Då var premiären till ända. 10km Skejt i Hallbyterrängen. Hjärt boogie woogie. Armar och ben for åt alla möjliga håll. Kanske inte så vackert men det var av kärlek.Skejt är halva grejen som vi säger. Norrlandskallt. Smärtgräns. Pjäxor från 2005. Elljuslopp som sig bör. Holaveden etta och tvåa. Roligt. Vi vann knivar.

Vi tävlar vidare, Oskar kör Anebyloppet på Lördag och själv kör ja Nässjö på Söndag. Blir vallning hos TB såklart. Skidåkarlivet.

Fint på Hallby nu. Bra vintrar vi har nuförtiden, det var det aldrig när man var liten.

Ett moment ikväll. På väg hem från träningen spelade stereon Lundells Vi som är kvar. Det munspelet till dom lätta snöflingorna i strålkastarljuset. En plötslig stund på jorden. Helt oväntat. Telefonen blandar från tusentalslåtar.

Förutom skejtpuls och små stunder på landsvägen så är livet lite som vanligt tycker ja. Skulle backa ut från en polare häromkvällen. Kollar lite slarvigt efter räcket på vänstersidan och hör när högerbakhjul bryter snövallen och bilen kanar ner i slänten mot det gamla igenfyllda dammfästet. Känslan att nu välter ja kom över mig men som tur var så var det bara en känsla. Klev ur bilen tittade upp i himlen och skakade på huvudet. Löparlegenden fick bogsera upp mig.

Nej ny dag nya möjligheter, blodpudding. Youtube med grabben. Kärlek.

Hallbyloppet 2019

Nedräkningen fortsätter och häromdagen passerade jag startgärdet där drömmarna fortfarande lever. Men tänk så fort det kan förändras. Ett felskär, ett illa tajmat spårbyte, ett alltför starkt adrenalinpåslag och du får halta fram, famlandes i mörkret efter en ny stav samtidigt som tusentals försvinner förbi.

Det blev fyra dagar i en stuga på fjället. Fyra dagar som såg ut ungefär likadana ut.

Frukost när alla vaknat. Ut när alla var redo. Ett eller två pass. Bastu och öl. Mat och vin. Sova.

Enkelt leverne. Betade av årets första pass över tre timmar. Hade en banan i reserv som enda vän. Förra året åkte jag två pass på fyra timmar i vardera i februari. Jag tror det är nyckeln. Februari är tiden att stå på skidorna så mycket som möjligt och passande nog är elljusspåret åkbart redan nu. När alla klagar på februari så välkomnar jag den med öppna armar. Om inte den bästa så en av de bästa månaderna på året. Månaden som är förväntansfull med en tydlig målbild inom räckhåll.

/RD

Bild från gärdet 2015. Platsen där drömmarna fortfarande lever.

Ett tips. Olof Wretlings föreställning Diagnoserna i mitt liv finns nu på SVT play. Det är rena rama kvaliten, rätt igenom. Perfekt som söndagsavslutning. Personligen kunde man sätta ett check för dom flesta. Att just skrivandet kan vara ett förlösande av problem och själsligt trassel är känt sedan långt tidigare men bör som här upprepas. Om vi inte kan sätta ord på saker så kan vi helt enkelt inte få något grepp om det, vad det nu är, står att fina i orden. Strukturen i själen är orden och orden i själen är strukturen. Svaret på frågan vad det är? Är alltid ett ord. Adam namngav alla djuren.

Jag känner mig otursförföljd. Tittar bakom axeln men ser ingenting. Men plötligt utan en varning så slår det till. Drabbar det inte det ena så drabbar det andra. Det är imponerande hur ihärdigt och uthålligt det kan fortgå. Åkte hem från jobbet, det var fredagspuls på radion och milen satt som sedimenterade i baklåren så Poff, någonting, antagligen en isbit faller ner från A6 bron och spräcker vindrutan på bilen. Yeah, det är då själva fan.

Våran kille, Johannes gjorde det bra i Ulricehamn. Men det var inte vinterns bästa lopp, det kommer, det tror ja starkt på. Kör bara kör.

Imponerande stämning i Lill-kollen. Verkligen.

Även kan hindra Gjerdalen från att vinna Marcialonga för fjärde gången?

Vad är en spräckt vindruta när man vaknar upp med en Amazon i famnen?

Långpass och styrketräning, livet går vidare.