På måndag börjar alvaret igen. Tillbaka på kontoret. 6 månader går snabbt. Dottern växer så det knakar. Först kunde hon knappt sitta upp…nu springer hon runt. Det gavs möjlighet till en kontinuitet på träningen som jag inte haft på länge tills höftskadan satte stopp. Resultaten kom lätt i våras och motivationen till att fortsätta försöka pressa lite till finns definitivt. Ska bara kunna springa smärtfritt igen.

Det snackas om Skierg-seedningsloppet imorgon. Robban går för det om han inte aviserar något annat på bloggen. Roligt med lite nytänkande. Desvärre kan det bli en riktig ögonöppnare för några som säkert kan seeda sig betydligt högre än de skulle göra på snö. Men att vägga, det hör till Vasaloppet lika mycket som blåbärssoppa.

Själv har jag kört några till tröskelpass. Försöker hålla mig till ca 8 km snabbare och max 12 km totalt nu. Då verkar det som den positiva utvecklingen håller i sig. Har börjat använda mig av laktatmätare efter Arvids inrådan. Det är väldigt intressant och lärorikt. Tror det kan vara fördelaktigt för mig att skruva ner farten på många pass ett snäpp, precis som jag fick göra med löpvagnen under våren. Nu ska jag försöka bygga från grunden igen.

Omfamna hösten, förhoppningsvis får vi lite sensommar innan den riktiga släggan slår till!

-OL