Har skrivit texterna om och om igen i huvudet. Har sysslat med fokus hela helgen. Aktivera barnen, minska skärmtiden, gå ut i skogen, ta med fika, samtala, åka pulka på det millimetertunna lagret. När vi slutligen gick hem insåg jag att det var för mig själv.

Vår tid äter upp mig inifrån. Mail, leveranstider, offerter, snabba ryck, deadline, expresstillägg. Varenda eviga människa måste leva på sekunden fel. Det måste vara bråttom hela förbannade tiden. Och så dessa val. Gå in på ICA för att försöka köpa vanlig mat. Sallad: 300 alternativ. Bröd: 200 olika surdegar och 520 laktosfria glutenbröd. ÄGG. Skulle köpa ägg. Kan alla ägg nånsin gå åt på rätt sätt? Det vill säga att de hamnar i någons mage? Det finns oändliga ”möjligheter”. I mitt huvud blir det kval. Jag inser att jag inte vill påverkas men inser på samma gång att jag påverkas mer än alla andra. Black Friday och White Monday. Allt jag ville ha var en vanlig jävla lördag. Och det fick jag. Evigt tacksam.

Älskade barn. De har bara det enkla i huvudet. Lever för stunden. Vill äta godis hela tiden och har fantasi. Tänker inte på konsekvenser. Testar och upptäcker, skrattar och gråter om vartannat. Är inte långsinta och glömmer – eller bryr sig inte – att man var osams för två sekunder sedan.

Man lider lite inombords att de ofrånkomligen växer upp och börjar bygga murar ju äldre de blir.

Mötte söndagsmorgonen med Alex Ladestam på elljusspåret. Kravlöst stegrande löpning i en vidunderlig soluppgång och minusgrader. Dammade på lite på sista varvet och insåg att det är det här jag behöver varje dag. Inte två gånger i månaden. Måste planera bättre. Det kanske är lösningen på alltihop.

Vi ses!

/RD

Dagen är kommen för drottningens återkomst. Var så säkra att det är spänd förväntan vid ett frukostbord borta i Finland. Kanske bryts det av gliringar och skratt när Kläbo får tillägga ”bjuder po den” Nonchalans kostar. Shit happens. Lärpengar.

Trevligt att vakna till snö. Det muntrar upp mörka tider. Tog mig till en julmarknad. Köpte  havrekakor, ett houngsbröd, bredbar grönmögelost och barnen fick välja en ost efter vad vi kan kalla ”småländsk provsmakning”.

Ska ta barnen efter önskemål till badhuset idag, ett flertal nervösa vuxna har kommenterat det hela Reder du verkligen ut det här? Tja den som lever får se har ingen vidare lugnare inverkan. Man får komma ihåg att livets prövningar är stärkande. Folk har rensat kalendern, folk följer med, folk vet när det är dags att prioritera. Rutschkannerace!

Den tyska svarta har fått på sig vinterdäck och ny olja under huven. Filter också. Och nya lampor till reg skylten bak. Vilket var ett litet helvete, dom små assen till skruvar var motståndsvilliga så vida pass att man fick borra bort dom. Försöka lyckas leta i gömmorna efter ett ersättningspar och lyckas. På disken vid mekonomen tyckte ja att lamporna såg lite små ut och vi mätte med skjutmått mot dom gamla och valde att byta lampor, som naturligtvis inte var rätt och själva fan stod i ett hörn och sjöng. Men vråna visade sig också innehålla ett par lampor av rätt modell och high-five låg i luften. Men det glappade ju, naturligtvis, men efter att plockat ut och in igen så lyser det. Skam till den som ger sig och ett praktiskt helvete till den som försöker.

Bara takboxen kvar nu sen blir det skidåkning. Berget, Hallbyravinen, lövhult, Eksjö, Tranemo, Ulricehamn. Må den tiden komma.

Hittade ditt hårstrå på min tröja idag, blev glad.

Varför ska man ha en GPS klocka? Varför ska allt loggas för allmän beskådan på en app? Tänker på svaret som den store kulturutövaren gav på Sen kväll med Luuk i slutet av nittiotalet. På frågan varför man ställer upp på fotografering med utvikningsmodeller när så många redan är upp över öronen irriterade av förehavande att man som 53åring ses på stan med en nittonåring m.m Man får vara rädd om dom energier som finns. Motivation är något man ska vara rädd om. Människor är märkliga när det kommer till motivation. Så märkliga som vi är.