Holaveden har satt sig lite i skiten. Vi har hamnat i en sits som skapade lite intriger och diskussion för vår fortsatta existens. Jag tabbade mig ganska rejält och försöker nu ta ansvar för det. Holaveden har funnits i många år nu, men jag känner fortfarande att vi borde leva vidare. Det finns mycket kvar att uträtta, fler lidingölopp som ska springas tillsammans och den där boken vi pratat om så länge måste någon gång släppas. Ni är många som läser varje dag, det ser vi i statistiken, och vi vill gärna fortsätta skriva om det finns intresse för det.

I korta drag så använde jag en bild på bloggen som jag inte hade rättigheter till. Det uppdagades och nu sitter vi här med en faktura på ett par tusen kronor som jag inte har råd att betala. Jag fokuserar mest på att springa för tillfället så mitt fokus på stora inkomster har jag prioriterat bort. Det innebär i sin tur att stora oväntade utgifter inte är så lägligt, men ibland tabbar man sig och nu ber jag alltså om hjälp.

Om man tycker Holaveden är bra skit, stötta gärna med en liten slant så kommer vi fortsätta publicera innehåll varje dag till ert frukostkaffe. Vi har funnits här för er i många år och skrivit texter och rapporterat om olika historier och livsöden helt gratis, detta är nog första gången vi ber om lite tillbaka. Om vi klarar av att rida igenom även denna minikrisen lovar vi att skärpa till oss med innehållet. Det ska aldrig vara tomt på bloggen en endaste dag till.

Låt säga att ni tycker bloggen är bra, alternativt att ni tycker vi verkar vara tillräckligt sköna för att ni nån dag hade kunnat tänka er att bjuda oss på en öl nästa gång vi ses,  det skulle kunna vara tex vid en after run efter lidingöloppet. Swisha gärna den summan redan i dag så har ni en öl innestående tills vi ses nästa gång. Kanske  på Tranan eller Olssons skor,  Robban brukar vara rätt bra på att tränga sig fram vid baren och beställa alldeles för mycket som ni gladeligen får ta del av.

Men vi kanske behöver lite mer än så för att betala fakturan vi fått,  därför lanserar jag nu Holavedens Swishkampanj. Sponsrar man oss med värdet av en öl lovar vi att bjuda tillbaka vid något tillfälle. Vill man sponsra med mer än så kommer man för alltid vara en Holaveden Hero, ett speciellt utformat inlägg kommer vara tillägnat er som stöttat och ni har första tjing på boken om Holaveden som kommer släppas nån dag när vi fått tummen ur.
Ponera att man swishar ett par hundralappar så kan jag  hjälpa till med personlig träning. Jag har inte mycket att erbjuda, men löpning kan jag. Man får ett individuellt träningspass med teknikträning och jag kan tänka mig att skriva ett träningsschema som kommer att följas upp under året via telefonkontakt. Det är något som kan kosta flera tusenlappar beroende på vilken träningsgrupp man vänder sig till. Är du intresserad av något sånt så skriver du det privat till mig på antingen instagram, facebook, i ett sms eller så lämnar du bara en kommentar här på sidan bara så löser vi något bra!

Numret ni kan swisha till är mitt egna, men allt kommer redovisas och gå till fakturan som ska betalas. Blir det pengar över kommer jag skänka det till lämplig välgörenhetsorganisation.
Låter det bra?

Tack på förhand för allt stöd. Vi hörs redan imorgon igen <3

Swish – 0702950813
Arvid Örn 

En solig lördagsförmiddag i skatås, då åker tröjan av

Jag och min kompis Anders har startat ett projekt med en podd. Det är ett ganska roligt projekt faktiskt. Man får chansen att sitta ner och intervjua en kompis eller en helt ny bekantskap. Djupdyka på ett ämne eller bara zooma in på något intressant som har hänt. Vi försöker hålla oss under 30 minuter per podd mest för att det inte ska bli ett för stort projekt att ta sig igenom för er som lyssnar.
Det finns lite nya avsnitt ute. Smidigast är om man söker på POPCAST eller team popcorn runners där man vanligtvis lyssnar på poddar så bör ni hitta. Inte Spotify dock, men där kanske de dyker upp i framtiden.

Ett nytt avsnitt släpptes igår, men i avsnittet innan det intervjuade vi våran kompis Olle Ahlberg som tidigare i höstas gick under 30 minuter för första gången på ett millopp. Trodde han. Efter en lång nedjogg och sedan lite gött häng i omklädningsrummet visade det sig att resultatet hade korrigerats med en sekund upp till 30:00. Sånt händer. Det svider nog lite fortfarande om jag känner Olle rätt, men det kommer gå fortare än så om vi bara får börja tävla igen.
I varje avsnitt släpps en låt. Lyssna gärna på podden så förstår ni nog texten bättre! 🙂

/ örnen

Vilken valborg det blev. Jag och mina boys sprang 3×12 minuter i totalt ösregn och någonstans mellan 5-7 grader varmt. Eller det är verkligen felaktigt när jag säger att det var varmt. Snarare precis tvärtom. Det var sådär ruggigt kallt att när jag väl kom hem var fingrarna såpass stela så att jag knappt fick upp nyckeln ur innerfickan på byxorna och finmotoriken för att kunna låsa upp dörren försvann någonstans under den första intervallen. Men ett bra pass blev det, och det är bara ett i mängden under senaste veckorna. Det rullar på bra som jag skulle vilja beskriva det. Pass efter pass och det känns bättre och bättre. Det gäller att njuta lite när man är i den zoonen.
Jag tror skadan faktiskt förde något positivt med sig. Själva efterklangen har blivit att jag är mer försiktig, tränar smartare men framförallt njuter av att springa. Varje pass är glädje. Alltifrån en tidig morgonjogg till ett hårt intervallpass, det skönt att överhuvudtaget kunna få springa igen.

Väl under passet den där underbara valborgsmässoaftonen hände inte så mycket spännande att återberätta, förutom det att polisen var där för att bevaka. Två ridande poliser på varsin ståtlig häst. Skatås är ett område där många ofta samlas för att grilla och umgås, jag antar att polisen var där för att skingra massorna och på så sätt stoppa smittspridningen. Men 5-6 grader kallt och ösregn samlar inte många förutom några tappra löpare som inte vet bättre eller kanske lyssna på coach lite för mycket.
Som min klubbkompis och nu mera även riktiga kompis sa angående den svenska smittspridningsstrategin (oj, är det ens ett ord?). Om dom nu ska stänga ner vissa områden för att det är för mycket folk där borde vi som var där och sprang i januari och februari få nån form av förtur. Kan man tycka.

Nog om det.

Oskar sprang 5 kilometer i Stockholm igår. Han är pågång. Nära sub 16 minuter. Det tar sig som pyromanen sa. Till sommaren blir det förmodligen ännu bättre och det kommer sedermera kulminera i en 2:40-mara, sanna mina ord. Jag ska vara där och bevittna det hela, det kan bli en riktig föreställning. Tänk en stum Oskar Lund med två timmar och fyrtio minuter inom räckhåll och med slitna ben. Det blir dextrosol-tanten all over again. Får jag se den föreställningen gör det inget att jag missar alla konserter jag hade inbokat i sommar som blivit inställda, det blir något i höstväg.

Ta hand om er.
/örnen

Matbild från igår på mina hamburgare och min inneboende

Vi var alla riktigt peppade. Förberedda på att springa riktigt fort. Träningen var gjord och nu var det dags att skörda lite av den goda formen. Kan man hämta hem ett PB, kan man spränga gränsen om dröm 30?
En tävling styrdes upp i Göteborgstrakten mest för att stilla vårat sug efter att springa fort. En platt bana som gjord för att springa snabbt på. Det var ingen tävling där man fick varsin finisher-tshirt eller medalj efter målgång, utan allt handlade om resultatet. 20 st i varje heat. Jag hamnade i det som kom att  kallas för A-heatet och när startlistan släpptes förstod man varför. Det var ruggig nivå. Kul!

Men så 24 timmar innan start kom det nya direktiv från folkhälsomyndigheten, och tävlingen ställdes in omedelbart. Vad är det som händer med 2020 egentligen.
Tävlingskommittén beslutade att ställa in tävlingen men genomföra ett träningspass på tävlingsbanan med tidtagning. Enda skillnaden blev alltså att loppet inte var sanktionerat eller officiellt. Inga resultatlistor eller tider som kunde klassas som godkända. Märklig situation.
Starten gick och vi trummade iväg. Jag hamnade nånstans längre bak i den stora klungan som bildades, men ganska snabbt spred vi ut oss över det enkilometersvarvet vi skulle springa 10 gånger.

Det gick okej. Ett bra träningspass för egen del som visade att jag är tillbaka  och på gång ordentligt igen. 31:53 stannade klockan på. Jag är nöjd.
Det som var riktigt galet med det här träningspasset runt sjön var att 6st gick under 30 minuter, ytterligare 5 klarade sub 31 och jag som landade på 31:53 blev totalt 15e man i mål. Det är fruktansvärt bra nivå på löparna i Göteborg just nu. Himla kul att vara en del av det på något sätt!

Hälle hade 8st löpare under 32 minuter, varav två klarade 30 minuter för första gången. Samuel fitsumbrahn och podd-kollegan Anders Grahl. Utöver det hade vi ytterligare en löpare strax utanför 32-gänget.
För egen del var det kul att få springa fort igen, och det spelade inte så stor roll att det inte blir något officiellt resultat av det hela. Men lider lite med dom som persade ordentligt, och kanske speciellt Anders och Samuel som klarade sub 30 för första gången.

Nu knyter vi handen i fickan och fortsätter träna på. Förr eller senare hoppas vi den här skiten är över och då kan vi leva normalt igen. Eller?
/ örnen

Vi orkar inte med nåt tjo och tjim på bloggen idag. Vi hade kunnat skriva något som skulle kunna uppfattas som ett första april-skämt, men vet ni vad i år ställer vi faktiskt in det. Det kanske är jag som vaknat på fel sida och är allmänt trött och grinig, men det fanns ingen inspiration till något sådant när bollen hamnade hos mig. Det är väl kanske det som är holavedens styrka, bloggen rullar på även utan inspiration, när man är trött och när man är grinig. Det är det som skapar dynamik och kanske gör att vi sticker ut, vad vet jag. Det är ju inte som att läsa de där bloggarna eller följa de där instagram-kontona där allt är frid och fröjd dag efter dag.

Hur som helst. Det är så mycket som pågår just nu och att vara lite extra källkritisk en dag som detta är inte helt fel. Lura någon hemma istället, det är roligare.

Gårdagen bjöd på ett fint pass. Jag var morgontrött och när jag skulle bege mig upp mot mitt kära skatås kändes det som jag ville vända hem igen varje meter. Men väl där uppe mötte jag Rogestedt, Kalle Berglund och Oscar Carlsson. Det måste vara Sveriges tre stabilaste tröskel-grabbar. Så körde vi 4×6 minuter tillsammans och efter det var jag ganska nöjd med livet. På kvällen jobbade jag men de andra körde såklart på med dagens andra pass, och ryktet säger att de körde 10x1000m med snitt runt 2:55min/km. Då förstår man lite hur bra dessa grabbar är.
Snart hoppas jag man kan vara där också. Det hade varit kul.

Vi hörs imon igen. Simma lugnt!
/örn

En helt vanlig tisdag kväll på säröleden. Suldan och Samuel Tsegay i spets, därbakom följer bland annat Grahl, Kalle B, Emil Millan, Micke ekvall och längre bak i fältet ser ni Oscar Carlsson och Anders  Bergman.

foto; louise wanemark 🙂