Månad: augusti 2018 (sida 3 av 5)

Vi har vunnit skrek han innan han dog.

 

Den här morgonen. Dagen M står för dörren. Svingar benen över sängkanten. Slår knytnäven mot låren, trummar fötterna mot golvet. Svaljet är klart och rent. Vädret över gräsmattan är perfekt, en dag av seger är att hämta. Naturell yoghurt, granola, apelsinjuice en rostad macka med mosad banan och riven mörkchoklad. Skånerost och dom bästa bloggarna.

Det sägs att han kollapsade och dog utmattad när han nåt Athen och skrikit ut sitt segerbudskap för massorna. Det kan krävas en kollaps idag men knappast någon död. Legenderna om marorna är så många så man vet inte vart man ska börja, kanske ingenstans för idag skriver vi en ny, var så säkra. Allt man någonsin velat uppnå finns där ute och hämta. En skoningslös kamp, man har det i sig, man kan plocka fram det till applåderna och hejaropen.

Dags att dra på sig linnet och göra jobbet. Le och älska det. Efter 30 är det själen som reser sig. Tänk er kramen efter målgång och livets mening i stunden. Att strida och övervinna. Att beblanda och stoltsera. Det finns där ute. Dom styva asfaltskorna är redo. Langarna likaså. Nu går vi ut och gör det. Drar strån till stacken, av kärlek, av lust, för känslan, nu jävlar. Applåder.

 

Nu öser vi

Imorgon…

/RD

Mot helgen med stormsteg

Lördagens mara närmar sig. Två dagar kvar. Lördagens långpass vittnade om att maraformen nog är rätt bra, tisdagens Blodomlopp va en käftsmäll åt andra hållet. Nu vet jag inte vad jag ska tro. Men dextrosolen är inköpt och after-run-ölen är bryggd, så manegen är krattad kan man säga.

Vi ses på munksjöbron på lördag efter lunch!

Och för er som började tvivla på att livet kommer ha någon mening mellan sommaren 2018 och vintern 2019, här kommer er dubbelbiskvi till kaffit! https://www.facebook.com/events/663811450641900

kollektivet samlade

IHela bloggkollektivet var igår inne vid knektaparken för spänna sina muskler mot andra likasinnade. Palle hade åkt på något slags slovenskt virus tidigare under semester så DNF på honom tyvärr. Helt ofarligt virus antar vi och vi hoppas på att få se honom på benen snart igen. Ryktet går att han var starkaste gubben mot slutet av holavedens löpsemester i de svenska fjällen. För Robban och Oskar blev det en genomkörare inför helgens prövning, Jönköping marathon. Vår blivande veteran med mest tävlingsvana av oss alla verkar faktiskt lite nervös. Kanske är han mest orolig för att bli upplockade av dextrosol-tanter vid målgång, det har ju hänt förr. Robban känns iskall. Maradebut. Allt att vinna. Nästan inget att förlora. Redo för strid. 3:15. (Som sluttid alltså, inte per kilometer)

Undertecknad ställde också upp under gårdagens blodomlopp. Mest för att hylla alla som är blodgivare, jag själv har inte satt nålen i armen än. Tyvärr. Känslan i pumpen var otroligt bra trots att jag fick hjärtat krossat tidigare i år. Benen däremot fullständigt katastrof. Jag kan inte gå för tillfället, och nedjoggen var värre än den jag fick bevittna när Oskar väggade efter Eksjö stadslopp. Ca 34 minuter efter fyra veckors löpsemester. Alltså riktig löpsemester då man inte springer någonting alls.  Får man sjukanmäla sig för stela vader?

Nu slickar vi våra sår och stretchar ut våra vadmuskler. På lördag behöver grabbarna all hjälp dom kan få, så ta er in mot stan eller ställ er längs bansträckningen och heja fram våra hjältar. Det är dags för marathon!

/Örn

 

Farligt liv.

”Om du mot förmodan skulle halka, falla. Vill du då dö på Norsk eller Svensk sida?”

 

Ett fragment från den outskrivna fjällresan var när vi bestig Sylarna från södersidan. Det var lite hisknande. David Eriksson hade via telefon uttalat sig att det var fullt möjligt men inte för vem som helst. Och vi var ju inte vem som helst, verkligen inte. Men när vi nådde den andra toppen för dagen och kunde se Sylarna som ”Mordor” borta bland molnen, svart och skräckinjagande så svalde man en större klump än vanligt. Det blev en stimulerande färd mot toppen. En kittlande upplevelse. Det är så inbyggt i vår hjärna att tycka om risker. Det blir en annan typ av upplevelse. Faller man nu så faller man.

Det finns fara omkring oss hela tiden. Det bästa sättet att skydda sig ifrån fara är att bli skicklig. Som barn försöker man tuffa till sig. Som vuxen för man försöka att inte bli allt för bekväm.

Att klättra kan vara farligt. Att vara duktig på att klättra gör det mindre farligt, men ändå inte ofarligt. Där har ni hela grejen.

Faran har en tendens att dyka upp plötligt och oväntat och då är det bättre att vara skicklig än att vara oprövad.

 

 

 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑