Mitt sämsta beslut förra veckan var att styrketräna. Det var cirka en månads uppehåll från senaste gången och mina muskler hade glömt bort hur man gjorde. 40 utfallsteg åt ena hållet, sedan 40 tillbaka. Lätta vikter på axlarna. Sedan marklyft och avslutningsvis lite armhävningar. Detta kombinerat med 50km löpning i helgen plus en svensexa som gick åt det mer fysiska hållet gör att jag knappt kan röra mig idag. Femkamp i friidrott är verkligen underskattat. Hade jag fått leva om mitt liv hade jag valt att bli 10-kampare. Nytt pers i höjd satte jag med Lundhags-byxor och vanliga sneakers under svensexan. Övriga resultat var inget att hänga i granen. Spjut är svårt, herregud.
Mitt bästa beslut förra veckan var att springa under 30 min på höredarundan. En liten ego-boost som visar att träningen man lägger ner vecka efter vecka faktiskt ger resultat. Det gör att man blir motiverad till att fortsätta. Strävan efter förbättring är det som gör att jag springer, så enkelt är det. Den dagen jag slutar förbättras kanske jag börjar med nåt annat, typ 10-kamp. Tänk vad många grenar man har att utvecklas på där.
Två nyårslöften är redan avklarade. Att lova något i 365 dagar är lönlöst för mig, ett år är längre än vad man tror så 100 dagar passade mig bättre. Jag slutade dricka läsk på nyårsdagen, mest för att bevisa att det går att sluta med ett beroende bara man går in med rätt inställning. Det var inga problem egentligen förutom första två veckorna då bieffekten av mitt abrupta avslut med läsk gjorde att jag hade lätt huvudvärk. Pengar lär jag sparat också eftersom jag drack läsk nästan varje dag. För att inte tala om hur stolt min tandläkare borde vara, men det kommer väl kosta orimligt mycket att besöka henne ändå så det går ju jämt ut.
Det andra nyårslöftet som nu är avklarat var att springa 100 mil på de 100 första dagarna. Det blev jag färdig med redan i fredags när jag sprang 3x2000m + 2x1000m på vistakullevägen. Passet i sig gick åt skogen, löpkänslan var som bortsprungen, men träningen överlag har flutit på riktigt bra under hela året. Åsa Lundström skymtades strax efter sortergården, såg ut att hålla närmare fyraminuters-tempo på rakan. Ställer hon upp på Landsjön Runt är det läge att lägga en slant på henne. Världens 8e bästa kvinna på IronMan bor numer granne med Palle. Han har verkligen fattat grejen med att ha kaxholmen som träningsbas, och det verkar ju funka riktigt bra då hon bland annat gjort en ironMan på 9:04. Under gårdagens träningspass hade löpkänslan återigen kommit tillbaka och det slutade med att jag hade sprungit en halvmara på 88 minuter. Det kan nog bli lite sådär när man tränar mycket och nästan varje dag att ena stunden känns det kanon och den andra katastrof, huvudsaken är att man håller igång kontinuiteten och litar på att formen infinner sig när man väl släpper upp träningen en aning inför tävling. Enda gången jag backar är när jag tar sats, nu i april är tanken att jag verkligen ska ta sats för att fightas mot mig själv på milen senare i Maj. Vistakullevägens tid är nu, det är dags att komma hem snart Oskar.
På insidan av Johans knä sitter nu mera en del av hans baksida lår. Är inte det konstigt så säg. Tänk att vara den första läkaren som gjorde ett sånt ingrepp. Föreslå idén för första gången i fikarummet mottogs nog med viss skepsis. Skillnaden mellan geni och Paolo Macchiarini är ibland hårfin, antingen kan man bli hyllad med nobelpriset i medicin eller så blir man slängd i fängelse. Första hjärttransplanterade patienten överlevde i 18 dagar, idag kan man få ett helt nytt liv. Det är häftigt vad mänskliga kroppen är kapabel till med lite hjälp från utbildade människor med lite verktyg.
Oskar hörde av sig häromdagen och berättade att han tagit ett beslut att förlänga tjänstledigheten och stanna kvar ytterligare 3 månader i Grövelsjön. Detta är någon vi kan förstå efter alla bilder vi får skickade till oss dagligen, det ser verkligen magiskt ut. Sveriges paradis om man är intresserad av skidåkning. Skaren och toppturer resten av våren fram till sommarledigheten, vi unnar honom det. Precis när Oskar droppat den stora nyheten meddelar Robban i sin tur att han verkar ha gjort klart med en ny klubb. Succén under försäsongen har fått spridning och klubbar i de högre divisionerna har hört av sig. Tiden som tränare i Ölmstad IS verkar alltså redan över, den nya klubben kommer Robban själv avslöja om några veckor när alla papper är färdiga och påskrivna. Läser ni Holaveden är ni givetvis de första som får reda på nyheten. Huruvida detta gynnar Robbans satsning mot Stockholm marathon är verkligen tveksamt, men mycket talar för att det inte gör det.
Till sist vill vi med största glädje meddela att vi för första gången är sponsrade. Sedan den nya hemsidan tog fart och den nya satsningen med podden har målsättningen varit att få med en stor sponsor som vill backa upp oss för att på så sätt kunna öka spridningen av våra alster. Efter succén med Andreas Rangert har nu Husqvarna AB valt att gå in med en liten slant per klick på länken till podden, som ni hittar här – https://soundcloud.com/user-450397479/holaveden-podcast-6-andreas
Vi kommer även agera ansiktet utåt för Husqvarnas nya satsning som riktas sig mot skogsidrott där främst längdskidor och löpning kommer vara i fokus. Det blir ett härligt samarbeta som vi givetvis kommer skriva mer om i kommande inlägg.
Avslutningsvis önskar vi er alla en fin lördag och framförallt en fortsatt trevlig första April.
När somliga får den frågan behöver dom inte ens fundera, jag själv får däremot ta mig en längre stund av eftertanke. Har varit på väldigt många konserter, och har många fina minnen. Självklart sticker minnen då man själv stått på scen ut allra mest, hur pulsen har skenat och man känner det där ruset man kan få av att få spela trummor framför tusentals människor. Helt sjukt att jag har fått uppleva en sådan sak egentligen. Har sett väldigt många bra konserter på underground-scenen om man beskriver den så. Grunge, hardcore, metal gick jag på flitigt under några år i den gamla biosalongen som låg på Östra storgatan. Nu mer säljs det kläder i dom lokalerna.
29 november 2014 glömmer jag aldrig. Det amerikanska bandet Taking Back Sunday som jag lyssnat på i 10 år gjorde sitt första gig i Sverige. Efteråt sa jag att det var den bästa konserten jag varit på och det står jag fast vid än idag. Jag tror många höll med mig, det var något alldeles speciellt vi fick uppleva faktiskt. Fansen världen över har länge diskuterat huruvida bandnamnet anspelar på en religiös ton, att ta tillbaka söndagen – sabbaten. Detta är något bandet dementerat, men någon förklaring till ¨ta tillbaka söndagen¨ har de inte lämnat. Att påstå att söndagen är förändrad kan man dock hålla med om, den är inte vad den tidigare har varit. Vilodag är nästintill ett minne blott, även om de flesta av oss är lediga. Igår blev det tillexempel dubbelpass i löpskorna för egen del, hur mycket vila är det egentligen. Personligen tycker jag söndagen präglas lite för mycket av att måndagen kommer för snabbt inpå. Man liksom vaknar, äter lite kanske och så plötsligt är det dags för måndag igen. Och ännu värre blir det när någon med för mycket makt bestämt sig för att ta bort en timme av gårdagen. Kan man inte ta bort en timme mellan kl 15-16 på en måndag istället?
Lyckåsbacken gick bra. Tack till alla som kom och deltog. Jag är ca 30 sekunder bättre än vad jag var på julafton, det känns bra. En ny podd föddes igår, en riktigt spännande gäst som vi håller lite hemlig än så länge. En ledtråd är att han varit snabbast av alla någonsin på tävlingen som går nu på tisdag – 29:04 för att vara exakt. Jag siktar på att ta mig under en halvtimme, och har jag en riktigt bra dag tror jag att det kan gå vägen. Starten går kl 18:15 i Lekeryd, ni som har möjlighet att komma och deltaga borde verkligen ta chansen att göra det. Bättre träning än tävling finns inte, det kan vi väl enas om.
Avsnitt #6 med Andreas Rangert. Landslagsorienteraren som gick från elitidrotten till en topposition inom näringslivet, aldrig lämnade skogen och åker ett skidlopp ute i världen varje vinter.
Senaste kommentarer