Keishin Yoshida, inget topp namn. Duktig femmilare på mästerskap. Mellan tio och tjugo när starka nationer enbart får åka med fyra. Många mästerskapströtta. Har lite gott öga för kämpar som Yoshida. Och kämpar som håller på länge. Outtröttliga. Granithårda. Viljestarka. Tänk er att Nick Willis som har både OS silver och OS broms på 1500. Nu snackar vi löpning men det har ni säkert redan begripigt. Nick Willis har sprungit en engelsk mil under fyra minuter tjugo år i rad. Tjugo år i rad. 20!

Dokumentären om Nils Van der Pool. Sådär. Vet inte vad jag förväntat mig. Vill tips om Runes Löparpodd. Riktigt bra. En idrotts kulturell skattkista.

Krasslig i helgen. Ska åka skidor idag. Frågan är vart. Förhållandena är sådär. Eksjö Ulricehamn är bra. En timme bort. Möjligt det är värt det, istället för skridskor. Behöver mer snö.

Vi håller tummarna för OL & ML. Mina namnförslag Stig & Liselott. Men det blir bra vad som. Naturligtvis. En förlossning, ett litet helvete, men rätt som det är tänker man inte mer på det och kan tänka sig att göra om det, som ett långt segt långlopp. Det är spännande. Vi håller tummarna.

https://youtu.be/oO_o8M12pWw

Covid kom och tog mig tillslut. Klarade mig i nästan två år. Resor runt hela världen har genomförts under den tiden. En rejäl turné i Afrika med bland annat Botswana och Sydafrika. Tyskland mitt i, vad vi trodde då, var pandemins klimax. En sväng till grannlandet Finland för att springa 1500 meter med munskydd på i stort sett dygnets alla minuter förutom just då jag sprang de där minutrarna på löparbanan. Under hela den här tiden har jag dessutom jobbat i en butik och träffat nya människor varje dag. Pendlat med spårvagn nästan dagligen förutom vissa dagar då jag kostat på mig att cykla eller jogga.
Oväntat nog kom viruset och hälsade på när jag började plugga hemifrån och i stort sett inte träffat en enda människa på närmare två veckor. Nu överdriver jag lite givetvis, men vad vore Holaveden utan lite krydda.
En rejäl käftsmäll åkte jag på. Från ingenstans så insjuknande jag på fredagskvällen och därefter följde 48 timmar av rejäl feberfrossa. Närmare 40 grader i två dygn tog ut sin rätt. Kroppen fullständigt mörbultad, troligtvis av febern men också av att ligga i fosterställning i soffan i två dygn. Bara Burman har upplevt en sämre rygg tror jag.
Men lika fort som jag blev sjuk, lika kvickt piggnade jag till. Idag mår jag prima och min heta panna är tillbaka till lite mer normal temperatur.
Märkligt virus det är. För mig blev det ett kort och intensivt sjukdomsförlopp, för andra en utdragen process. För att inte tala om dom som fått efterdyningar som man får leva med resten av livet. Andra jag pratar med som testat positivt har sprungit sin vanliga veckodos utan några som helst symtom.
Nog om virus.

Trots feber så kunde följde jag Marcialonga med glädje. Jag börjar ändå gilla SVTs sändningar mer och mer. Jag tycker dom gör bra jobb runtomkring loppet, mycket uppsnack dagarna innan och bra intervjuer efteråt. Kan såklart bli bättre men jag tyckte verkligen de fick fram vilket härligt skidlopp Marcialonga är.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Holaveden måste verkligen dit 2023. Peternilsson får bli reseledare, han vet inte om det än men jag delegerar uppgiften i detta nu.
Vi fick se Johannes åka bra som vanligt. Otroligt stabil skidåkare. Den svenska frälsaren på långlopp. Kan man drömma om en fullträff på Vasaloppet? Det börjar bli dags för en svensk vinst om inte annat.
Ermil Vokuev, vad säger man? Bland det sjukaste skidloppet jag sett någon göra. I klass med Johans Olssons femmil som så många andra har jämfört det med redan. Det såg dessutom ut som han var ute på ett återhämtningspass.
I mål såg det ändå ut som han var lite trött. Skönt o se att han verkar vara mänskligt.
När SVT gjorde en intervju efter målgång och han fick frågan vad han hade för känslor så svarade han bara ¨no emotions, just tired¨. Ryssar har nåt ändå!

Håll er friska, vi ses!
/ örnen

Såg ni matchen?
Älskar älskar älskar idrott. Den som lever utan idrott har verkligen missat nåt. Och missar dagligen. Ögonblicken.

Idag kan ni lyssna på ett inslag på P4 Jönköping inför Marcialonga. Jag gör vad jag kan. Mer idrott åt folket.
/RD

Denna veckan är planen att barnet ska komma. Känns lite overkligt. Försöker undvika covid. Söker löprundor som är isfria och inte för långt hemifrån, inte det lättaste när ett underkylt regn skapat en förrädisk hinna på marken. Har ändå fått till några rätt bra intervallpass. Holaveden verkar vara på gång. Alla kör på. En härlig känsla, även om vi inte tränar på samma ställe.

Låt fredagskänslan infinna sig och gör något bra av helgen!

-OL

Vilken episk resa. Dags att boka. Vi behöver en reseledare. Sånt här är svårt att få ihop. Ni anar inte vad vi fått uppslag till genom åren, inte allt får se dagsljus. Vi får se. Blir det Marcialonga så skriv upp mig på listan.

När Covid däckade Markus Q så fick Sambon och pojken ställa upp på en bilresa. Då våran tyska kärra fått förhinder så ryckte Mormor Gerd in med sin tyska kärra. Kanon. Tala om toppen mormor. Man blir så glad. Mora loppet stod på agendan från Oxberg till Mora. Som halvvasan i stort sett. Kände mig i kanon slag. Mötte upp Jacob Mörhed vid starten. Han som första gubbe i andra startled och ja fyra gubbar bakom. Hög fart som vanligt i starten, rätt kuperat. Fick en bra rygg i en moradräkt och vi sluggade på. Efter någon kilometer blir det en rejäl backe och vi går ikapp några åkare och Moradräkten rundar och jag hänger efter dock med världens sämsta timing vilket resulterar att den andra åkaren faller, lite förvånad ser ja att jag precis tacklat Jakob i backen. Pinsamt!

Loppet tuggar på. Vägundergången, Oxberg, lundbäcksbackarna, gopshus, Hökberg, björnarvet, Läde, Eldris. Mattar och mattar. Är pigg. Har skoj. Skäms. Funderar på om Hannas nya fisherskidor är snygga eller fula. Dricker ur drickabälte. Försöker hålla mig långt fram. Tänker att den här spurten ska vinnas. Kommer in i Hemus. Åker för glatta livet. Piggt. Sista rundan på stadion. Långt upplopp. Pang. Det gick. Nio minuter efter Mora bröderna. Blir första startled på Vasan. Kul men ändå ingen glädje för när som helst går Jakob i mål.

Lite bakgrundsfakta om Jakob Mörhed. Tillhört världseliten i Enduro. Pallplats på Novemberkåsan (följeåkare PeterNilsson!) Svensk mästare, Seger i Ränneslätt. 8a på en deltävling i VM. Avslutade karriären 2015 för att utbilda sig till läkare. Comeback i Novemberkåsan 2018. Blev topp 500 på Vasaloppet 2020.

Bad om ursäkt direkt och förklarade min missbedömning och att jag är en idiot. Han höll med och det var inte allt för ledsna miner. Vi tog bilen och försökte leta upp Mastodont David som skidade i sekelskiftsutrustning. Vi gensköt spåret men David pricken på mobilen gjorde ett GPS hopp och vi hade precis missat honom.

Söndagen bjöd på 2tim magisk stakning på Sälensfjället. Vindstilla. Stavfäste och soluppgång. Mitt rätta element. Hade man varit en fotograferande människa skulle man tagit en bild.

Tisdag 90 minuter stakning på Ikhp med Jakob. Han stakade 3timmar. Han är hård.

Billingen nästa.