OS fortlöper. En bra tajming att plugga hemifrån på distans faktiskt. Det har blivit några timmar framför TVn om man säger så.
Det går inte nog hylla skridsko-Nils. OS absoluta höjdpunkt i mina ögon. Vilken dramatik han bjuder på. Har ni inte sett dokumentären på SVT så gör det. Jag förstår inte hur han som världens bästa idrottsman inom sitt gebit kan vara så fullständigt avslappnad till sin idrott när det samtidigt betyder allt i hela världen. En otrolig balansgång. Men samtidigt finns det inget viktigare än att vara en bra människa. Fina fina Nils.

Sundling sista sträcka i dag är lite tv-historia. Men uppenbart att Frida inte borde startat enligt mig. Kollapsat två gånger under en vecka. Återhämtningen på hög höjd är fruktansvärt dålig, speciellt när man gått in i väggen. Kan knappt tänka mig hur det känns att göra det två gånger. Både mentalt och psykiskt. Det borde en coach kunnat läsa av.
Brons ändå. Det var väl ungefär vad som var väntat.
Kan herrarna skrälla?
Nej troligtvis inte. Men Burman och Wille ser faktiskt rätt pigga ut senaste loppet. Kan Häggström och Grate hålla spjärn på första sträckorna så kan en medalj hägra.
/ örnen

I söndags titta vår lilla tjej ut på Södersjukhusets förlossning. En sjuk upplevelse att se det där lilla livet ta sina första andetag. Allt gick bra och man blir ytterst ödmjuk över vilken bra sjukvård vi har i Sverige.

Tur att det är OS så man kan snegla lite under nattens vakna timmar. Som Arvid sa, det blev rätt bra planerat.

-OL

Närheten till gymmet, brist på tid och snö har gjort att det ballar ur nu. Har aldrig stått vid skiergen så mycket som nu. Och mer lär det väl bli när vintern vägrar komma på riktigt. Holaveden har nåtts av beskedet att en av oss fått ett mycket ärofyllt uppdrag i dagarna. Huvudpersonen lär snart berätta själv.

/RD

Jens Burman lägger upp en video där han testar Kinesiskt godis. Majsgodis. Inplastade våfflor. Vi kan säga såhär att när en våffla är inplastad så är det ingenting att ha. Det borde man liksom förstå. Man fick inte den där känslan av att Burman kan strypa ett rådjur med sina bara händer för att få sin vilja igenom. Han är inte beredd att dö för sitt livsverk.

Man får känslan av att om man vill lyckas under dessa olympiska förhållanden som nu råder, så måste man ha en tuff barndom. Något som kan motivera med mörka krafter. Den vinden, dom backarna i den kylan. Det lutar åt ryska medaljer. Eller vad man nu kallar dom ryska atleterna nuförtiden.

Tog tredje sprutan. Gick åt helvete. Min vänstra lymfkörtel är svullen likt en golfboll och jag är förbannad.

Någon som fick deja vu känsla till Mas(slakten)tarten i Salt Lake City under damernas Skiathlon idag? Den där besvikelsen.

Frida kommer igen tro mig.

Äntligen OS! Att försöka plugga hemifrån när det är OS blir en ny utmaning i mitt studentliv.
Oskar har sån sjuk rutin att han väljer o skaffa barn lagom till ett olympiskt spel. Bara se och lära och försöka efterleva.