Ekar tomt på bloggen. Vad händer? Arvid har gått in i bubblan inför att landslagsdressen ska på. Tills dess att han är tillbaka ger jag er min vanligaste syn den senaste veckan. Löv, en boll och Ebbe i målet.
/RD

Lördag massivt regn över bygden. Även den mest stoiska kastar in handduken. Vis besvikelse över klenheten. Man måste börja någonstans. Skierg 4 x 30min.

Söndag i en sandhåla. Tekniskt strul. Det regnar. Svårkört. En jakthund springer runt på banan. Ägaren kan iallafall vara glad över att han inte driver motorcyklar. Försvinner efter en stund. Stakmaskins intervaller 5x1000m. En bra bit kvar till form. Energilös styrketräning.

Måndag. Stakmaskin ihop med sambon, jämnsides. Hon slår nytt rekord. Hon är stark. 6x4min. Mina ligger 4-5 sek över 500/tempo på säsongsbästa 5000m. Svettigt. Poker resten av kvällen.

Tisdag. 8 gånger tusen meter. Stirrandes ut i mörkret rätt in i sin egen spegelbild. Försiktig på första, bra kontrollerat på övriga. Helt okej tempo. Knäböj, utfall. Börjat lyssna på hip hop igen.

Omfamna resan.

Terräng-SM blev en besvikelse. Hälsenan började säga ifrån efter 2 km. Jag klev av efter 3 km. Inte helt oväntat. Men ändå en besvikelse.

Säsongen är slut för den här gången. Ännu ett PB-år. Hade några riktigt bra månader under våren och försommaren. Nästan oförskämt bra. Tränade inte så mycket. 3 PB blev det, 10 km 32:17 på Långlöparnas Kväll på Stadion, Halvmaran 1:11:20 på Kungsholmen Runt, Marathon 2:36:01 på Stockholm marathon. Men jag är nog nästan mest nöjd med 40:45 på Landsjön Runt och segern där i år.

Nu är det dags att läka hälsenan och sedan börja bygga för våren!

-OL

Tänk att alltid var på väg tänkte kobran på Skansen.

Ikväll kommenterar jag fotboll igen. Från Stadsparksvallen. J-Södra-Norrby omgång 28 av superettan. Kvalstrecksångest. Bland det finaste vi har.
Stort grattis till IK Vista som är i divison 4. Mäktiga derbyn mot Öis är att vänta. Var tvungen att höra av mig till mannen bakom succén. Han tackade och bad mig snöra på mig igen. Han har förmodligen inte hört historien om att väcka den björn som sover.
/RD

Jag följer inte så mycket sport egentligen. Konsumerar mest längdskidor och då ser jag framförallt på långloppen. En del friidrott givetvis men inte alls i den utsträckning som man skulle kunna tro. Knappt något fotboll förutom vid mästerskap. Ingen golf, ingen tennis, ingen motorsport.
Jag tycker egentligen det är roligt att kolla sport, men det har väl mest blivit att jag inte gör det så mycket. Jag märker det när jag pratar med klasskompisar eller kollegor på skolan, alla har stenkoll på varenda fotbollsliga i nästan hela världen.
Men så följer jag HV71, detta sorgebarn till hockeyklubb. Det är mitt ”lag” om någon frågar. Kräftgången just nu är ett faktum. Panikvärvningarna är tillbaka. Det börjar påminna lite om säsongen 20/21 när de chockartat åkte ur SHL. Det tog hårt då minns jag.
Förra årets sejour i hockeyallsvenskan var faktiskt lite charmig måste jag motvilligt erkänna. Det är inte där HV hör hemma, men att se sitt lag vinna matcher är givetvis det man vill.
En bekant sa till mig en gång att han sagt upp sitt årskort för IFK Göteborg, han orkade inte vara besviken så ofta. Jag förstår vad han menar nu. Ju mer känslor man involverar i en sport, desto större besvikelse blir det när det går dåligt. Vilket det tyvärr ofta gör. Det känns som man oftare är besviken än glad när man hejar på ett lag på nåt sätt. Man kanske bara skulle sluta bry sig egentligen.

Väskan är packad för en helg i Stockholm. Imorgon springer jag 4km och på söndag 10km. Jag tror det kommer sändas på någon hemsida, troligtvis friidrottskanalen.se. Kika in där. 4km loppet på lördag kommer bli ett riktigt häftigt lopp faktiskt.
/ örnen