I torsdag slog den till. Åt en riskaka på jobbet. Finns alltid skåp fulla av riskakor där. Blev smultorr i halsen. Men smultorrheten släppte aldrig. Tog min elcykel och rullade hem. På kvällen kom febern och förkylningen. Ännu ett nederlag denna höst… Senare visade det sig vara coviden. Jag har klarat mig i 30 månader utan att få det. Har säkert varit nära många gånger. Kanske räddad av skidåkare-hypokondri som än sitter kvar i kroppen. Men i helgen låg jag där och feberhuttrade. Men sen släppte det. Kanske lika bra att få det överstökat när hälsenan strejkade och formen var på botten.

Ser fram emot fjärde advent i Orsa-Grönklitt med Palle o stakfantomerna från södern. Arvid och Robban håller än emot…men frågan är om inte begäret blir för stort när det närmar sig. Som en vis man en gång sa,

Jag åker inte till Orsa för att bli en bättre skidåkare, utan för att bli en bättre människa.

Finnmarken väntar på oss!

-OL