Holaveden är ständigt i gungning. Men på nåt vis återhämtar vi oss alltid på nio. Reser oss och kliver in i vintern. Jag har haft tillfälle att tänka den här veckan. På det mesta. Min livskamrat drog iväg till Tyskland på lantbruksmässa, barnen åkte till sin mamma. Kvar här i vårt hus fanns endast jag och mina fyrbenta vänner. Dessutom tvingade ett envist virus, kanske det där som förlamade vår planet för ett tag sen, mig att vara hemma från jobbet. Jag hamnade i ett tillstånd där jag tvingades vara ensam med mina egna tankar i några dagar. Inget jag klagar över. Jag brukar trivas rätt bra med mig själv, och jag undrar ibland hur jag hade blivit om jag bara umgåtts med mig själv. Förmodligen något mer tillbakadragen än vad jag redan är idag.

Jag har sett dokumentärer. Stalker på SVT var mycket bra. Jag har kollat på Historien om Sverige. Storslaget. Men det som fångade mig allra mest var dokumentären om Pierre Isacsson. Stor popidol på 70-talet, Family Four och Svensktoppen och en jättehit. Det fanns förutsättningar för att bli folkkär därmed. Men.

Som vi kommer få lära barnen av vår tid så handlar inte allt om att bli berömd och rik. Pierre Isacsson ville inte bli förknippad med sin hit ”Då går jag ner i min källare”. Han hatade den, blev skådespelare på teatrar och fick sedermera jobb som kryssningsvärd på en färja som gick mellan Stockholm och Tallin vid namn M/S Estonia. 28 september 1994 skulle han egentligen inte varit på färjan, men hans vän Alf Robertsson som skulle ha underhållit fick förhinder och kollade med sin vän om inte han kunde ta hans plats. Sagt och gjort. Pierre Isacsson försvann i djupet den där natten. Alf Robertsson beskrev det sen som en av hans livs svåraste händelser. Långt efter Pierre Isacssons död fann hans son gamla kassetter av demos från sin far. Kassetter där Pierre Isacsson blottar sitt inre i form av personliga texter inspelade endast med akustisk gitarr om livet, ett liv där han hamnade i skilsmässa och saknade sina barn. Ludvig Isacsson, hans begåvade son tog hand om inspelningarna. La till gitarr, trummor och bas och lite till och såg till att ge ut låtarna. En otroligt fin historia. Se den.

Har väldigt mycket att säga om svensk fotboll också. Men det låter vi vara ett tag till.

Ta vara på det ni får idag!

/RD