bör hyllas.

Du har gått vilse, barn, giv akt, du sjunker…Hur kom du hit?

-Följde blixtens stråle ifrån höga etern och tog ett moln till resvagn…Men molnet sjönk, och nu går färden nedåt. (Strindberg, Ett drömspel)

Vi gick mot Spira hand i hand. Somna i varandras famn. Ett teaterstycke som bas sedan bara kreativt följa med rytmen och se vad som händer. Svart, vit tandläkarväder. Improvisionsteater. Snabbt, rytmiskt. Skrattsalvor med fotstamp i takt till musiken. Glädje. Teatergruppen 1 2 3 Schtunk – Fantastiska.

Det var inte samma människa som såg Strindbergs Ett drömspel  som sex år tidigare låg i polarens gästsäng och läste Strindbergs Ensam. Vet att Lena Einhorn uttryckte det stilfullt när det gällde Strindberg, kommer inte exakt ihåg hennes slutsats men att det slog mig som något som drabbar en och man kommer bära det med sig resten av livet, fast ja inte kommer ihåg men andemeningen: Strindbergs ord berörde allt. Han skriv inte bara om det man upplevt eller upplevde, han ta mej fan skrev om det som skulle komma att upplevas. En pelare. En kulturbärare. Raseri. Utopi. Kraft helt enkelt. En karl, som på den tiden det begav sig skrev kärringprosa, som det sas, av herrarna.

Vad ser du,barn? 

Ser…att det är skönt…med gröna skogar, med blåa vatten, vita fjäll och gula gärden. 

Det är så bra just nu att ja tvivlar. Vart ligger ormen? som kommer bita mig i hälsenan. Kan ja förutse? Vart skriver man på försäkringspappret? Kommer man stressa upp sig, missa att titta höger och bli rämnad av en budbil. Se ambulanstaket och sen slockna igen. Låter som en mardröm. Men det är en dröm det också.

Ty deras modersmål, det heter klagan. Ja! Ett oförnöjt, otacksamt släkte är de jordiske.

Klagar gör ja aldrig, det är en principsak. Men lider, vore för Instagram att påstå något annat. Ge mig ett hjärta, och ja ska vårda det som en fågelunge. Omtänksamt och plikttroget. Skrev Strindberg någonsin om Landsjön Runt? Självklart.

Glädjerop, skott och dån, se blixtar ljunga, det rings klockor. Tändas eldar. 

Bara en vecka kvar nu, blir exalterad. Vad skrev Strindberg till mig när ja blödde? När huset var främmande och överbefolkat av människor som livet gjort halta och lytta. Minns att han citerade Sofokles.

Av gudarnas gåvor den yppersta är besinning: och därför sig vakte envar att förnärma de Evige. Övermod, när med svidande sår för fräckhetens dåd det pliktat, sig lär med åren besinning. 

Man behöver sina hjältar, Strindberg har sin plats i hjältearmén. En armé som bara växer och växer. Det finns så mycket otroligt bra där ute i världen. Det är som en dröm att leva, man tvivlar om hur huruvida tid o rum existerar. Känns som en turbulens av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer. Vart är vi ens? Kanske i drömmarna. Till min vän, det finns såklart i musiken. Hör Billie Ellish.

Inte för att man längtat men ändå, det är fredag. Då blir det Metallica på väg till lunchrestaurangen. Det är sen gammalt. Ska vaska av bilen innan man sticker från jobbet, det är feeling. Bytt glödstift på den tredje cylindern, fått på sommarsulorna, måste byta bromsklossar, beställt från Tyskland. Allt kräver sitt underhåll. Sannerligen. Bytt den kraschade vindrutan. Is eller vad det nu var som föll rätt ner i mitt synfält.

Ska träffa ”min nya flickvän” i baren på Hemma. Ska förströ tiden med frukt och dippbara såser. Vi ska se Strindbergs Ett drömspel. En dotter till en Gud ska leva på jorden under människornas livsvillkor. Det är synd om människorna, konstaterar hon eller Strindberg. Ska man försöka leva ihop är det lika bra att ta reda på vilka villkor som gäller.

Vissa saker förvånar en och vissa saker passar inte in i bilden. Orolig stämning i flocken ikväll när PeterNilsson inte dök upp på intervallerna. Vart är han? Han är i Ullared! Gudarna måste blivit tokiga.

Vi måste passa på att gå in lite lätt på favoritämnena fysiker och Instagram. När det gäller fysikerna så startar ett högintressant forskningsprojekt nu som ska leddas av biofysiken Hans Liljeström. Det innefattar förutom fysiker då även filosofer och datamodellerare. Man ska undersöka den ”fria viljan” genom ett rad experiment. Vi ska försöka följa det här så gott vi kan. Man vill alltså ta reda på om det överhuvud taget är möjligt att ställa någon till svars för sina handlingar(så som brott) om verkligheten nu är helt förutbestämd. Det är högintressant och tänkte vi skulle ta en genomgång vid tillfälle vilka filosofer som kommer arbeta på det här. Som vi skrivit om tidigare så är en fysikers verklighetsbild att varje stund är flera olika stunder fast i parallella universum fast ändå samma stund. Knepigt det där. Hans medverkade i Morgonpasset i P3 denna veckan och det tycker vi verkligen alla borde lyssna på. Ska försöka länka härunder.

Att norska skidåkare bör tänka sig för innan dom publicerar på Istagram är såklart nonsens. Sociala medier är en form av hävdelse, och hävdelse är bra och rent nödvändigt. Att inte vara sig själv och agera ut självcensur när man är en förebild är det dummaste man hört, på hela veckan. En förebild ska vara sig själv med hela historien. Sen att en 15åring är dum i huvudet och kan fatta felbeslut är också helt naturligt. Man är inte vuxen och färdig utvecklad när man är 15år, man måste observera och lära från vuxna. Man måste lära sig att förstå vad som ligger bakom allt det glamiga. Censur är aldrig bra. Låt oss slå fast det. Sen om det blir lite avklätt och naket det är bara bra sen är det roligt att kärringar som druckit lite mycket lådvin och ser ut som dom blivit runtkörda i en torktumlare klagar över en bar mage el öppen sexualitet. Enligt källor till Holaveden så liggs till och med mer på ett OS än på nyhemsveckan. Tänk er själva unga,vältränade, nervösa, en explosion i kroppsliga kemikalier. Det bästa du kan försöka med när du är 15år är att försöka ta dig till OS och sen försöka ligga med någon som också tagit sig till OS. Gör du det så ska vi följa dig på Instagram.

Instagram handlar mycket om kropp. För en del är just Instagram ett kroppsarbete. 2 miljoner människor följer ett flöde av Jen Selters rumpa. I stort sett dagligen. En rumpa som är hennes levebröd. Till det har hon 150 olika yogabyxor. Respektera hårt arbete.

<iframe width=”100%” height=”150″ src=”https://sverigesradio.se/embed/episode/1283801″ frameborder=”0″></iframe>

Nu är det dags för drömmar.

Vi hörs

/Johan

Vilken helg, pang, sol, mums. Man börjar få upp hoppet. Snart är det dags att gå runt i shorts hela dagarna. Skjuta pilbåge och kicka gris. Livet är lika underbart som koltrastens sång.

Det kan också vara skoningslöst, hårt, brutalt. Det är så lätt att dras med. Kostnaden för Höreda ska betalas. Det är lika bra att ta det och svälja. Det blev lite dyrt. Konditionen var bra, psycket och förutsättningar samt händelseförloppet var klockrent, bara föll på plats. Men musklerna och några olöpta ligament fick sig en törn. Och törnar kan man ta,men alltför många blir lite tråkigt. Men som sagt man tar kostnaden och håller käften, det blir bäst så.

Att hålla käften är en taktik också, mentalt effektiv. När ja tappade bort Vasaloppet två veckor innan start så knystade ja inte ett ord. Det var så illa att det hade varit möjligt att det inte skulle blivit något lopp alls. Men har man bestämt sig så har man bestämt sig. Som Wolfgang sa ”Never trust a feeling”. Vet inte om han har rätt men det är tänkvärt ändå. På det du är bra på är intention livsviktigt, på det du inte behärskar är den inte lika effektivt.

Deklaration, det är ett helvete, varje år. Omkostnadsbelopp.

Hittade en film för måste varit nästan ett år sedan. Hörde och läste några omdömen. Fick känslan att den här måste man bara se. Här finns det lärdom. Letade lite lätt, men kammade noll. Man är fördålig på att använda saker på rätt sätt. Ett tag kunde ja betalt var som, för att få se den, suga in den. Men nej man förblev otillfredsställd alldeles för länge. Gav tillslut uppdraget till en kvinna som likt Lisbet Salander har hela ryggen fylld av tatuering. Häromveckan kom hon åter och sa att hon hittat filmen, så i fredags var det dags. Papper och penna och allt rullade igenom. Helt underbart. För alla som tror att det var någon pirat grej så måste vi göra er besvikna, det var helt enligt lagboken. Klart sevärd. Såg nu ikväll att man kan se filmen för 40spänn på youtube. Det bör man göra, istället för att slänga bort sin tillvaro på strunt. Trailern kommer här nedanför såklart. Självklart så funkade den inte men vi får ta det och fortsätta hålla käften.

Christopher Kubasik & Paolo Genovese vi kommer hålla ögonen på er, hedanefter.

Fyller år, kluven till att folk ska säga grattis. Verkligen målat in mig i ett hörn där. Måste ta mig ur. Firar hos mitt ex med min nya flickvän. Älskar långvariga relationer.

Skulle behöva en BMX, ingen som har någon som samlar damm? I utbyte kan erbjudas röntgenplåtarna inramade.

Just fan, huset, alltid är det något man glömt.

Lycka till alla, vad ni än tar er för. Vi hörs. Hej