I torsdags slogs det inofficiella världsrekordet i höghastighetsjollesegling på Landsjön. Numera lyder rekordet 19,3 km/h. Det tidigare rekordet löd 18,6. Men i torsdags fick jag upp en hiskelig planing på en halvvind över sjön och kunde notera det nya rekordet.
Midsommar dansade förbi. Lite oväntat så hamnade man mellan en kvinnas lår. Man kan ju iallafall tänka att det inte var ditt man siktade men jag är tveksam när det gäller den saken. Väl där så får man ju plötsligt tid att tänka, lite si lite så, vad händer om man gör sådär? Nähä inte det, om vi prövar det här då, lite bättre men inte bra. Man har sin kropp, sin tyngd, viljan, konditionen. Envisheten kommer till sin rätt. Man kan inte ge sig när lågorna flammar.
Instinkt, människan har gjort det där i tusentals år. Det är på djupet mänskligt. Man borde bara släppt löst djuret inom sig, inte tänkt, inte tvekat, bara handlat. Genom den nedärvda intuitionen.
Har man gjort något i tusentals timmar så kan man genom intuitionen handla snabbt och korrekt. Bli ett självspelande piano. Handla med ett sjätte sinne. Se saker som dom är. Man kan bli en mästare. Kropp och psycke samspelar, tight och effektivt.
Problemet är att man inte är särskilt väl-tränad just i saken. Inte legat och kämpat i tusentals timmar. När man inte har det i kroppen så är intuitionen inte mycket att handla efter. Det har Sergey Brin sagt och honom kan man lita på. Man får helt enkelt lista ut situationen bäst man kan. Efter sin egen förmåga. Vilja kommer man långt på. Viljan att lära sig, utveckla sig.
Allt har sina knep det är bara att ta Dom till sig. Den gamla devisen gäller; Det handlar inte om att lära sig göra någonting rätt, det handlar om att lära sig så man aldrig gör fel. Det är sen gammalt.
Donald ”cowboy” Cerrone blev en gång utboxad av en vilt slående triathletande gatbuse, Nate Diaz. Cowboy beskrev det såhär. ”That’s where I made the mistake in my last fight, is, you need to learn to turn your brain off and just go by reactions. Don’t go in there and try and think and do things and fight with your brain, because that’s the thing, I got angry and tried to kill him, and when you try to go [too] hard you just can’t do it.”
Ett annat typ exempel på att det är bra att lära sig samspelet mellan kroppen och knoppen är när Conor McGregor blir upptryck i burgallret av sagda Nate Diaz helt utpumpad och sönderslagen. Man kan se hur han slappnar av i kroppen, Nate får iväg en slagserie höger vänster, Conor läser snabbt parerar i takt och smiter ut vid sidan. Det fanns inget medvetande eller resonerande där. Det var läst, det var inövad intuition. Man kan handla även man inte är på topp.
Övning ger färdigheter, färdigheter som kan va bra att ha, om man blir upptryckt i en bur, ska fira midsommar i Västergötland eller bara vill hänga med Emil Östling en vanlig söndagsmorgon. För övrigt bygdens senaste långloppselitmotionär, fick äran att hänga han i två och en halv timme. Det var ingen lätt match men jag gick på min inövade reaktioner. Även om man inte var på topp så var man i rygg. Det har man sina hundratals rullskidstimmar att tacka för.
Öva på mina vänner. Än är det inte försent, det kommer nya matcher, jag hoppas på en re-match.
Tisdagen blev en religiös upplevelse. Väljer åtminstone att tolka det så. I bilen på vägen in till jobbet gick Go your own way med Fleetwood Mac igång i samma sekund som jag styrde hjulen ut på E4:an. Kilometerna tickade på. Kände ett mod fylla mitt bröst. Bara kör. Gör din grej – vad det nu är?
Senare vred jag upp kalendern där varje vecka har ett citat. Och för vecka 26 kom citatet från den Bostonfödde filosofen Ralph Waldo Emerson.
”Att vara sig själv i en värld som gör allt för att du ska vara som alla andra är bland det tuffaste som finns.”
I transcendentalismen ryms både Fleetwood Macs låttitel och Ralph Waldo Emersons filosofiska tankar. Tankar om att lyssna på förnuftet. Att göra det rätta.
Jag tänker på Andreas Grankvist. Idag spelar han sitt livs viktigaste match. Kanske sin sista i den svenska landslagströjan. Samtidigt är hans fru höggravid hemma i Sverige. Så vitt skilda saker. Men ändock ett dilemma. De har säkerligen pratat om det. Hur gör vi? Det är långt mellan Gelendzhik och Helsingborg. Vad är det rätta?
Somnade oroligt i förrgår. Kom aldrig till ro, skruvade på mig i sängen och klockan började närma sig tolv. Klarvaken satte jag mig upp i sängen. Nu kom jag på det. Jag hade missat att anmäla mig till Kolmårdens terrängmara. 15 minuter till anmälningen stängde var det bara att göra slag i saken och få in en anmälan. Sen somnade jag skönt igen. Om knappt två veckor går tävlingen och jag har sprungit två gånger tidigare.
Avsnitt #6 med Andreas Rangert. Landslagsorienteraren som gick från elitidrotten till en topposition inom näringslivet, aldrig lämnade skogen och åker ett skidlopp ute i världen varje vinter.
Senaste kommentarer