Fantastiska förutsättningar i öppet spår.

Sitter i en fotölj i Mora, hemma hos en gästvänlig dam som samlar på porslinsänglar, hyr ut huset och trängt in maken och hunden i en husvagn på tomten. Det är lite som Gotland på sommaren. Vi är alla på jakt efter något. Världen är fantastisk.

Mora var fantastiskt idag. I sol och jingelmusik. Sprang på lite folk, lyssnade på rövarhistorier och mös. Det är alltid det där med att känna sig lite lättat och glad, vips så sprang man på en försäljare och nu har man tydligen köpt blandare och dusch till huset. Säljarsläktet är ett jävla släkte. Dom vittrar. Man ska tydligen inte kunna ta sig ett glas vatten i framtiden utan att bli påmind av vad som väntar första söndagen i Mars. År efter år. Min skidåkning har ett evighetsperspektiv.

Det var längesen Mora var såhär perfekt. Konstsnö, snabba spår, hårda spår, sol och ingen natursnö som bara är i vägen och måste läggas i vallar för att det inte ska bli kaos.

Anledningen till att jag är här är min fantastiska flickvän och att en vännina fick ont i axeln och då kom möjligheten som en skänk från ovan. Och alla ni som sätt möbler falla från himlen vet hur det kan sluta. Allt som fångas är imponerande. Kärlek är märkligt. Det är inget man kan skjuta på. Det måste upplevas färskt. Man är lyckligt lottad.

Vi ska åka halvvasan. Flickvännen har åkt 6,5mil skidor, i sitt liv. Imorgon ska hon åka 4,3. Bara det blir roligt säger hon. Det blir det säger ja, rätt övertygad. Hon gillar inte backar eller mycket folk. Vi startar i Evertsberg. Jag säger ingenting. Livet är det som kommer som en överraskning. Hon är vacker. Jag är nyfiken. Min famn finns under portalen.

Jag behöver skidåkning. Det är ett sätt att andas.

Gillar inte att vara borta måndagar annars men ibland så.

Min son och jag har börjat skicka sportify länkar till varandra. En son är som att titta på sig själv i spegeln. Det är skrämande förutsägbart, på visa plan. Skolan säger att han inte kan läsa, inte skriva inte sitta still. Han argumenterar men kommer inte i tid. Står inte i kö och väntar aldrig på sin tur. Är dock alltid artig och det får mig att börja gråta. Man upplever sitt eget liv på film. Skådespelare och åskådare är inte samma sak.

Arvegods är ett vackert ord. Gick det hit går det säkert lite längre. Lärare som folkslag borde få en bukett och en kyss på kinden. Exflickvänner ska ha en guldstjärna på sitt kylskåp. Vi hjälps alla åt i den skål vi föddes i.

Han klarar sig nog. Bara livet får sätta tänderna i honom. Riva fram det som behövs. Slita fram det som finns där inne. Existens. Han är kommen från en släktled som inte brutits på tre miljarder år. Fatta det den som kan.

Imorgon vaknar vi pigga och glada för lite skidåkning, bara halva sträckan ju. Nu kör vi.

Det finns en ny skidstil som jag inte sett förut. Skiergstilen. Sågs mycket i mora idag. Lite sittande och väldigt höga armar. Kul på sitt sätt.

Till start i Berga by har Holaveden dom två kvarvarande kombattanterna i bygden. Robert Davidsson och undertecknad. Båda i startled två. Kan dom samarbeta? Kan dom samla ihop sig uppe på myrarna efter startrusningen? Båda har laddat i Sälen & Orsa. Vad som än krävs, vi ska under målportalen i Mora.

På tal om målportalen i Mora. En gång när vi var och jobbade i Bankeryd så träffade vi en äldre man vars bror är mannen som byggt just målportalen i Mora. Vad man kan få reda på om man bara pratar med människor, det är häpnadsväckande.

Vasaloppet är nära nu.

Röd lampa lyser, det är dags för sömn. Lär gå fort. Varit en händelserik helg. Avslutade fint med 13km löpning med Arvid och styrkepass på öis. Det känns gött i benen. Nu kör vi.

Det är selfieväder i Sälen. På höjderna, startgärdet är en katastrof. Man ser många selfiefotografier utmed rälsen kring fjället. Vad man än kan tro så är det bara mobiltelefonen alltså tekniken som möjliggjort explosionen av selfies. Fenomenet är klassiskt, att rikta kameran mot sig själv alltså, närstudien av sitt eget ansikte. Människan är experimentell. Det är mycket av vårt handlande vi inte förstår.

Edvard Munch föddes 1863. Han var selfiekung på sin tid. Fotograferade både sig själv och sina kompisar. Gärna i naturen och gärna precis så som naturen skapat dem, alltså nakna. För dem  med jobb i Stockholm kan gå till thielska galleriet och beskåda och fundera.

Känns lite bättre nu rent formmässigt för att få lov att återgå till mig själv, rent formmässigt alltså. Det är säkerligen vädret. Fick ont i axeln sist jag åkte med Matthias Qvarnström, fick vända hem diagonalandes. Fick ont i ryggen, fick gå på skidorna mellan Egnahem och IKHP. Det tog en mindre evighet.

Åkte med Markus Qvarnström idag. Tänka sig att det alltid finns en Qvarnström till hands. Det var magiskt. Hårt, snabbt. Vi kände oss som elit ett tag. En helikopter cirkulerade nämnligen över oss. Inramningen. Atmosfären. Man fantiserade. I bland får man kosta på sig att drömma lite. Det kostar så lite. 70 kilometer idag. En paus för själen.

Har man slarvat bort sin mössa får man ta en som är förliten. Det är sen gammalt. Tager vad man haver.

Men allvarligt, man tänkte mest på om motorn till köksfläkten ska sitta inne eller ute? Hur man reder ut klassningen på virke? Mittenpostens vara eller icke vara i fönstren?

Vi hörs

Rubriken är inte mitt formbesked. Så länge man andas så finns det hopp. Är man på väg att göra samma misstag som i höstas? Man måste lära sig, men man vet iallafall om det. Gjorde en ”Chris Andre Jespersen” på Lidingö och frös nästan ihjäl för att det kostade 40kr att få sitt ombyte till målet. Målbilden denna gången Mora. Målbilden i höstas var att överhuvudtaget ta mig till ön.

En av dom stora har gott bort. Abadi Hadis är död. 22 bast. Blir aldrig 23. En av fem man som genom tiderna gjort sub 13min 5k, sub 27 på milen och halv maran under 59. Han får aldrig uppleva att springa runt landsjön. Det kan du. Anmälan är öppen. Olof säger att du får tretusen spänn om du kommer först. Du borde få en kram när du går i mål. Säg nu inte att ja skrivit det där, den tråden är säkert inofficiel.

Ola magnell är också död. Tänker på inledningsraden till påtalåten ”Du har känslan men inte rätta viljan.” Det är många som har rätta viljan men inte känslan fört som man säger. Känsla är skitsvårt. Abadi hade den, Ola också. I sina gärningar.

En som inte är död än men sannerligen redan är en legend är Roger Akelius. Ett geni. Satt en gång bland vinflaskorna och hörde en gammal man berätta om hur hans vän blev blåst av Roger, mycket underhållande. Nu kan ni höra Roger berätta hur han blev blåst av SE banken i SR. Underhållande.  Han har låtit göra sin egen gravsten för att det inte är någon annan som kommer göra det åt honom. Vilka kvinnohistorier. Han lever.

En som också lever är min kollega. Hjärtat stannade men hans fru höll liv i han med HLR knäckte tre revben och fyllde levern med blod men lever gör han. Grannen hade en hjärtstartare i bilen.

Två döda två levande. Bloggen lever vidare.

Vi hörs