Månad: november 2019 (sida 2 av 6)

På fredag blir det ett väldans väder. Regn. Så där blött trist och mörkt. En själslig begravning. Men efter regn kommer solsken. På lördag har vi minusgrader så även på på Söndag och Måndag. På tisdag kommer första snön dimpa ner. Kanske snöar det ännu mer på onsdag. Det är möjligt vi åker skidor för första gången på torsdag. Allt detta alltså i veckan efter kommande veckan. Vi är på tårna.

På lördag ska ja åter jobba fysiskt med mitt husprojekt. Alla andra dagar fundera och planera. Man är taggad. Måste vara på tårna.

Första advent om en vecka. Ska satsa på att ha en riktigt mysig dag. En återhämtningsdag. En själslig läkandeprocess. Om söndagen är fri så är lördagen från gryning till mörkrets inbrott plus moms. Effektfullt arbete.

I lördags så bestämde FIS att det ska införas ett förbud mot flourvallor för alla till säsongen 2020/2021. Största orsaken är hälsoeffekten. Perflourerade alkylsyror är jävliga då dom binder sig intill protein i kroppen till skillnad mot andra miljögifter som fastnar i fettet. När man har mätt dessa ämnen så hittar man dom överallt i människor,djur,mark,vatten. Det är rena skiten. För det är ett fantastiskt ämne i många användningsområden precis som PCB men konsekvenserna är skadliga. Hälsoproblemet är det främsta men även miljön tar skada, hur mycket vet man inte men det är inte fluoret som blir på belaget som är problemet utan snarare allt som sicklas bort och slängs i sopporna och sedan inte bryts sönder vid förbränningen utan hamnar i regnvattnet. Vad vi egentligen ställt till med är det väl som vanligt ingen som vet?

Swix har redan en ny linje produkter under namnet ”future cera” som är ska vara godkända.
Hur många som läser här har egentligen åkt något lopp på sicklade skidor? Det kanske lär öka nu.
Vad har man kommit fram till för testmetod? Är flourvallor fattigmans epo?

Om man fuskar? Är det då samma regler som vid doping. Klarar man inte första testet vid målgång så skickas skidorna till B analys. Positivt där så är det två år. Går man inte in stenhårt här så blir det ingen ordning, risken blir att det inte blir det ändå.

Är det verkligen någon som vallar med fluor nu när man vet att det kan sabba spermierna? Är Vasaloppet så viktigt. Ämnet går ju aldrig bort, är i stort sett oförstörbart. Alla har heller ingen nytta av sina spermier.

Kan man ha en sickel i ett rillverktyg? Rätt vinkel och ingen risk att man slinter. Man bara sicklar av skyddsparafinet, sicklar med rillverktyget, drar en rill sen kan man åka, fort. Man behöver inte ens fästvalla nuförtiden. Så smidigt, framtiden är ljus. Snövit skulle ja vilja säga.
Känner en kille här på bloggen som skulle kunna bygga detta drömmarnas verktyg, vänta bara på hans nästa inlägg.

Foto: Jimmy Hultberg

 

Gråväder

15 kilometer blandat underlag i skärstadalen i gråvädret igår men Världsmästaren och Palle. Löpnings största fördel är nog dess väderoberoende. Det hade inte varit lika trevlig att cykla eller åka rullskidor i väta och lera.

Fick igång min bilbana från sent 80-tal i helgen efter lite fixande för att få bort oxiden. Men den är lika rolig nu som för30 år sedan!

 

99

Det föddes ett blogginlägg igår morse. Vi pratade psykisk ohälsa – som det pratas om i dessa dagar. Det är bra. Det är aldrig bra att hålla sånt inom sig. Eller är det? Det applåderas och folk vill gärna vältra sig i sitt eget elände, ändå är vi så dumma att vi inte förstår att smärta inte syns.

Det gör ont fast ingenting blöder.

Jag väljer att inte skriva det inlägget men kom ihåg, och det trodde jag aldrig man skulle behöva säga igen: Döm inte efter utsidan. Ett välbalanserat ordnat yttre och beteende betyder inte per automatik att det inte stormar på insidan.

I torsdags stormade det också på insidan. Hamnade skrikandes på garagegolvet. En sådan djävulsk skärseld. Jorden skakade under fötterna. Att försöka nå de där sub 19 innan Orsa kan bli en utmaning värd namnet minst sagt. Väl där säger jag som Arvid: Det ska njutas.

Paradiset väntar. Man kanske skulle lägga ut någon annan orimlig målsättning här på bloggen så man har något att leva upp till.

Vi har 99 dagar kvar till konungafärden. För er som gjort jobbet på rullskidor säger jag grattis. För en annan gäller det bara att hetsträna i 98 dagar och lita på vinnarskallen.

/RD

var vis med din tid

¨Somliga dar
Tar jag in vad jag hör
Det går kvällar ibland när jag inte
Ens undrar vad du gör
Det är ibland som förut
Ibland har jag känt att jag duger
Jag har hämtat och samlat ihop
Nog med kraft att gå ut¨

Det är viktigt att tänka igenom vad man lägger tid på. Har man fokus på att bli en bättre löpare tror jag det är viktigt att optimera från sina egna förutsättningar. Det gäller inte bara att få till rätt mängd, rätt pass och rätt återhämtning. Jag tror även det är viktigt att lägga ner rätt mängd energi på varje pass. Vilka ska gå fort, vilka ska gå långsamt, när ska man vila. Det är skönt att ha någon som säger åt en vad man ska göra men samtidigt tror jag det viktigaste är att man bestämmer själv. Igår kväll stannade jag hemma efter jobbet och åt en påse Polly, det var gott. Jag har tro på att jag blev en bättre löpare av det beslutet på nåt sätt.

Min kropp har sagt ifrån i veckan. Jag blev lite för sugen, lite för het. Det var läge att vila, och det är läge med ett avbrott i form av ett träningsläger i Orsa. Det ska bli himla roligt att få dela säng med Hubbe igen. Senaste veckan har jag haft en liten tanke på att inget ska vara slentrian, utan varje träningspass ska fylla ett syfte. Jag har dessutom fokuserat lite på tekniska detaljer, varesig det gäller lätta distanspass, intervaller eller armhävning. När man ändå gör något, varför göra det halvdant. Det blev 40st armhävningar totalt, inte i närheten av vad sub 30:01-olle gör dagligen enligt hörsägen. Men i Orsa blir det bara fokus på avkoppling och fylla på med många träningstimmar. För varje timme man petar in blir man mer genomtränad och det långsiktiga målet med den resan är att jag ska tåla mer löpträning i januari.

¨Jag ser dig fortsätta nu
Med varsamma kliv
Jag ser dina drömmar sakta lossna
Från mitt liv
Jag har saknat en vän
Jag har varit på krogar och barer
Det har hänt att jag ljugit och sagt
Att jag måste gå hem¨

Flygresan är bokad. Jag firar min födelsedag på en annan kontinent för första gången i mitt liv om inget oväntat dyker upp. Det kommer bli väldigt roligt, hoppas jag. Men det gäller att vara förberedd, se till så att baksidorna håller och gör dom det tror jag det kan bli riktigt bra senare på vårkanten. Kanske en halvmara i Italien, vi får se vad vår reseledare lägger fram i förslagslådan. Om man blickar fram ännu mer ser jag fram emot att få se solen igen, springa i shorts, sommarregn och inte det genomdeprimerade göteborgsvädret som man fått uppleva senaste veckorna.

Alles gut

/ örnen

 

Ne patriaris nos induci in tentationem

”Älskar du allt du pallar med varje dag”

/Equmeniakyrkan 17/11

Gästade Equmeniakyrkans gudstjänst i Söndags. Olof Broström hade bjudit in kamrater till att spela och sjunga. Härligt att få närvaro då både kyrkor och musik ligger tätt intill hjärtat. Känner mig, när ja sitter här precis innan läggdags lite ansatt. En speciell känsla, ett stadie de flesta ofta befinner sig i. Lite som man är under prövning. Lång dag, borde sova. Det är mycket beslut som måste tas när man ska bygga ett hus. Många råd man vill ge en nioårig son som tragglar en skolgång med våra gemensamma genetiska förutsättningar. En flickvän som ligger en våning upp. Ett jobbmöte 07.15. Alla handlingar förberedda? En telefontid med Trafikverkets broexpert 07.45. Byggmaterial till helgen måste skaffas. Olja & filter byte på crossen. Ytterliggare en cross ska hämtas innan helgen. Vinterdäck! Bloggen. Intervallerna. Danslektionerna. Nattduksbordsromanerna. Och så vidare.

Alltså ett helt vanligt liv. Ett fantastiskt liv. Dock en prövning. Det krävs lite arbete. Man är sysselsatt med att leva. Få saker är så tvistade som Fader vårs ”Utsätt oss inte för prövning utan rädda oss från det onda”. Det är en lång historia bakom att texten numer utfaller så men som vanligt inom kristendomen så är det en översättningsgrej. Prövning i sej är någonting bra. Det vet alla vi som uthållighetssportar. Påfrestar man kroppen så blir den tåligare så kan man påfresta den ytterligare och det hela utfaller i goda signalsubstanser. Livets goda är biokemiskt. Det lär man sig.

Det man menar med onda i tillvaron, kan vara just sånt som inte ger goda signalsubstanser. Dom där problemen som gnager, oroar. Sjukdomar eller andra typer av vanliga problem i ett liv. Förr sa man väl utsätt oss inte för frestelse, i den meningen att frestelse på gammal svenska kunde betyda en form av anfall. Man undanbeder sig anfall av det onda.

Livet är en prövning. Det är inga problem att handskas med många saker och problem så länge det är saker man vill och älskar. Man får pyssla och ta en sak i taget, ständigt uppdatera sin planering. Ta tjuren vid hornen och kämpa för det bästa. Har man tur och välgång så uppnår man dom där 80%. Man lär sig, man utvecklas, under press. Fader vår är inte dum, om man kan förstå dess betydelse.

Under gudstjänsten hade man den goda smaken att spela Bob Dylan. Bob Dylan är hård. Artister utsätter sig för hård press när dom turnerar med spelningar flera dagar i rad. Tusentals människor med förväntningar framför deras inövade fingermönster. På slutet av åttiotalet hade Bob Dylan varit på toppen i en av världens tuffaste branscher i över 25år. Om man får tro biografierna så var han lite sliten, lite ansatt, men han var musiker och det är ingenting man födds till utan det är någonting man blir. Han bestämmer sig för att löpa hela linan ut. Starta en turné som aldrig slutar. Det är ett drastiskt beslut efter man haft planer på att sluta.

Den årliga turnén började sommaren 1988. Första året blev 71 spelningar. Den 19 April i år gjorde turnén sin 3000e spelning. 70-110 spelningar om året. Över hela världen. Han gör det en musiker gör, spelar. Han gör det på sitt sätt. Han är under prövning, inte alltid så glad, inte alltid med den bästa rösten. Han spelar tio dagar i rad i New York. I somras i Österrike så talade han till publiken för första gången på över tre år när en i publiken tog fotografier. ”Ta bilder eller inte ta bilder. Vi kan antingen posera eller spela, okej?” Det är ingen lek, det är ett liv. Nästa år fyller han 79 och spelningar är bokade som vanligt, i Japan bland annat. Det är en prövning. Överlever Bob Dylan så överlever nog ja. Nu har man iallafall bloggat.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑