Sol, asfalt, en vind som kraftigt pustar fram och åter. Höredarundan 2019. I rygg på Yngves grabb, helt taktfast. Stundtals var det som det inte fanns två löpare utan bara en. Han drog och han drog i lätt obehaglig tempo. Jag log och hängde på. Så fort man gick fram tog han över taktpinnen direkt. Han hade bestämt sig. Det var bara att fortsätta hänga med. Vi pressade nytt personligt rekord med en minut båda två. Två löpare sida vid sida är effektfullt för tidtagaruret. Tillsammans är man allt, själv är man ingenting.

Invidualism måste vara den sämsta religionen som undermedvetet finns. Men även den har sin betydelse. Men att tro att man är effektiv bara för man gör tusen olika saker är att skjuta sig själv i foten. Man klarar inte av att göra allt själv därför gör olika människor olika saker. Jesus var grym på att trolla fram en fisk eller två i vått och torrt. När folk följde honom som måsar följer en plog så sa han Arbeta inte för något förgängligt. Men vem bryr sig, vi köper skit och och slänger skit på varenda sortergård veckorna i ända, skiljer oss och sätter upp enkelgipsväggar. Ska det vara så jävla svårt att slå upp Johannesevangeliet någon söndag då och då?

Ska aldrig mer springa ett lopp utan att springa med Yngves grabb. Han är mitt stegs tvilling. Man kan ha olika bra eller dåliga dagar men alla dagar blir bättre om man försöker hålla jämna steg med sin tvilling.

Om man inte är en individ? Vad är man då? Eller rättare sagt åt vilket håll ska man fästa blicken. Man bör vara en devid, en delbar människa som söker hjälp, tar hjälp och hjälper andra. Det är så fruktansvärt svårt att lära sig av misstag och framförallt av andras misstag. Men om vi inte gör det så har vi snart bara en hög av misstag. Man lär sig, och det måste vara meningen, andemeningen i alla dessa ord. En gång är en gång, två gånger så har man inte lärt sig.

Till prinsessan och Greven. Jag hör vad ni säger. Men ibland är det precis tvärtom. Att ljuset kommer från väst och går ner i öst. Man får blicka inåt och titta åt andra hållet. Om detta är sant vad är då falskt och är det falska sant? Det finns alltid någon som upplevt det du känner. Det är inte roligt att vara själv, det är rent bedrövligt faktiskt, men gör inte samma misstag om och om igen. Blicka framåt och uppåt. Byt inte Slott till koja. Svälj spotta och börja kyssas. Säger man så? Kyssas, det där kommer man få fan för, känner det redan nu.

Nu avslutar vi det här på bästa sätt. San Francisco 25 November 1976. Kolla bara, inga individer bara samarbete. Trotts alla dessa Egon. Bob Dylan, Robbie Robertsson, Ringo Star, Neil Young, Ronnie hawking, Joni Mitchell, Ronnie Wood, Van Morrison, Rick Danko, Levon Helm m.m.

Lägg väl märke till förvirringen hos alla, hur dom räknar matematiskt för att synka sig, hur Neil Young lägger sin hand på Joni Mitchells rygg och hon bara vankar fram och åter hur vacker som helst. Sen vill naturligtvis Martin Scorsese förstärka att det är vägen som dödat många av dom stora, men så vit ja vet så kuskar Dylan fortfarande runt på den turnén som började 1988.

Få saker får mig på ett så gott humör som när fotbollssäsongen drar igång. Svensk fotboll är inte den bästa, men absolut den käraste. I premiäromgången såg jag AIK-Östersund, Helsingborg-Norrköping, AFC-Göteborg, Djurgården-Sundsvall. Dessutom kryddade jag till det lite med J-Södra-Halmstad från superettan igår. Nu är vi igång. Våren på riktigt. Sommartid och svensk fotboll. 

Lunchlöpning tisdag. Byta om, springa, duscha, äta, eftersvettas. Det gäller att klämma in allt man kan. Lever livsfarligt nu. Det känns bra och farten triggas upp varje pass. Som gjort för en skada. Huvudet kallt och lyssna in. Men vad fan, det är ju kortbyxeväder…

/RD

Vet inte riktigt va man ska skriva. Det är rätt ovanligt, brukar komma ganska spontant och ofiltrerat annars men ikväll känner man att nonsens, naturromantik eller den där texten om Phytagoras som man filat på ett tag känns ovälkommet. Alla vill så klart veta vad som hände, och hur det kändes. Allt sådant kommer imorgon, från källan själv. Kan bara konstatera att hela kollektivet är mycket glada. Det är en av dom stora fördelarna att vara nära människor i ett litet tight kollektiv att man kan glädjas åt andras framgångar riktigt rejält, man har en klar bild av hela resan. Nu är han elit, nu fortsätter resan. Detta är ingenting mot vad som är möjligt att uppnå. Men först mental tårta.

Lite praktisk info. Holaveden går in ihop med Peter Nilsson och rodar i två träningstillfällen i veckan. På torsdagar kommer vi springa intervaller på öis elljusspår kl18 som följs av ca70min styrka inne på öis. Intervallerna blir som vanligt 6x4min med 2min vila. Då vi anser att den modellen är den lättaste att utföra i grupp där alla är på olika nivå. Man kan enkelt vara på vilken nivå som helst. Man kan dela passet och bara springa om man vill. Löpningen är kostnadsfri men styrketräningen kostar en säsongsavgift.

På söndagar kör vi samma intervaller fast på den asfalterade vägen kl17. Det blir både rullskidor och löpning så man kan välja efter behag. Intervallerna följs av 75min intervallbetonad styrketräning. Det går även köra halva passet. Då söndagspasset ”riskerar” att samla över trettio deltagare så är det okej att plocka fram vikter m.m innan passet om man ställer dessa utmed en vägg så dom inte är ivägen för dom som tränar Core. Vid ypperliga tillfällen kommer vi även att köra en lugnare runda innan intervallerna så det kan bli samling kl16 vissa Söndagar men vi ska undersöka hur detta kan kommuniceras. Undersöka vilken runda som är lämplig tidsmässigt m.m.Men det är alltid intervallsamling på Öis 17.00. Man bör ha i åtanke att i Peter Nilssons värld, vilket är nu den vi befinner oss i så startar första intervallen 17.00. Vill du värma upp så får du göra det på din fritid.

Vi testar denna veckan och utvärderar och korrigerar efter hand.

Ses som vanligt på Torsdag (risk att bli sen så det blir precis som vanligt).

Brukar försöka att aldrig skryta om vilka man delat säng med men ibland måste man ju bara få lov. Sextioåtta