Vi måste bara hylla Robban. Slitvargen på P4. Sluggern. Bloggens Gustaf Fröding.
En spontanare till Vasaloppets seedninglopp på skierg slutade med att han precis bommade led 2. Det ryktas om att det endast saknades 170 meter. 90 minuter på skierg är ingen barnlek. Ni som har provet vet nog vad vi snackar om. Själv har jag aldrig dragit mer än 30 minuter på sin höjd.
Det erbjuds inte mycket vila på en skierg om man vill hålla farten uppe. En hemsk maskin på så vis.
Tur att det värsta arbetet med vattennivåerna efter ovädret Hans var avklarat så att några stackars jour-arbetare kunde ta sig an vattenskadorna på Ölmstads gym som Robban orsakat.
Dagen efter var han med i startelvan för ÖIS som så desperat behöver poäng. Toksist i Div4 så gör tränarna en desperat åtgärd, ringer in sluggern och säkrar 3 goa pinnar.
Hylla dem som hyllas bör.
Led 2 är coolare att lösa på skidor i vinter än på en skierg ändå.

För egen del har den där riktiga träffen avtagit. Först strulade ljumsken efter SM. Kändes som jag fick ordning på det, men ganska kort därpå kom nästa bakslag då hamstring började trilskas på andra sidan. Det är dumt att vila. Kroppen hamnar i osynk på nåt sätt. Fram med cykeln och bara köra timmarna som krävs för att hösten ska bli rolig.
/ örnen

Att avverka 22 333 meter utan att röra sig framåt i 90 minuter är en prövning. Längre rapport kommer. Men ikväll har jag prövat min psykiska förmåga. Räckte nästan för att nå under 2.00/500 m i snitt. Räknade ut att jag var 170 meter ifrån led 2. Men led 3 funkar så länge.
/RD

På måndag börjar alvaret igen. Tillbaka på kontoret. 6 månader går snabbt. Dottern växer så det knakar. Först kunde hon knappt sitta upp…nu springer hon runt. Det gavs möjlighet till en kontinuitet på träningen som jag inte haft på länge tills höftskadan satte stopp. Resultaten kom lätt i våras och motivationen till att fortsätta försöka pressa lite till finns definitivt. Ska bara kunna springa smärtfritt igen.

Det snackas om Skierg-seedningsloppet imorgon. Robban går för det om han inte aviserar något annat på bloggen. Roligt med lite nytänkande. Desvärre kan det bli en riktig ögonöppnare för några som säkert kan seeda sig betydligt högre än de skulle göra på snö. Men att vägga, det hör till Vasaloppet lika mycket som blåbärssoppa.

Själv har jag kört några till tröskelpass. Försöker hålla mig till ca 8 km snabbare och max 12 km totalt nu. Då verkar det som den positiva utvecklingen håller i sig. Har börjat använda mig av laktatmätare efter Arvids inrådan. Det är väldigt intressant och lärorikt. Tror det kan vara fördelaktigt för mig att skruva ner farten på många pass ett snäpp, precis som jag fick göra med löpvagnen under våren. Nu ska jag försöka bygga från grunden igen.

Omfamna hösten, förhoppningsvis får vi lite sensommar innan den riktiga släggan slår till!

-OL

Det är mycket rullskidsrace nu. Augusti är en tävlingsmånad för skidåkarna nu för tiden. Det är på tiden. Som man säger. Som traditionen bjuder så delar vi den coolaste av dem alla backracet i Norge. han har nu vunnit fem gånger. Han med samma namn som Tändstickskungen. Otroligt. Någon som vet siffrorna för hans syreupptag? Känns som det kan vara det högsta i skidvärlden. Kommer ni ihåg hans skejtande i skiathlonen på OS 2018? Bland det sjukaste man sett.

En annan skidåkare som ligger varmt om hjärtat och har enormt upptag av V02 det är ju Livo Niskanen. Han valde i år att köra i stakklassen och blev 3a. Blir det långlopp för Niskanen i vinter? Hur kan det gå? Dubbel OS mästare. Tror han kör både WC och något långlopp precis som Musgrave. Coola killar.

Har problem med ryggen. Kommer nog inte kunna köra 90min Skierg på fredag som var tanken, men vi får se. Formen är god på ergen annars. Snabb 5tusing förra veckan.

Sambon är stark på gymet. Måste ligga i nu för att stegen ska förbli jämna.
Hösten är träningens tid.

/Johan

Sakta men säkert börjar besvikelsen läggas efter SM i Söderhamn. Tyvärr fick jag kliva av efter 5000 ganska hårda meter under fredagens 25 varvsfrossa. Något kändes konstigt i ljumsken och när det knäppte till lite lätt förstod jag att allt inte stod rätt till. Slet mig runt ytterligare en kilometer till, men det var bara inse att loppet var kört. Vit flagg hissades och jag fick kapitulera. Min första DNF någonsin. Tungt.
Jag hade höga ambitioner och förhoppningar om en framskjuten placering, men jag får knyta näven i fickan och göra jobbet ordentligt inför nästa år istället.
Troligtvis vet ljumsken överbelastad, den sa helt enkelt ifrån efter några tunga veckor. Men säsongen hittills har ju varit fantastiskt fin trots allt. Synd bara att det sämsta loppet skulle ske på SM.
Men en felträff är också någon slags träff.
Nu ställer jag om fokus mot höstens fina lopp istället. Lidingö, terräng-SM, något snabbt 10km på landsväg. Det finns många godbitar att se fram emot. Känns ljumsken okej kommer jag köra nåt mer race på bana men har inte bestämt vilket.
Sista jobbveckan stundar, sen blir det två lugna veckor innan skolstart. Lets go!!

// Örnen!