Fick precis stryk i UNO. Vreden i mig växer. Andas och låter det ebba ut. Skitspel rent ut sagt. Om vi ska fortsätta med saker som inte går vägen så kan vi nämna bröstmuskeln. Inte bra, får vila från styrketräning ett tag, kanske en vecka. Har en salva och kämpar på.
Ikväll när sambon tränade så togs cykeln med för att rulla runt Ölmstad MTB banan som är aktuell nu på lördag. En utmanade bana men väldigt fin. Ett par rejäla backar och en hel del väg men även lite bökig MTB. Konstaterade att det här är inget för mig. Benen kanske inte är dom värsta men timingen i skogen är bland det sämre. Man måste köra in sig.
Hur som helst vill ni ha ett gott pass så cykla Ölmstad MTB på lördag. Det är bara att googla för info. Själv ska ja försöka vara upptagen med annat.
Det har blivit en trend här på Holaveden att skriva om sina största träningsmisstag. Jag känner bara ”var ska jag börja”? Genomgående är det väl att lära sig att inget är en genväg. Hårt jobb lönar sig. Enkelt i teorin. Ibland svårare i praktiken.
springer en del nu. Men har haft det tungt. Oron att det är nåt post-utmattningsliknande har funnits där. Men det slog mig att det kan vara pollen. Någon som haft problem med det?
En googling bort fanns det mycket om löpning+pollen att läsa. Det känns som att lungorna inte räcker till, även i relativt låga farter. Kan ju bero på att jag är dåligt tränad också men utefter hur mycket jag sprungit det senaste så borde det ändå vara hyfsat flås. Testet blir nu att ta ett pass på löpband, vilket tar emot något oerhört när det ser ut som det gör om kvällarna och mornarna över nejden.
Oskar Lund gick under 32 på stadion. En mäktig milstolpe som hela Holaveden följde energiskt via livestream på stadion. Här följer ett utdrag ur vår annars högst sekretessbelagda chattgrupp Bloggventilen. ”Fin stilstudie. Luktar 31.52.” ”Vart är han?” ”Oskar ligger sist i 32 klungan, men ser inte ut att ha några problem att följa.” ”Jag har skiftat fokus från hockeyn till Stadion nu.” ”Förlorar Sverige mot Lettland överväger jag att säga upp mitt medborgarskap.” ”Oskar ligger före schemat!! 2000 m kvar.” ”Det blir bra detta.” ”Helvete. Nu såg det inte bra ut. Lite lucka och en stil som påminner om robbans sista kilometer på landsjön runt.” ”Mitt i all misär gör Lettland ett drömmål helskotta.” ”Behöver göra 75 på sista varvet om han ska klara det.” ”Behöver göra 75 på sista varvet om han ska klara det.” ”Kan gå.” ”Helvetes kamp nu.” ”31.59!!” ”Varför filmar de inte Oskar nu? Det är ju det här man vill se.” ”Groteska scener.” ”Hatten av.” ”Grattis Oskar!”
Vem som nu tvingas leva i exil låter vi vara osagt.
Idag är det dags för Långlöparnas Kväll på Stadion i Stockholm, Sveriges största 10 000 m lopp. Förhoppningsvis stannar klockan en liten bit under 32 minuter, men det får framtiden utvisa.
Som Arvid outade lite så var jag och gjorde tester i veckan. Tröskeltest och VO2max test. Tanken var att få lite bättre koll på tröskelpulszonerna för att försöka pressa upp tröskelfarten några snäpp. Jag har inte gjort dessa tester sen jag gick på Mora Folkhögskola och vi kunde köra tröskeltester på rullskidbandet hos Christian Minatti och VO2max testet gjorde jag på Livi på Lugnet i Falun i samband med en kurs i idrottsfysiologi. Det måste varit 2004, jag var 21 år och hyfsat bra tränad. Då hade jag 72. Ett ganska bra värde tyckte jag då. Nu hade jag ingen riktig aning om vad jag hade. Jag borde ju tappat en del sen jag slutade med skidträningen, men samtidigt har jag gått ner 7 kg sen dess ungefär, så det påverkar ju också värdet.
Att göra ett VO2max test är en resa till ditt inre. Du kommer till utmattning som är i princip omöjlig att nå på tävling. Först går du upp i relativt hög puls, för mig var det ungefär maratonfart. Sen när pulsen stabiliserats så läggs lutningen på, 1 grad var 45 sekund. Det blir snabbt fruktansvärt jobbigt att hålla tempot. När du tror att du är klar…då finns det lite mer att krama ur. Till slut kommer den, syraväggen. Då är det över.
På väg mot fest…syrafest
Mitt test slutade och testledaren såg lite förbluffad ut. ”-Dethär är det högsta värdet jag uppmätt”. Jag hoppades på att det skulle vara lite över 70.
80,3, var svaret. Känns skönt att gå mot 40 års strecket med vetskapen att syreupptagningen är fortsatt rätt god. Min tröskelfart motsvarar dock inte riktigt syreupptaget och den landade på 3:20 min/km. Så det är väl där den stora förbättringspotentialen finns för framtiden. Men det verkar som alla skidgångsrundor i Strutsabacken genom åren har gett lite resultat. Tyvärr är ju dock inte test resultat direkt översättningsbara till resultatlistor som ju är det primära. Så det gäller att få på sig nummerlappen och ut och kriga om nya PB och placeringar!
Vi är igång. Nu kommer tävlingarna avlösa varandra på löpande band. Eller nej. Jag kommer inte tävla på löpband. Men uttrycket är väl korrekt? 5000m i huvudstaden. Det går knappt beskriva hur vacker stadion är. Oskar vet vad jag snackar om. Stockholm överlag är väldigt vackert. Synd med stockholmarna bara. *skojar*
Säsongsdebut på 14:17. God känsla större delen av loppet. Sprang med ett leende på läpparna hela vägen och hälsade på alla jag kände. Försökte njuta hela vägen och ta det som ett träningspass. Skönt att gå i mål med mycket krafter kvar i benen. Tröskel. *skojar igen*
Ironi är svårt. Det sägs att barn lär sig det vid sex års ålder. Vissa verkar dock aldrig lära sig. Emil Danielsson bäste svensk på 13:20. En tiondel ifrån pappa Jonnys rekord som satt och bevakade på läktaren. Man får förmoda att han ändå knöt näven lite försiktigt…
Palle ville veta mina topp tre värsta träningsmisstag: 1) När jag vurpade med cykeln och bröt nyckelbenet samt drog axeln ur led och sedan den dagen aldrig riktigt blivit bra. Var borta en sommar. Riktigt ovärt. 2) När jag försökte sprinta ner min storebror på vistavallens kolstybb så att baksidan brast. Var borta typ ett halvår. Tror inte ens jag slog honom. Ovärt. 3) När jag vurpade på mountainbike så att andra nyckelbenet gick av. Var inte borta så länge men gick från att vara jättebra till jättedålig på några veckor. Ganska ovärt.
PS: Det ryktas om att O. Lund har gjort nåt sinnesjukt på ett testlabb nånstans i Stockholm. Hoppas han skriver om det. DS
Att flaxa med armarna är inte att värma upp när man passerat trettiostrecket med nästan ett decennium. Dips är en bra övning men BOOM så är min bröstmuskel förstörd. Nåt fick en smäll. Det är en ganska tung övning kanske hade varit bättre att vara lite bättre förbered.
Tid uppenbarade som ett sken från himlen. Vädret var helt perfekt och spetsarna var bytta. En gammal klassiskt runda. Bröstmuskeln var sådär men gav med sig. Men inte var man redo för 45km. Blev mycket benspark och värk i bröstmuskeln nåt jävulskt. Inte så roligt.
Några kompisar vill cykla på Lassalyckan på söndag, dom är astaggade. Jag har cyklat två gånger. Min son vill cykla motionsloppet runt Anebysjön på söndag. Jag hinner båda. Kan vara ett misstag eller en riktig fin söndag. Vem vet. Vi kör på.
Avsnitt #6 med Andreas Rangert. Landslagsorienteraren som gick från elitidrotten till en topposition inom näringslivet, aldrig lämnade skogen och åker ett skidlopp ute i världen varje vinter.
Senaste kommentarer