Onsdag kl 14.00.

Onsdag kl 20.

Det kan vända fort ibland. Både väder och annat. Fram till slutet av april hade jag ett ganska fint flow i löpningen. Började springa längre och längre och till och med få in lite fart. Sen kom lite förkylning och en resa till Rhodos. Nu är jag tillbaka på ruta 1 känns det som. Kroppen är trött på ett sätt som känns igen. Nu blir det att lugna sig några dagar. Sätta potatis och möjligtvis sänka tempot. En dag i taget. För det kan ju vända fort.
/RD

Jag har tränat ganska länge på mer eller mindre hög nivå. Det börjar nog närma sig ett kvarts sekel av skidåkning, löpning, orientering, rullskidåkning, cykel och mycket annat. När jag tänker tillbaka på hur träningen har utvecklats och hur jag har genomfört den så slås jag ofta av hur mycket enkla fel jag gjort. Här tänkte jag dela med mig av topp 3. Läs och lär (eller inte 😉 ).

1. Kortsiktighet – så många gånger har jag försökt jaga in timmar eller kilometer på en viss vecka eller månad utan att tänka på veckan efter eller månaden efter. Resultat kommer inte av en bra träningsvecka, resultat kommer av kontinuerlig träning, månad efter månad.
2. Styrkor / Svagheter – Det är roligt att träna det man är bra på. Jag har en tendens att underskatta vikten av att förbättra mina svagheter och istället träna mina styrkor.
3. Intensitetsstyrning – Särskilt under mina första år med lite mer seriös träning gjorde jag helt fel. Pulsklockan användes för att försöka notera lägsta möjliga puls på distanspassen i många fall med ursel teknik som följd på ett backigt konstsnöspår. På intervallpassen var högsta möjliga puls målet och utmaningen var jämförbar med vilken tävling som helst.

Som tur är så lär vi så länge vi lever så nu fösöker jag bättra mig.

Nu kör vi full fart mot Stockholm Maraton, knappt tre veckor kvar. Det kommer bli en fest från 30km till mål…vilken typ av fest får vi se efteråt.

Grattis Norge!

-OL

Norge. Vilket land ändå. Fina människor och vacker miljö.
Holmenkollsstafetten är världens största stafett. 60 tusen löpare ute på gatorna i Oslo. Folkfest redan veckan innan 17e maj. Min coach som varit där 10 gånger sa att alla generationer någongång bör uppleva Holmenkollsstafetten. Nu har jag också fått göra det.
Start inne på Bislett. Vacker arena. Därefter 15 sträckor fördelat mellan 370 upp till 2800 meter. Det gäller att ha en bred trupp med många snabba sprinters och medeldistansare.
Den sträckan jag fick axla var 1790 meter lång och nästan 100 höjdmeter. En rejäl motbacke. Tänk typ Lyckåsbacken fast lite kortare. Syrafest i drygt 6 minuter.
Tyvärr var jag för dålig och tappade runt 17 sekunder på den sträckan. Tyvärr var det inte den enda sträckan vi tappade på heller.
Det norska laget Ullensåker/kisa var en klass bättre genomgående på nästan alla sträckor. Totalt vann de 9/15 sträckor. Det är så man vinner en stafett helt enkelt.
Vi fick även spö av norska laget Gular. Typiskt norrmän att va bra på allting.
Riktigt rolig stafett där varje sträcka hade sin charm och kunde vara helt avgörande. Även ett roligt pussel att försöka matcha det bästa laget man har för dagen genom att placera rätt man på rätt sträcka.
Vi slickar såren och tar nya tag nästa år. Hälle har en grymt bra grupp just nu och denna stafetten ska vi verkligen försöka vinna.

Göteborgsvarvet verkar ha varit en tuff resa för många. Inte lätt att få till en bra halvmara när det blir en smärre värmebölja samma dag. Göteborgsvarvet borde ligga i Mars eller September, typ. Men lite svårt att ändra på det nu kanske.
Värt att nämna bloggkompisen Johannes Eklöf som springer runt på 1:12. Ruggigt starkt på den banan och i den värmen. Trots ganska lite löpträning verkar han vara i god form. Måste kört mycket alternativ träning??

Vi hörs friends / örnen

Maj blev sommarmånad. Men maj är också kylslaget kallt, speciellt på morgonen om man cyklar. Det är inte sommar, det vår. Det är hopplöst vackert. Är man ute riktigt tidigt på cykeln så är det obeskrivligt vackert. Massiv fågelsång, blanka vatten och kreatur på bete. Cykla grusväg, cykla genom råbergsvägarna på vindkraftsbygget, lite vandringsled. Vaknar man tidigt har man tiden på sin sida.

Sprang runt sjön en vårkväll. Har sprungit så lite så benen praktiskt taget inte vet riktigt vad dom ska göra. Det är en process. Vid skarvesten stod en ung kille & tjej och förde ett till synes trevande samtal vid sin EPA och moped. Det luktade dejt, det luktade sommar. Hon log. Han har en bra chans.

Premiär på rullskidor, givetvis också runt sjön. Det kan bli lite rullskidor i år.

Oskar Kardin till Lager 157. Intressant.

Imorgon får ni läsa om hur Arvid hade det i Norge.

/Palle

Göteborgsvarvet är ett vackert lopp. Där har jag upplevt både himmel och helvete på sätt och vis. 2014 sprang jag det första gången. Startade i sista ledet vid 15.30 på eftermiddagen. Sluttid 1.25 och jag tror jag måste sprungit om 10 000 personer eller nåt i den stilen. Avenyn var inte nådig och armbågarna fick jobba. Men en kul upplevelse på grund av att jag valde glädjen.

2015 valde jag inte glädjen. Hade tidigt bestämt mig för att försöka gå för sub 80 minuter. Tränade hårt men lyssnade inte på min rygg som på ett eller annat sätt inte mådde bra. Ischiasnerven förlamade vänsterbenet stundtals men trots det skulle det löpas. Året före hade jag tampats med Arvid på Eksjö stadslopp och gjort en sub 35-tid och vips så var jag placerad i elitledet med startnummer 74 på bröstet. Jag kan utan vidare säga att jag vägde mest i det elitledet. Det blev en mardrömsupplevelse och en öppning som första 10 km vittnade om att jag skulle klara sub 1.20. Men nånstans innan bron tillbaka till fastlandet krackelerade både kropp och knopp. Avenyn var för jävlig och jag haltade till slut in på 1.24. Oändligt besviken men en lärdom rikare.

Det har blivit ett varv till men det är nu fem år sedan. 2018. Mitt bästa. Klockan stannade på 1.22.36. Det var ett varmt år som ändå gick vägen. Finns många fallgropar längs den där banan som är allt annat än platt. Stort lycka till alla ni som ska springa. Själv är jag vid Medelhavet. Kanske blir en sympati-halvmara, vem vet.

/RD