Vi är igång. Nu kommer tävlingarna avlösa varandra på löpande band.
Eller nej. Jag kommer inte tävla på löpband. Men uttrycket är väl korrekt?
5000m i huvudstaden. Det går knappt beskriva hur vacker stadion är. Oskar vet vad jag snackar om. Stockholm överlag är väldigt vackert. Synd med stockholmarna bara.
*skojar*


Säsongsdebut på 14:17. God känsla större delen av loppet. Sprang med ett leende på läpparna hela vägen och hälsade på alla jag kände. Försökte njuta hela vägen och ta det som ett träningspass. Skönt att gå i mål med mycket krafter kvar i benen. Tröskel.
*skojar igen*

Ironi är svårt. Det sägs att barn lär sig det vid sex års ålder. Vissa verkar dock aldrig lära sig. Emil Danielsson bäste svensk på 13:20. En tiondel ifrån pappa Jonnys rekord som satt och bevakade på läktaren. Man får förmoda att han ändå knöt näven lite försiktigt…

Palle ville veta mina topp tre värsta träningsmisstag:
1) När jag vurpade med cykeln och bröt nyckelbenet samt drog axeln ur led och sedan den dagen aldrig riktigt blivit bra. Var borta en sommar. Riktigt ovärt.
2) När jag försökte sprinta ner min storebror på vistavallens kolstybb så att baksidan brast. Var borta typ ett halvår. Tror inte ens jag slog honom. Ovärt.
3) När jag vurpade på mountainbike så att andra nyckelbenet gick av. Var inte borta så länge men gick från att vara jättebra till jättedålig på några veckor. Ganska ovärt.

PS: Det ryktas om att O. Lund har gjort nåt sinnesjukt på ett testlabb nånstans i Stockholm. Hoppas han skriver om det. DS

/ örnen