Solen genom fönstret. Fast i Skiergens klor, precis framför den dömande och konstant kommenterande monitorn. Men det är lugnt. Munnen har ett leende. Friskt. Det är inte tid för rekord. Det är pulsnjutning. Det är en känsla av alla känslor. Man säger att det finns något uråldrigt i alla känslor. Det är häftigt. Känslor kan absolut vara tärande och lite svåra att förstå sig på. Men om man kan ta ett steg tillbaka och känna på impulserna. Halvgrumligt tänka tanken klar(are). Vända vrida känna efter. Skumt. Skönt. Oroväckande. Nästintill outhärdligt. Rätt fascinerande. Om man har orken att tänka på det. Man kan också fly, till tex en Skierg.

Det är mörka moln på himlen. Det är som det är. Man får leva genom det. Förhastade beslut är sällan bra beslut.

Frihet, där har vi en bra känsla som bör uppmuntras på fler plan hela tiden. Friheten kräver av en. Friheten uppfostrar. Ingenting man ska ta för given. Respekt.

Min sambo har för mycket kantbollar som hon aldrig kastat. Hon får ingen medvind. Hon som är så himla protestantisk. Jobbar och sliter. Lägger ner själ och hjärta. Önskar henne lite medgång. Det är trassel. Det är ett jävla ok att bära runt på. Som tur är har hon starka axlar. Älskar henne verkligen.

Något jag avundas är den här All in mentaliteten. Det ligger inte för mig. Avskärmdheten. Satsandet. BOOM! Inget snack. Det ryker, alltså brinner det. Eldigt. Man kanske kan utvecklas. Drömma kan man. Men det är inte samma sak.

Fan, tycker ja anstränger mig ändå. Är ansträngd iallafall. Men det kanske inte är samma sak.

Klantigt, det är en dom det. Vill helst undvika den domen. Men det kanske finns nåt i att sätta allt på rött? Hoppas på tur.

Semestern närmar sig. En vecka kvar om man vill vara noga. Att jobba med journalistik innebär både glädje och elände. Men som ni förstår har det varit mycket elände de senaste två åren. Det har bland annat gjort att jag konsumerar ytterst lite nyheter när jag är ledig. Och det blir ju problematiskt när mycket handlar om att ha koll. Så därför välkomnar jag fem veckors ledighet. Jag kommer stänga av fullständigt.

För att nå en förändring behövs vilja. Och viljan finns. Kommer i dagarna att slänga in en anmälan till Lidingöloppet. Vaden fick ett bakslag häromveckan men på annandag midsommar (ni fattar) gav jag mig ut med bror i den 30-gradiga hettan i Bunn. Vi tog oss upp på höjderna kring ÖIS-Loppets högsta punkt. Magiskt. Vaden höll. Det blev två varv och nio kilometer totalt. Bad efteråt förstås. Samma sak i måndags. Löpning upp till Bunn och bad. Ingen känning. Nu gäller det bara att vara smart. Köra alternativt ibland och inte hänföras för mycket av löpningens förtrollning. För när man får springa utan smärta i Ölmstads skogar är den förförisk. Det är frestelse i sin renaste form. Och vi alla vet att man aldrig är närmare helvetet än när man ser paradiset.

Senaste dagarna har verkligen levererat. Om man gillar värme det vill säga.
Premiär på Gotland. Det är fint. Känns som utomlands på något sätt. Visby är verkligen något annat. Sprungit cyklat och badat. I värme. Herregud vad varmt. Är det verkligen så najs med sån hetta? Känns överreklamerat tycker jag. Men så är jag en vintermänniska också. Tacka vet jag minus 10, knarrande snö och blå extra under skidorna.
4×2000 står på schemat idag. Höll på att svimma i lördags när jag körde intervaller. Men det är väl bra att vänja sig antar jag. På fredag ska jag rejsa i Trosa, förmodligen blir det varmt och då gäller det att vara förberedd.

Vill ni ha en bra tävling i sommar passar jag på att rekommendera Anderstorp Grand prix 13/7. Finns både 10 och 21k att välja på. Oskar kommer köra. Det vore väl kul att se bröderna Davidsson göra upp där efter deras hetsträning senaste dagarna hemma i Ölmstad. Finns det något bättre än två bröder som hetsar varandra?
Ses där!

Såhär ser min flickvän ut när hon letar efter moule frites i Visby. Ser ni blicken?? Bestämd!
Tyvärr hittade vi inget. Restaurangen hade stängt för midsommarfirande. Besvikelsen var stor. Räddades upp med lokal glass istället. Funkade fint det också!

Hittade en härlig tidning. En samling av referat från alla grenar svenskarna tog medaljer i. Sverige var verkligen en stormakt under efterdyningarna av andra världskriget. Dubbelseger på 1500 m och en trippel på 3000 m hinder för Sverige. Zatopek förlorade 5000 m men vann 10 000 m på nytt olympiskt rekord.

-OL

Holaveden uppmanar alla pulsvänner att följa med i den gamla Småländska traditionen årsgång. För att genom trolldom få reda på hur det kommande året kommer bli. Om olycka eller lycka väntar en själv eller sina närmaste. Om eld eller vatten kommer härja på gården. Hur fisket blir och hur skyttet kommer gå i skogen.

Först måste man nollställa sig genom ett dygn av tystnad. Då låser man in sig i jordkällaren eller tar sig så långt ut i skogen att man inte ens kan höra gårdstuppen. Sedan när man är ren från yttre påverkan så samlas vi i bosgårdskorset vid midnatt till söndag.

I tystnad springer vi över Ängsberg för att landa nere vid Landsjökyrkan där vi rundar kyrkan motsols och blåser sedan i nyckelhålet till kyrkporten för att blåsa bort våran kristendom och göra oss mottagliga för naturens krafter. Vi färdas sedan i stigande hjärtrytm upp genom elljusspårets krokiga system ändå upp till SMU stugan och sen rätt ner genom Gestra till pingstkyrkan. Ett motsols varv och blås i kyrkporten.

Rätt upp till Karsnäs genom bokskogen där kråkor och kajor kommer berätta för oss om bonden som lät plantera träden till minne av sin bortrövade dotter. I Karsnäs viker vi ner genom kohagen till Missionshuset där vi utför ritualen för sista gången.

Där skiljer vi oss åt och färdas hem där drömmarna kommer visa det kommande året för oss. Vi är sedan ålagda att inte prata om vad vi sett. Inte berätta för den som kommer dö att det väntas. Vi vet men säger inget.

Om vi vågar, vill säga.
Så ses vi.