I December var jag inget vidare. Löpningen gick tungt. Hög puls och mycket syra. Jag tog i mer och mer men utan resultat. Jag diskuterade med coach och han sa att det inte var någon fara, det enda tråkiga var att jag skulle missa innesäsongen.

Men något hände över jul. Lite mer balans i livet. Harmoni. Jag sprang 38 kilometer med Johannes Eklöf. Ett klassiskt reboot-pass för att starta om maskineriet och se vad som händer. Det funkade.
Jag gick in och gjorde några pass inomhus. Väldigt bra pass ska tilläggas, klart bättre än någonsin. Då pratar vi inga uppbyggnadspass  utan vi snackar syra deluxe. Sånt man får ont i huvudet av och det känns som man vinglar fram när man ska jogga hem. Sånt som jag gillar.
Några år har man ändå hållit igång med löpningen nu, men man lär sig ändå hela tiden nya saker. Tex hur ens kropp fungerar, vilka pass som är vettiga att lägga energi på, hur kroppen reagerar på träning, signaler på när saker inte står helt rätt till och signaler när det faktiskt står rätt till. Denna vintern har jag nog lärt mig mer än någonsin om just detta och det behövs om man ska ta nästa steg.
Det blev en inomhussäsong ändå. Alla borde testa att springa med Eklöf när det inte riktigt funkar. Fyra tävlingar på 1500m samt ett litet pace-uppdrag där jag drog 2500m i 8:10 fart på 3k som kändes väldigt bra.
Fyra lopp med helt olika karaktär. 3:47 i det första, 3:46 i det andra, sedan två lite mindre lyckade lopp på 3:48 och 3:49. Ett totalt misslyckande på SM, men även där lärde man sig en läxa.
Ingen fullträff men jag är ändå nöjd med en stabil nivå. I 3:49 loppet kändes absolut ingenting bra, men att ändå gå under 3:50 inomhus tyder på bra grundkapacitet. Att jag dessutom snuddar på ett EM-kval gör mig väldigt motiverad att fortsätta utvecklas.

Tillbaka på ritbordet som min kompis sa. Dags att börja träna igen. Förbättra mina svaga punkter, fokusera mer på mina starka sidor. Fart och uthållighet i en härlig symbios och så förhoppningvis sub 14 minuter inom några månader. Hur svårt ska det vara?

hörs!

/örnen

Ikväll dundrar det och far kring huset. Ett väldans väder. Det är kallt inomhus. Är nåt lurt? Kanske skulle slå i någon manual eller ringa någon? Kanske söka på internet? Borde hur som haver ha tänt i kaminen men blev sittande här med mina måsten och inte blev det mycket gjort. Om man ska vara helt ärlig. En del blev betalt dock. Hyrt en stuga i Åhus om en månad. Träningsläger för ungdomarna. Ripa banan om våren. Sand.

Ibland känner man att livet inte riktigt är ens grej ändå. Det är lite för otacksamt för min smak. Men då och då blir man exalterad. Det är värt alltihop.

Fortsätter lyssna på Rune Larssons podd. Riktigt bra. Då menar vi riktigt bra. Nyfiken kvalitet.

Ritar för att bygga ett skåp. Jagar efter någon som kan lackera. Gör små framsteg.

Funderar på att börja cykla MTB. Borde egentligen inte. Men förra året så gick det inte längre att springa samtidigt som han cyklade. Får bli en familjegrej det där. Min son älskar verkligen att cykla. Man borde uppmuntra det där.

Ska blästra, spackla, slipa, spackla, slipa, lackera några detaljer på min bil. Borde egentligen sälja den då den inte har någon dragkrok. Det är inte bra för motocross verksamheten. Men som jag älskat den bilen. En kollega köpte en ny(för honom) bil. Härom dagen gick växellådan. Sådan skit sker dagligen runt om i landet.

Gåvobrev, samboavtal. Agera sk vuxet. Försöka undvika att vara en idiot. Det är en labyrint det där. Vill väl.

Skid-VM orkar inte ens låtsas vara intresserad. Det är lite sorgligt.

Missat bilbesiktningen två gånger på raken. Man är inte i toppform.

Vi glömmer detta och ber för att morgondagen blir lindrigare.

Av kärlek

Johan

Lill-Johan satsar på studierna.

Det är sjukt! Vad är i görningen? Post-husbygge syndrome?