Norrbaggarna fullständigt dominerar längdskidåkning på herrsidan. Titta bara på världscupen. Eller VM. Det är ju knappt roligt att kolla på ibland. Men så har vi frälsaren – Emil Persson. Fyra norrmän i släptåg sista kvarten av vasan. Alla med bra spurtegenskaper som fick ligga på rulle och vila upp sig inför avgörandet in i Moraparken. Att han vinner är otroligt. Det Emil gör denna säsongen är historia som skrivs. Sen har vi den lille skitungen Alvar på en 8e plats. Hur är det möjligt? Det ska inte gå att vara så bra på uthållighetsidrott i den åldern. Lite Jakob Ingebrigtsen-vibbar över honom. Tränat bra sen nappflaskan och nu en fullfjädrad längdskidåkare som spöar flera toppåkare. Hade faktiskt varit kul att se han åka lite traditionell skidåkning också.
Robban måste gjort decenniets sämsta startbacke. Vi får vänta på the story men att plocka nästan 2000 placeringar från Vasaloppets högsta punkt in till mål säger en del.
Wetterheim åkte på fem timmar blankt. Hulken. Se vad ett gym i bygden kan göra för folkhälsan.
Morbror Jan gjorde sitt 29e lopp. Lika många som år jag fyllt. Räknar man på en snittid runt 6,30 så har han spenderat över en vecka på skidor i vasaloppsspåret.
Bryntesson åkte baklänges. Bara han kan komma på nåt så dumt men samtidigt genialiskt.

Hoppas på att lite rapporter trillar in i veckan på bloggen från er som faktiskt körde. Inte lika roligt att skriva om mina upplevelser från tv-soffan.
Mejla oss gärna med ett gästinlägg.

/Örnen

Idag behöver vi inte skriva något. Först Vasaloppet och sen femmilen. 140 kilometer kvalitativ tv-underhållning. Skidsäsongen kulmen. Bara sätta på en kanna kaffe och njuta.
Heja Robban!

Minns också Vasaloppet 2013. DNS. Sjuk men ändå på plats, med hopp in o det sista. Det var blytungt. Tycker mig minnas känslan än idag. Men det är ju sådär med minnen, dom vacklar. Det är fragment som plockas ihop. Bitarna placeras ut. Så som jag kommer ihåg det med den femmilen det året, så trillade Dario i början av loppet. Han och Johan kom loss men Dario trillade. Johan körde men ingen ville jaga. Södergren höll farten nere sen stack Richardson näst sista varvet men blev ikapp åkt och på sista varvet gick Dario ifrån och var nästan ikapp. Ett fall som placeras både i början och i slutet av samma lopp. Det bedrägliga minnet. Vad som är rätt och fel finns säkert i det kollektiva minnet youtube.

Sliter med hälsan, täppt i näsan och dåsig sen i torsdags förra veckan. Svag helt enkelt. Hoppas på sömn. Mirakel. Det är som det är. Rent förbannat.

Minns den lätta känslan i Vasaloppet 2012. Känslan av att det är det roligaste som finns i världen. En häpnadsväckande lätthet. Då och då kommer den över en. Oftast när man förtjänar den.

Vi får se, imorgon är en ny dag. Finns möjligheter.

När Robban började skriva Vasaloppsanekdoter började jag fundera. Men jag har inte så mycket minnen från Vasaloppet. Trots 7 starter. Det jag mest kommer ihåg är alla gånger jag hamnade precis utanför topp 100…placering 101, 102, 105 och 112. Retligt.

Första året jag åkte var 2006 och det blåste jävulskt kallt på startgärdet. Vasaloppet var en del av världscupen det året så det va ändå lite coolt att få en världscupsnummerlapp i samlingen. Året efter var det nollföre och drivsnö. Kunde ligga med i tätklungan till Eldris. Därifrån var det fullt blås in till Mora i nypreparerade spår. Det var en häftig upplevelse av vara med så långt in i loppet.

Men det loppet som jag minns bäst är 2013. Jag gjorde ett bra lopp tror jag, kom in som 87:a med en hel del namnkunniga åkare runtomkring. Det var riktigt fint väder har jag för mig. Efteråt var det en sällan skådad energi i tältet vid målet där det fanns en storbildsskärm och alla kollade på Johan Olssons legendariska 5-mils seger i Val di Fiemme. Ingen glömmer väl när Dario Cologna nästan var ikapp men ramlade och Johan kunde hålla undan.

Får vi se något liknande på söndag? Om du är snabb nog ner till Mora kanske du hinner se upplösningen på 5-milen. Kör hårt!

-OL

Vasaloppet Stories del 2

Historierna är många. Minnena bleknar med åren. Kanske spetsas en och annan historia till. Eller förfinas. De blir skrönor som mina barn kommer skrävla om när Vasaloppet är nerlagt om 50-60 år. Usch så deppigt. 

Betydligt ljusare är att tänka på den enorma ansamling av adrenalin som samlas i första backen. Hetsen förra året var det bland det värre jag varit med om. Led 3 är en hemsk massa människor. Övermodiga män i grupp blir inte bra. Väldigt många har tittat på Ski Classics och insett att man måste åka utan fästvalla. Förbjud det bakom led 2 var mitt förslag från ifjol. Det är baserat på det jag såg ut med vägen. Enormt många tjuvskejtningar. 

PeterNilsson har skällt ut en och annan i den där backen. En dansk framförallt. Det kunde blivit handgemäng. Har aldrig sett ett handgemäng under Vasaloppet men förutsättningar finns absolut för att stavar ska kastas. Ta det lugnt allesammans. Vi kommer till Mora. 

Blicken i Hökberg har jag inte sett själv. Men det gjorde bröderna Nilsson när de passerade Palle där. Undrar om det inte var under det tysta Vasaloppet. Vi har alla en blick att relatera till. Den där rovdjursblicken. Vi blir djur på savannen. Äta eller ätas där ätas betyder att man äts upp av sig själv och sina inre demoner. 

Vill minnas att Markus Qvarnström mötte Justyna Kowalchuks blick i botten på startbacken. Hon var inblandad i tumultet när inte startgrinden gick upp 2015. Hamnade långt långt bak men skrek och tacklade sig fram långt bak i fältet och åkte upp sig till 70:e plats totalt och överst i damklassen. Det heter inte sisu i Polen men dess motsvarighet personifieras av henne. 

Min blick hade jag velat se när jag passerade en man i utförskörningen från Mångsbodarna. Han stod i vänsterspåret och pissade, utåt lyckligtvis. Jag har inte sett någon röka än. Det vore en syn. Kanske får ta tag i det uppdraget själv. Dock inte på söndag. Är inte mogen. 

Nog med minnen för idag. Fyll gärna på med härliga minnen i kommentarerna. 

/RD