Det är först nu egentligen jag varit tillfreds med vad jag presterat med löpningen hittills. Jag har alltid känt att det finns mer kapacitet, men aldrig riktigt gett mig chansen att träna hårt eller ta det seriöst för att få utdelning. Men sedan flytten till Göteborg har jag tagit tillvara på chansen och kan nu för första gången känna mig stolt över den senaste tidens resultat. Lidingö på 1:48, ISM 3000m på 8:27 och nu i helgen Venloop halvmaraton på 1:08:42.

Några saker har jag korrigerat i mitt liv senaste halvåret, och det känns som det börjar ge resultat på allvar nu. Framförallt har jag  tagit chansen att träna med en riktigt bra grupp. Vilka man omger sig med tror jag är avgörande just för mig om jag ska bli bättre. Flytta gränser både mentalt och fysiskt, varje vecka. Att jag också får lite direktiv från en erfaren coach som styr mig åt rätt håll när det behövs känns väldigt bra. Dessutom har jag börjat på ett nytt jobb som känns riktigt bra om man vill göra en hållbar satsning på långdistans, och då menar jag en satsning som sträcker sig över många år framöver. Lagom ansträngande, utvecklande och stimulerande. Sen ska man inte glömma bort min fantastiska sambo som jag får dela livet med för tillfället, vilken glädje det är att ha någon i sin vardag. Igår kväll kollade vi på hockey och höll på varsitt lag. Jag vann femhundra spänn.

Kort om loppet. De erfarna halvmaraton-löparna Anders Grahl, Oscar Carlsson och Patrik Andersson gick igenom taktik kvällen innan. Hobby-meteorologen Grahl gick igenom väderprognosen och det visade sig att vi skulle få vinden i ryggen i stort sett hela första halvan. Mycket riktigt stämde detta och första milen klockades av på strax under 32-minuter för egen del med mycket god känsla. Här någonstans vände vi och fick vinden rakt mot oss i några kilometer. Tack vare den goda taktik-genomgången hade jag detta i åtanke och la mig därför i en klunga gott omsluten av långa holländare och eventuellt en afrikan. Farten sjönk något men ingen katastrof. Jag kände mig stark och gjorde nog lite fartökningar vissa perioder när jag var uppe och drog, om ni inte tror mig finns det filmbevis på detta. Sista kilometerna försökte jag och den vänlige holländaren öka tempot och vi lyckades splittra klungan för att sedan göra upp ensamma i en spurt. Fick slita rätt mycket sista två kilometerna men höll ihop det rätt fint ändå inser jag nu i efterhand med viss analys av loppet. Mycket nöjd med genomförandet och ett nytt stabilt personbästa som jag kan skryta lite över. Åtminstone idag, innan jag börjar blicka framåt mot nästa barriär att bryta.
66 minuter 2020?
65 minuter 2021!

Resan i övrigt var tio plus. Vilket gäng jag får hänga med, ni ser dom på bilderna här nedanför! Extra stort tack till Patrik och Louise som följde med som sällskap samt såg till att vi fick ordentligt med vätska i oss under löpningen. Änglar är ni!

På återseende / örn_6842