HÄR SKULLE DET VARIT EN BILD MEN JAG HADE ANNAT FÖR MIG ÄN ATT FOTA.

Vad? Stråkenloppet 2019, 40 km långlopp seedningsgrundande för Vasaloppet.
Var? Mullsjö, MSOK-stugan. Det korta alternativet, 10 varv a´ 4 km.
När? Söndag 20 januari, 11.00.
Skidor? Mina gamla Fischer
Valla? Nåt rött och nåt blått som glid. Inget i fästzonen.
Väder? MÄKTIGT! -4 i starten, vindstilla. Betongspår.

Berättelsen:

Vaknade i soffan och studsade inte upp precis. Sover i soffan på grund av att min sänghalva just nu ockuperas av mina barn. Det blir lugnast så. Det blev en tallrik havergrynsgröt och två väldigt vältajmade ägg. Svart kaffe. 8.30 uppenbarade sig Alex Ladestams skugga genom Bunndalen och vi sammanstrålade i min bil och gav oss av mot Mullsjö. Vi var båda av uppfattningen att vi skulle åka med blanka skidor denna dag. Dels på grund av lite rapporter från initierade källor. Dels på grund av magkänsla. Det fick bli som det blev.

Anlände runt 90 minuter före startskottet och hann i godan ro hämta ut nummerlapp och reka delar av banan. Vi hittade en backe som vi ansåg vara ganska brant men lät oss inte skrämmas. Jag förstod dock av blotta åsynen av backen att det skulle bli några ganska tuffa varv mot slutet av loppet.

Starten gick och det kändes fint ut på de flacka partierna. Bra tryck i grejerna. Lyckades undgå en smäll efter dryga kilometern och när första rejäla utförskörningen var avklarad kunde man andas ut en stund. Första klättringen av 20 (två rejäla backar per varv) avklarades med bravur och jag hittade fin rytm. Trots avsaknad av skidträning kändes det som att grejerna var på plats. Det var glädje i åkningen.

Visste i bakhuvudet att det skulle bli rejält jobbigt sista halvan så första halvan gick mycket ut på att hitta en bra marschfart och att inte hetsköra. Tycker det lyckades. Hittade bra klungor, vi hjälptes åt och vips hade jag kontakt med ett bekant ansikte. Eller ansiktet såg jag aldrig, men skägget skvallrade om att det var Edgren den yngre, och lite längre fram kunde vi skymta Edgren den äldre. Edgren den yngre fick då fart och var snart i kapp den äldre, liksom jag. Den yngre stack, men jag och den äldre kamperade ihop under stora delar av loppet efter det.

Det var nånstans runt 400 startande så det var sällan man var ensam. uppförskörningarna blev trängre och trängre. Och jobbigare och jobbigare. På varv 8 av 10 fick jag släppa den äldre uppför. Det tog totalt tvärstopp i armarna. Det var som att trycka på stoppknappen och den sista milen var nog inte vacker. Existentiella funderingar dök upp som så många gånger förr. Skymtade den äldre många gånger men fick inte kontakt, inte med nån. När den sista stigningen var avklarad försökte jag så ösa sista 2 kilometerna och fick nog till en hyfsad avslutning och gick i mål på 2.16. 26 minuter efter täten. Helt okej ändå.

Den yngre Edgren var fenomenal, 2.13 och ett styrkebesked. Den äldre väntar jag med att göra upp på riktigt med nån månad. Vi brukar ses i Risberg. Alex Ladestam bröt staven på varv 1 och fick en mjukmjuk skapelse i hand men krigade ändå sig i mål strax under 2.30. Starkt!

Att tävla är det bästa. Få saker får ut så mycket gott av mig! I helgen åker jag till Sälen och samlar mil. Kommer även att spendera minst ett pass per dag i bastun med en eller två kalla Eriksberg. Vasaloppet känns helt plötsligt inte så avlägset. Tänk om man inte hade det att se fram emot under oxveckorna…

/RD

En tradition är i sin linda. 2 lördagar i rad har jag o Olof dragit ut på en långrunda på lördagsmorgonen. Känslan när man stämplat in 29 km innan kl 11 så vet man att det kommer bli en bra dag. Vi drog ner mot stan. Testade delar av maratonbana. Såg alla isskulpturer som bildats av Vätterns vågor mot stenarna. Solen sken och krafterna räckte nästan hela vägen hem.

Blir det en tradition eller en kortvarig utopi? Nästa helg avgör nog.

-OL

När jag var 20 fick jag Stefan Jarls Mods-trilogi i julklapp. Dom kallar oss mods, Ett anständigt liv och Det sociala arvet. Den första filmen handlade om Kenta och Stoffe och många fler som drog runt på gatorna i Stockholm i slutet på 60-talet. Den andra om när heroinet hade kommit, Ett anständigt liv, tio år senare. Den sista: Det sociala arvet, kom på 90-talet. Vad blev kvar? Ni får googla eller titta själva. Att alla kan göra ett aktivt val är förstås sant. Men kom aldrig och säg att inte yttre omständigheter spelar roll.

Hur hamnade vi där? Jo, det var ju bloggtiteln. Jag var på Hallby för andra gången på en vecka och kanonerna stod och sprutade Gnistrande snö. Gnistrande snö är soundtracket till Ett anständigt liv. Svårare än så är inte skapelseprocessen till ett blogginlägg på Holaveden. Man skriver ett ord. Sen är tankeprocessen igång.

Igår kväll blev det några snurr på Hallby. Jag är fortfarande i startgroparna. Mullsjö på söndag. Konstsnö. Bröderna Edgren hägrar. Ladestam är redo. Känner optimism. Nerv. Stråkenloppet. Jag har åkt 37 km skidor nu så räkna inte med stordåd. Men räknar kallt med att Dan Moberg står på start i alla fall. Hur många Stråkenloppet har han vunnit vid det här laget?

Vi ses där annars läser ni om förnedringen på Holaveden! Nu musik och ni vet ju redan vad som väntar. /RD

Nu är det igång, hela projektet Vasaloppet 2019. Äntligen. I år har jag verkligen varit en periodare. Dessutom helt utan skavanker och skador. I somras kanske ja gjorde mitt bästa rullskidspass någonsin när ja kom iväg från ”gubbarna” på en hård sjumila runda. Hade kanske mitt livs bästa form när vi var i fjällen och sprang upp och ner upp och ner. Lidingöloppet var det snabbaste ja gjort på distansen. Sernheim spurtades ner på kretsmästerskapet. Sprang för första gången 50km. Springa långt är något ja skulle vilja göra mer av.

När man läser det såhär så ser det ganska bra ut mot mitt högt ställda mål att vara bland dom femhundra. Har varit en lång helg i Orsa och plöjt 20-25mil dessutom fjorton mil i Sälen. Men ändå kan man gå runt och bära känslan av att man är helt ur slag och fysiskt vrakig. Som men legat på botten i flera år och inte är hem för mer än enstaka fiskar. Det är märkligt. Det är väl inte helt omänskligt heller. Jag är nog bara trött halv tolv på kvällen.

Hösten bestod av bara enstaka rullskidspass, ett skidgångspass och Noll meter Skierg. Men lugn det har sprungits och styrketränats. Så lite skidåkning nu så kan vi stå rakryggade i målfållan den där Söndagen i mars.

På tal om märkliga känslor, Ikväll när ja käkade makrill i tomatsås på knäckebröd så kollade jag på min stora idol på youtube Joe Rogan. Det var live från Kalifornien. Mike Tyson satt i studion med grått skägg, fasansfull tatuering i ansiktet och en bombajacka. Läspande berättar han om sitt drogbruk(förväxla ej bruk &missbruk) hur han hittade ett sätt att komma ifrån sig själv. Vilka otroliga märkliga farliga tokiga själsliga upplevelser han har haft. Han är nu i femtio års åldern, son till en alkoliserad mor och engång i tiden planetens hårdaste snubbe. Det finns kändisar och det finns kändisar. Han var the heavyweight champion of the world. Allt efter att av en händelse sprungit in i rätt människa vid rätt tillfälle. En 80årig man. Att han orkade ta sig an en yngling till, att Mike tyson orkade vara just Mike Tyson, det är en bedrift bland bedrifter.Han boxade in över tre miljarder kronor men lyckades ändå vara skuldsatt med 800 miljoner för ett tiotal år sedan. Nu satsar han på att sälja Cannabis, det är ju lagligt i Kalifornien. När ja sitter och tittar på detta märkliga så kan ja ändå känna förståelse.

”Premiärturen” blev en halvmara på Hallby med Markus Qvarnström. Han är stark och alltid motiverad. Det sägs att Robban ska åka Stråkenloppet på söndag, han är motiverad.

Snyggaste bilden ja hittade i Arkivet.