Nedräkningen fortsätter och häromdagen passerade jag startgärdet där drömmarna fortfarande lever. Men tänk så fort det kan förändras. Ett felskär, ett illa tajmat spårbyte, ett alltför starkt adrenalinpåslag och du får halta fram, famlandes i mörkret efter en ny stav samtidigt som tusentals försvinner förbi.

Det blev fyra dagar i en stuga på fjället. Fyra dagar som såg ut ungefär likadana ut.

Frukost när alla vaknat. Ut när alla var redo. Ett eller två pass. Bastu och öl. Mat och vin. Sova.

Enkelt leverne. Betade av årets första pass över tre timmar. Hade en banan i reserv som enda vän. Förra året åkte jag två pass på fyra timmar i vardera i februari. Jag tror det är nyckeln. Februari är tiden att stå på skidorna så mycket som möjligt och passande nog är elljusspåret åkbart redan nu. När alla klagar på februari så välkomnar jag den med öppna armar. Om inte den bästa så en av de bästa månaderna på året. Månaden som är förväntansfull med en tydlig målbild inom räckhåll.

/RD

Bild från gärdet 2015. Platsen där drömmarna fortfarande lever.