Månad: november 2018 (sida 2 av 6)

Spårlöst försvunnen

Ett uttryck som snart är ett minne blott. Allt är GPS spårat i dagens samhälle, jakthundar, barn, bilar, löpare, leveranser, katter…you name it!

Min spårningsdevice börjar bli rätt dålig efter 4 års gedigert användande. Det börjar bli dags att leta efter en ny GPS-klocka. Jag har varit väldigt nöjd med min Polar M400 men efter att ha laddat den lite för många gånger med snabbladdare börjar kontaktdonet ge upp. Mikro-USB är en helt värdelös kontakt när det kommer till laddning men har blivit standard då i princip alla android telefoner använder den.

Men vad ska jag skaffa? Hur mycket är OK att betala för en GPS-klocka? Vilka funktioner är bra att ha? Ge mig gärna ett förslag i kommentaren!

-OL

Örnen goes Hälle IF

Allting har en början, allting har ett slut. Känns som både och håller på att hända nu.
 – Markus Krunegård

För några år sedan satt jag och mina vänner och skrev var sin så kallad bucket list, en lista där man sätter upp olika mål eller saker man vill klara av i livet. Jag brukar inte ha svårt att skriva men där och då lyckades jag inte få ner något på mitt papper, det kändes så på riktigt den gången. Vad ville jag egentligen med mitt liv? Jag hade ingen aning, men till slut fick jag ner två saker på min lista – milen sub 30 & springa finnkampen. 

Om drygt 2 månader fyller jag 25. Jag får alltid en viss åldersnoja när jag fyller år, kanske för att jag inser att livet går alldeles för fort. Därför har jag bestämt mig för att ta tag i det jag tycker är viktigast, och det är inte att jobba 10 timmar om dagen för att ha råd med en dyr lägenhet. Jag vill ju springa milen under 30 minuter, det är egentligen allt jag har tänkt på från den dagen jag skrev ner det på min bucket list. Tyvärr har jag aldrig gett mig själv chansen men jag har lärt mig mycket på vägen ändå. Nu ska det bli ändring på det tänkte jag!

När man skriver något på Holaveden blir det officiellt på riktigt. Nästa år springer jag för Hälle IF, och det känns faktiskt jättebra. Det var ett tungt beslut till en början, att avsluta ett kapitel är aldrig lätt om man inte får ihop orden ordentligt. Några var säkert besvikna men andra var väldigt positiva till bytet. Någon sa att det var extra tråkigt för Jönköping som friidrottsstad, men allvarligt talat vem i JKPG kommer att bry sig – de är ju endast ett fåtal personer som ens vet om att jag springer. Dessutom är jag fortfarande samma kille, en löpare från Jönköping även om det står något annat på klubblinnet.

Det finns många personer att tacka för tiden i IKHP. Det känns verkligen som ett avslut nu när jag gör det, men jag är ganska övertygad om att jag en dag kommer tillbaka. Anders Grönvall drar ett stort lass och har lärt mig mycket med all sin erfarenhet. Det var under hans vingar jag för första gången fattade hur man tränar, dvs väldigt hårt men inte för hårt. Karin Spjuth har också varit en sån som tagit tag i de gemensamma träningarna och hört av sig när jag ligger på latsidan. Vi ses snart igen!

Nu väntar nya utmaningar. Jag har bytt stad, bytt klubbtillhörighet och bytt träningsmiljö. 3-4 kvällar i veckan kör jag med träningsgruppen som består av några av de bästa löparna i landet, bara det har gett mig en enorm motivation och det känns verkligen som en nytändning efter ett svajigt år. Utöver kändisar som Musse, Meraf Batha, eller Japhet Kipkorir tränar jag även mycket med Anders Grahl (som ska ha ett extra stort tack för att ha tjatat över mig till Göteborg och scoutat in mig till Hälle ) och Oscar Carlsson. Jag är övertygad om att båda två spränger 30 minutersgränsen nästa år på milen och det ska bli väldigt inspirerande att få vara med på den resan. Allt detta under ledning av Ulf Friberg som säger att han coachat betydligt sämre löpare att gå under den där magiska halvtimmen, och det känns väldigt hoppfullt.

Tillsist vill jag ge en shoutout till min hyresvärd Adam Sibgård, som ständigt erbjuder gott träningssällskap samt tak över huvudet varje natt här i Göteborg. You the real MVP och det vet du om hoppas jag!

Med kärlek – Aö

Over & out, for now! 

 

 

Kvalitetsinlägg på 1 minut.

Pärlblött skulle det heta. Om det hade blivit skrivet. Det skulle handlat om upplysta hus i mörker och om regn. Regn som bara daggar, man kan knappt känna det, men man ser det i skenet från pannlampan. Som ett sprut från en duschflaska sen går allt i slow-motion.

Vissa dagar är bättre än andra, andra dagar är mer uppbokade än möjligt. Robban skulle egentligen funderat och låtit sina fingrar glida över tangenterna. Men han blev kvar på jobbet, det är mycket nu. Barnen ska ha julklappar iår också.

Har börjat dansa, organiserat, men även lite på frihand. Ikväll fick köket stå som dansbana. Så som med allt så måste man öva, det gäller högst även Nässjö-turen. Gemytligt att känna dina varma händer och tillslut så satt det bättre än förut.

Det är den tiden på året nu när skymningen kommer ifrån ingenstans och plötsligt är allt bara svart. Det är tyst stilla och mörkt redan vid fem. Man får tröska på, ånga vidare. Snart får vi tända en adventsljusstake. Alltid något.

Skulle tro att vi är tillbaka imorgon med mer idrott. Lev väl sålänge.

Zzzzzlut.

 

 

Att bara få sitta tyst en halvtimme.

Man måste koppla av, hitta sitt sätt att vagga sig själv till ro. Göra sig lite oberoende för en stund. Det är häpnadsväckande att få uppleva hur tankar och känslor bara bubblar runt och börjar tappa fart och tillslut lägga sig som snöflingor på marken. Man kan gnistra och man kan vara vacker men  förjämnan? Nja tveksamt, det låter lite artificiellt.

Den där femmilsturen kostade, en stortånagel. Det var billigt.

Att springa 46km var nästan som ingenting, att springa dom sista fyra var helt omöjligt.

Är det något man ska vara riktigt bra på så tordes det vara stresstålighet. Dom som vandrat över gränsen kommer troligtvis aldrig tillbaka över på den andra sidan med hela kroppen igen. Märkt för livet. I min historieskrivna framtidsbok kan man läsa om att den ”hektiska” världen excallererade i början av 2000talet och skapat en stresspandemi som belastar försäkringskassan och sjukvården till den grad att dom börjat spotta ur sig sjukskrivningar på löpande band. Framtidens arbetsmarknad kommer inte bara att utesluta dom utan relevant utbildning utan även pressa gränsen för stresstålighet.

Kravet på känslomässig uthållighet är idag högt och tordes också bli högre. Förändringar är stressande. Uppbrott, nystart, utveckling. Det tär innan det stärker. Man lär dö med många ärr på hjärtat. Den nya grejen som kommer efter gym och löparloppsbomen kommer vara kommersialiserande av tekniker att minska stress. Kosttillskott, läkemedel, meditation m.m. Allt för att vi inte ska gå upp i limningen. Vad ska man säga? Jävla Darwin.

Frida Karlsson jämförs med Johaug i gammelmedia. Var hörde man det först? Holaveden poddcast såklart.

Att ”Landsjön runt David” sprang hem ett nytt Svenskt rekord på halvmaraton var nästan för roligt. 1.02.09. Veckans uppgift blir att visualisera och känna in Davids ande i den egna kroppen under intervallerna på torsdag. Kan det ge en lyktstolpe till?

Årets svenska löpare!

Långtlöpande vänskap

I lördags sa fejjan till mig och Palle att vi hade varit vänner i 10 år. FEJK NEWS! Skrek jag med morgonkaffit i halsen. Alla som vet ju att vi åkt skidor ihop sen Turtles och Pysslingar var hippt.  Hursomhaver så hade jag inte tid att bestrida de falska nyheterna utan tejpade snabbt upp ringtårna och hälarna, packade dextrosolen och fylld camelbaken. Palle var på väg att hämta upp mig kl 8 på lördagsmorgonen. Tveksam stod jag på Vistakullevägen anandes att det kunde dröja innan jag blev upphämtad. Men döm om min förvåning när han dyker upp inom toleranserna för vad som kan anses som att vara i tid. Vi skulle äntligen få göra det vi så många gånger pratat om, springa John Bauer leden. Med Olof Broström som medlöpare första 2 milen startade vi i Gränna. En härlig höstdag att ta sig till fots längst vätterns östra branter. När kilometrarna hade tickat en bit över 40 kom dendär dextrosolen väl till pass för att ingjuta mod i våra slitna ben. Tillslut hade vi IKHP stugan i sikte efter 5 timmars löpning. Tillslut gjorde vi detdär vi pratat om så länge.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑