Håller jag på att bli sjuk? Nej, jag är förmodligen bara lite bakis efter den mjölksyrafest vi hade på Slottskogsvallen i onsdagskväll. 25 varv på 30:43, ett pb med över en minut som jag faktiskt är riktigt stolt över. Mycket bra jobb av Grabriel Steffensen som hjälpte till och harade i 8 kilometer, stabila varv mellan 73-74 sekunder och därefter ett försök till spurt. Första halvan på 15:28, kanske 10 gubbar framför mig som gjorde ett ärligt försök ner mot 30 blankt och sedan andra halvan på 15:15. En fin fjärdeplats i mål tillslut i det starka startfältet tyder på att jag gjorde ett perfekt upplagt lopp. Det kändes aldrig riktigt okontrollerat utan väldigt stabilt hela vägen. Nu har jag ett bra resultat så nästa försök på distansen är jag sugen på att chansa lite, kanske går det bra kanske går det dåligt. Den som läser Holaveden får se.

Jag tror pappa-öhrn står och funderar på när jag ska klippa mig och skaffa mig ett jobb…

Vidare mot närmaste hamburgerhak för traditionsenlig pers-färs. Hög på livet i goda vänner lag slog jag mig ner vid bordet bredvid tjejen jag har älskat i större delen av mitt liv. Nu delade hon pommes med en ny kille och det rostiga svärd som suttit djupt i bröstet under senaste året vred sig ett extra varv. En gammal kompis dessutom. Ja, det är en soppa som inte är värd att gräva djupare i.  Min hamburgare fick en bitter eftersmak och sen åkte jag hem och la mig. Vissa dagar saknar jag henne så pass mycket att jag ibland köper den mjölk vi en gång delade på, men det jag kände för stunden var nog inte attraktion utan snarare motsatsen.. Ringde min lilla sångfågel och pratade en timme i telefon, det säger en del för jag gillar inte ens att prata i telefon.

Nu ska jag ryta ifrån lite. Är så ofantligt trött på självutnämnda ¨löpcoacher¨ som berättar för nybörjare och glada motionärer vad som är rätt och fel löpteknik. Har träffat många kunder senaste tiden som berättar att deras coach sagt att dom borde springa högre upp på fotbladet och helst på tårna, men det funkar inte eftersom dom får ont i hälsenor och vader. Därför kommer dom till oss i butiken och behöver nya skor och undrar vad problemet kan vara. Visst finns det löpteknik som är bättre och sämre, på samma sätt som det finns bättre och sämre löparskor. Men allt handlar om att hitta något som funkar för en själv. Alla springer olika, alla behöver olika skor, det är inte så svårt att lista ut.
Musse var inne i butiken igår och vi hjälpte honom prova ut nya skor. Tror inte det finns någon elitlöpare som pronerar, landar mer på hälen och har ett längre löpsteg än Musse. 8:05 på 3000 meter hinder, 28:12 på 10km. Ska vi säga att det är slutdiskuterat. Bättre att löpcoacher fokuserar på att inspirera, sprida löpglädje och se till att sina adepter tränar mer löpning än att fokusera på teknik. Att springa behöver inte vara så komplicerat mina vänner.

Det finns mycket att säga om Caster Semenya, men det är ett känsligt ämne och man kanske inte ska uttala sig för mycket om man inte är så påläst. Lite som Palestina-konflikten. Det pratas mycket om beslutet om hennes avstängning i friidrottssverige. Vissa hyllar det, och andra tycker det är helt tokigt fel. Jag måste nog läsa på lite och bilda mig en egen uppfattning innan jag ger min syn på det hela, om jag ens komma göra det. Jag har för mycket annat att tänka på, tillexempel att komma ihåg bloggen var fjärde dag.

/örnen

Jag är 25 nu, och det känns som vägen mot 30 börjar närma sig ett slut;

36:17 i Strömstad. 

34:44 med Robban i Eksjö. 

32:52 i Eksjö. 

31:50 i Eksjö

30:43 i Göteborg. 

Det finns en anledning till varför jag skippade landsjön runt 2019, och 25 varv på Slottskogsvallen ikväll är just den anledning. Jag är i grym form, och att slösa bort den fina formen på att springa ett varv runt sjön i motvind och ändå få stryk av Claesson kändes onödigt. Det har jag gjort så många gånger tidigare ändå. Senaste veckorna har jag tränat ganska specifikt för att få till en fin tid på 10000 meter. Vi har bland annat sprungit 10x1000m, 5x2000m samt 20x400m tre veckor i följd på bana. Inga krångliga pass direkt, svårigheten ligger i att genomföra dom bra. Och det har jag verkligen gjort. Jag drömmer om en tid under 30 minuter, men jag vet mycket väl om att jag inte riktigt har den hårdheten än tyvärr. Kanske om nåt år, eller flera. Tjusningen ligger i resan på väg dit tycker jag, riva ner murarna som står i vägen. Förhoppningarna är att klara av 31-minutersmuren i eftermiddag för att sedan ta sikte mot nästa barriär. Den känns inte lika hög och svårforcerad som den gjorde för bara ett år sedan. Jag är redo!

Det är rätt fint att vara i bra form. Träningen rullar på riktigt bra, men då gäller det att ta det försiktigt. Vilodagar blir svårare och svårare, det känns många gånger som man tappar en träningsdag men jag tror snarare att man tar ett kliv framåt istället för bakåt om man tar det lugnt några extra timmar med jämna mellanrum. Jag läste ett riktigt bra reportage om Johan Larsson som vi skrivit om här tidigare på bloggen, när du läst klart mitt lilla inlägg kan du klicka dig vidare och läsa om Johans liv. Att hitta balansen är viktigt annars kan det gå helt åt skogen.

https://www.marathon.se/nyheter/sara-holmgren-moter/johan-larsson-om-att-hitta-balansen

Att få dela resan mot snabbare tider och bättre placeringar med detta gänget är guld värt. Ni förgyller verkligen mina dagar. Det är en ynnest att få ha en bra träningsgrupp. Många gånger känns det som jag är på nåt slags träningsläger här i Göteborg, men sen slår det mig att jag faktiskt flyttat hit till. Kanske inte helt officiellt på pappret, men ändå. Jag har ett jobb och tak över huvudet, det måste räknas typ. Här är en bild på mig och fem av de Goa gubbarna jag kör med, och jag är övertygad om att alla på bilden slår personbästa på dagens lopp. Det blir show!

Uppdaterar senare om loppet, eller följ oss på Facebook!

/örnen

Det var inte bara Jesus Kristus uppståndelse jag firade under påskhelgen. Under vinterhalvåret har ett ungt manskap kraftsamlat och på långfredagen lyckades de äntligen rulla undan den tunga stenen in till grottan för att kliva ut och göra comeback på Vistavallens vackra fotbollsanläggning. IK Vista har återigen ett herrlag efter fem långa år i dvala pga bristande intresse. Ett ungt manskap, de flesta födda någon gång vid millenieskiftet skötte sig exemplariskt. Det är häftigt att se dessa grabbar, sköter träningen, resor och matcher alldeles på egen hand utan någon lagledare – och dom gör det bra! Två raka vinster och ett stabilt spel där dom faktiskt rullar boll på ett vackert sätt. Många mål framåt, och tyvärr några för många bakåt. Att det återigen spelas A-lagsfotboll på Vistavallen tror jag är jätteviktigt. Det blir ett sätt att få behålla spelarna i klubben som kommer underifrån, föreningen blir mer livfull och dessutom har kaxholmsborna återigen något att göra på fredagskvällarna när det är hemmamatch. Jag satt själv bland åskådarna många matcher och bevittnade bland annat min storebror, ömsom leverera ömsom göra bort sig, och blev själv sugen på att få spela i A-laget vid någon tillfälle. Tillslut fick man chansen och jag gjorde väl drygt 50 matcher innan skorna lades på den berömda hyllan och andra intressen väcktes. Att ha något att sträva mot, om det nu är att få bli uttagen till ett A-lag i divison 6 eller att klara av ett tidsmål med löpning är avgörande för den fortsatta utvecklingen. Det blir spännande att följa IK Vistas framfört, att de spelar på Sveriges vackraste idrottsanläggning gör inte saken sämre när man ska ner och titta på nästa hemmamatch.

En idrottsanläggning som på söndag bjuder in till Landsjön Runt. Det känns som föreningen är på gång, inte bara vad gäller ett nytt herrlag på fotbollssektionen, även friidrott och skidor är på frammarsch. Att stötta den lokala idrottsföreningen är superviktigt, annars försvinner vi snabbare än David Nilssons banrekord runt sjön. Vill man inte springa loppet stöttar man genom att bara närvara, heja på de som faktiskt tar sig an utmaningen, köp en hamburgare eller bara sug in stämningen som skapas när Palmér greppar mikrofonen. Startfältet i år ser något sämre ut om man jämför med fjolåret, vilket är fullt rimligt då vi hade en av Sveriges bästa löpare på plats. Prisbordet  däremot ser bättre ut än någonsin, så här finns det möjlighet för er som har lite fart under fötterna att kamma hem något man faktiskt kan skryta över. Jag måste tyvärr meddela att det troligtvis inte blir någon start för egen del. Det tar emot att ta det beslutet men det är annat som hägrar kommande dagar, mer om det när det är min tur här på bloggen igen!

Tills vi hörs igen – ta hand om er

/örnen

 – Landsjön runt 2011. På den tiden spelade jag fortfarande fotboll. Pappas skor, underställströja och jacka trots alldeles för många plusgrader. Den enda uppvärmningen var förmodligen den ni ser på bilden ovanför. 48:21 är ganska bra med tanke på den knapphändiga löpträningen man bedrev endast med fotbollslaget. 

oj!

Är det redan min tur igen? Tydligen!
Det känns som det var alldeles nyss jag skrev ett inlägg. Vilket är helt sant visserligen.
Sprang 10×1000 på bana i tisdags, en minuts vila. Svårare än så behöver man inte göra det. Enkelt sätt att ta reda på hur bra man är. Lyckades få ner tiderna mot 2;57/kilometer i snitt när passet var avklarat. Hagelin på jobbet menade att jag skulle återkomma när jag kunde göra 15×1000 med 2:52/kilometer. Då förstår man lite vad det handlar om. Löpning är hårt. Jag gillar löpning för det är så jämförbart. 10×1000 på bana med 60 sekunder vila kommer vara exakt samma sak om 10 år, och det var exakt samma sak för 10 år sedan.

Magnus Bergman sprang alla sina kvalitetspass tre dagar i rad, sen körde han fyra dagar med bara distanspass. Nästan alltid samma intervaller. Han blev bra. Sen drog han av hälsenan ett par gånger.

John Kingstedt slog nytt världsrekord med barnvagn. Vagn + barn vägde 18kg tillsammans. 10 kilometer tog 32:20. Är det verkligen elit att tävla i en hittepå-gren, eller är det lite jippo över det hela?

Mattias Claesson kunde springa 4x400m med tre minuters vila och hålla under 50 sekunder på varje intervall. Sen spydde han. Men han gjorde 1:46 på 800 meter. Det är så himla bra. Jag tror aldrig jag blir en 800-meterslöpare, men jag måste testa nån dag känner jag. Funderar mycket på vad som kan bli ¨min¨ distans, vilket personbästa som kommer vara det bästa när jag väl slutar springa. Svårt att veta, kan bara spekulera men jag hoppas det blir 10000 meter. Tänk om man kunde bli sen sub 30 löpare.

Till imon ska jag sätta klockan. Ska kika på avslutningen av Visma Ski Classics. Jörgen Brink gör sin sista tävling, likaså John Kristian Dahl. Vilka legender. Hoppas nån svensk kan bryta denna norska dominansen nu, men jag tror knappast det. Samtidigt ska jag dricka en kopp riktigt starkt kaffe och ladda för veckans andra intervallpass. Sätta sig på en uteservering senare på eftermiddan kanske? Det får nog bli så!

Med vänlig hälsning,

Örn

Run hard. Enjoy the hard work. 

Trött och tom på inspiration gick jag ut och sprang igår kväll. Helt oengagerat. Det vände helt efter knappt två minuter när jag närmade mig centralstationen. Jag anade en fantastisk solnedgång och fick det bekräftat när jag knatade på uppför Götaälvbron. En ljuvlig horisont, helt röd och orange i kombination med fjäderlätta ben gjorde att jag nästa började gråta. Ni vet sådär studsiga ben man bara kan ha när man är i riktigt bra form. Den känslan lär förändras efter kvällen banpremiär på Slottskogsvallen, men bedriver man löpträning med viss ambition går det inte ständigt vara fräsch i benen. Det kändes så bra idag att jag var sugen på att ta båda broarna runt, men sist jag improviserade med träningsschemat fick jag en utskällning av han som gästbloggar. Hjärtligt och fullt befogat. När jag vände hemåt över bron igen möttes jag istället av en helt lila himmel, läppstiftet hade målat om kan man säga. Är Göteborg Sveriges finaste stad en kväll som denna?
Över lunch idag diskuterades det vad som är vackrast, soluppgång eller solnedgång. Jag föredrar nog uppgång, man ser den inte lika frekvent liksom. Men efter kvällens pass är jag osäker igen..

Livet i butiken rullar på väldigt fint. Jag börjar bli ganska flink på att prova ut skor. Analysera fötter, klämma känna, plocka ut en sko och se hur löpglädje skapas. Låt säga att jag sålt 100 par skor, inte en enda fot har sett likadan ut. Det är en väldigt unik kroppsdel, nästintill lika personlig som ett fingeravtryck. Jag har nog testsprungit 15 olika löparskor sen jag började jobba, man hittar sina favoriter helt klart. Jobbar bland annat med Jonas hagelin som sprungit terräng VM som junior mot Hicham El Gerrouj som gjort 3:26 på 1500 meter. Det är snabbt. Hagelin har sprungit milen på 29:42 så det går nog få lite input om träning även under arbetstid men framförallt kan man få höra ganska roliga löpanekdoter när vi går på after work.

Det pratas om vikthets inom längdskidåkning för tillfället. Folk äter inte. Det är väl bara titta på Marit Björgen och Petter Northug som dominerat i modern tid så är det slutdiskuterat. Inga lättviktare direkt. Northug vägde en bra bit över 80 kilo när han var som bäst. Vänta tills man börjar prata om vikthets inom löpning.

En shoutout till Tony Pettersson om han läser bloggen. Genuint idrottsintresserad i allmänhet och löpning i synnerhet. Har ringt och gratulerat efter varje lyckat lopp senaste året och även gett nåt peppande ord när det inte gått så bra. Det betyder mycket. Man borde ringa varandra oftare, till 95% av det jag använder telefonen till idag är ju bara skit. Scrollar säkert en kilometer om dagen i flöden där algoritmer redan bestämt vad jag ska se.

Det blev ett inlägg trots allt. Tänk vad en solnedgång över ramberget kan få en på bra humör.

/ Aö