Det är när jag springer utmed havet jag kan förlora all tidsuppfattning och försvinna. Bara låta havet piska mig i ansiktet, låta benen trampa på och förlora mig i det sköna att bara vara vid liv.

Julafton 2017 i Skåne. 21 kilometer progressivt utan krämpor och kval. Sedan en rejäl urladdning vid det danska julbordet med kalkon och svinstek. Har mått sämre.

God fortsättning!

/RD

Förkyld satt jag där framför julbordet och kalorierna var lättfångade likt mörtar med ett metspö. Med viljestyrka och disciplin kunde jag hålla stången någorlunda. Men utan julelöpet är loppet kört och intaget har ett ointagligt försprång. I mellandagarna hoppas jag på bättring och då får det bli bot och bekännelse. Är det kanske dags för hela john bauer leden innan kalendern slår 2018?

Ikväll, igår har eller hade Holaveden sitt julfirande med käk på stan och anekdoter ur fickan. Det har varit ett underligt år och det får summeras senare, allt är inte skrivet än. Jag minns inte lika mycket som jag längtar och det är bra. Så fort julen är över ska ja ta skidorna, sambon och hunden ur landet och upp på fjället. Ta in på hotell några dagar, jag är skapt för att bo så. På hotell, precis som Sartre. Jag kanske inbillar mig, drömmer men vadå hellre romantik än allt annat. Se den ljusa färgen, kliv upp tidigt, dra iväg med svart kaffe i en tysk kärra och lyssna till tankar för dagen. På med skidorna och mött soluppgången över fjällkanten.

Just nu går det riktigt dåligt, robban kommer om tio för att dra iväg ett skidpass innan maten, allt bra där men mina skidor ligger i takboxen i Gränna just nu. Plan B löparskor? Helvete, alltid är det något som skaver eller måste skarvas. Hon svarar inte heller, inte nu heller. Jag ligger som en igel över telefonen, och hoppas.

Robban verkar kunna sadla om, får tummen upp. Arvid sitter fast på fyran, i en bilkö. Löparskor i väskan.

Vi avverkar åtta välskapta kilometrar inkl klevaliden. Det är möjligt att det känns imorgon morgon. Sista kneget innan jul, har aldrig längtat efter en ledighet så som efter denna. Behöver verkligen lite ro, lite poesi lite tid för reflektion, samla kraft, samla mil. Träffa folk och vara själv. Vi avslutar med en juldikt, kanske den bästa av dom alla. Från skyttegraven.

Christmas Bells

I HEARD the bells on Christmas Day
Their old, familiar carols play,
And wild and sweet
The words repeat
Of peace on earth, good-will to men!

And thought how, as the day had come,
The belfries of all Christendom
Had rolled along
The unbroken song
Of peace on earth, good-will to men!

Till ringing, singing on its way,
The world revolved from night to day,
A voice, a chime,
A chant sublime
Of peace on earth, good-will to men!

Then from each black, accursed mouth
The cannon thundered in the South,
And with the sound
The carols drowned
Of peace on earth, good-will to men!

It was as if an earthquake rent
The hearth-stones of

Vaderna sitter där. Det har jag lärt mig återigen. I lördags 5×1000 på tartan i skåne. Lerbergets friidrottsbana. Första intervallen under vårsol. Sista under snö. Och så vaderna. Jävlar vilken stelhet än idag torsdag.

Tyvärr har jag osthyvlat av min ena tumme så jag klarar inte skriva mer nu. Tack för nu!

/RD