Månad: juli 2017 (sida 3 av 7)

Leva sin text.

Man har målat in sig i ett hörn när man uttalat att man ska skriva om musik & kärlek hela sommaren. Men  vad gör man? Man sätter sig ner och arbetar. Enkelt, hårt och målinriktat. Det mesta av min barndoms skolgång fördrevs i skamvrån under lektionstid och i utvisningsbåset under rasterna medans snickerboa var min hemvist under helgerna. Vad gör man? Tillslut sätter man sig ner och börjar arbeta, utarbeta en flyktplan, en väg ut på dom sju haven. Drömmer om en vind till sitt segel.

Man finner tröst i definitionera. Vida begrepp och mysterium. Jag är så innerligt trött på ordet illusion och de förbannade fysikerna att varje gång jag hör ordet så kräks ja, helst på skorna till en fysiker. Är kärlek en illusion? Jag vill inte att det ska vara det, men det är mer för att jag gjort fysikerna till mitt livs fiende. En kamp till livets slut. Behöver det förklaras, begreppet kärlek, naturligtvis, vad ska du nu skriva?

Man får återanvända slitna uttryck, man får gå lacanskt, den som älskar saknar något, svårt att veta vad, men något, den som blir älskad vet inte varför, bara att något gör hen attraktiv i en annans ögon. Kanske är ögonen helt oskyldiga? Men man kan hålla sig för skratt när älska är att ge något man inte har till någon som inte vill ha det.

Glöm aldrig bort att kärlek är en handling, och där i ett samspel. Så i kärlek och njut av skörden, klappa till en fysiker om du ser en, hälsa från mig.

Jag tänker på samspel idag och går till musiken. Vi ska kolla på en musiker som heter Donnie Herron. Han spelar här Pedal steel, vilket är av liggande gitarrtyp, man slår an strängarna med ett plektrum med ena handen och med den andre drar han ett spetsstål över och då uppstår ett ljuvligt glidande bakgrundsljud som låter som ett rum fyllt av kärlek känns. Om ni tittar noga så ser ni, speciellt på slutet, att hans högra fot pumpar upp och ner på en pedal, den spänner och slackar strängarna så att ackordbyterna blir helt steglösa i ljudbilden.

Precis som i kärlek kräver ett samspel med Bob Dylan ett koncentrerat samspel. Alla som vet, vet vad som krävs för att spela piano stående. I kavaj och skinnbrallor. Kolla på samspelet, och lär er något utav det.

 

When the rain is blowing in your face
And the whole world is on your case
I could offer a warm embrace
To make you feel my love

Whee evening shadows and the stars appear
And there is no one there to dry your tears
I could hold you for a million years
To make you feel my love

I know you haven’t made your mind up yet
But I would never do you wrong
I’ve known it from the moment that we met
No doubt in my mind where you belong
I’d go hungry, I’d go black and blue
I’d go crawling down the avenue
And oh, there’s nothing that I wouldn’t do
To make you feel my love

The storms are raging on the rolling sea
And on the highway of regret
The winds of change are blowing wild and free
You ain’t seen nothing like me yet
I could make you happy, make your dreams come true
Nothing that I wouldn’t do
Go to the ends of the earth for you
To make you feel my love

Öppna gärna eran Spotify app och lyssna på låten där, live är live och genomgånget och förfinat är genomgånget och förfinat.

Tacka tålamodet.

Brev från en annan semester

Ni som läser håller kanske med mig. Kanske inte. Men mitt hjärta slår extra snabbt när en idrottsplats äntras. Det ligger alltid en mystik i luften. Som att gräset och löparbanorna försöker viska om forntida segrar och nederlag. Träbänkarna ljuger. Vindarna som färdas över tartanen eller kolstybben har färdats där miljontals sekundmeter och skvallrar om löpsteg och långbollar. Sammanhanget sätter man ihop själv.

En idrottsplats jag funnit i Lerberget i nordvästra Skåne ligger lagom nära mina svärföräldrars bostad. Närmare bestämt två kilometer. Lillpojken behövde vila. Jag behövde rörelse. Vi gav oss iväg och den lille somnade strax innan ankomst. Sov sen genom mina 400-ingar och vaknade lagom till styrkan. Sen drog vi hemåt. Lagom till att det drog i vällingtarmen.

Semesterdag nr 7 flöt sedan vidare med grillspett och kladdkaka. Man skulle alltid ha semester. Träna, äta, umgås.

Visste ni förresten att populationen av hundar med högt tonläge återfinns just i den nordvästra delen av Skånes landsbygd? Det fick jag erfara när jag rullade runt och stakade under semesterdag 8. Behöver jag säga att jag tände grillen sedan?

Lev som ni är!

/RD

 

Borta med vinden!

Sommarvärmen vill inte riktigt infinna sig. Vindjackan får åka på när morgonens löppendling ska avverkas. Men senaste veckorna har jag mixat upp löpningen med lite segling. Både som lite motionssegling med jollen och semestersegling till Hjo. Känslan när vindens kraft fyller seglen och kraften klyver vågorna är härlig. Ren, kraftfull och utmanande. För mig handlar det bara om att förvalta den på bästa möjliga sätt innan den försvinner bort över vattnet. Skillnaden mot all annan sport jag håller på med är påtaglig. Där det oftast handlar om att äta mat, spara energi i musklerna och förbruka energin på bästa möjliga sätt.

Bildkavalkad

De senaste dagarna har gått i ett. Det blir så när man är på semester och bor ett helt kollektiv i en stuga på Öland. Återigen blev klockan väldigt mycket och jag glömde bort att knåpa ihop ett inlägg, men vem vill ha en som sitter med mobilen i händerna när det vankas sällskapsspel. Dessutom har jag bara en fungerande arm för tillfället så det tar lite tid att knåpa ihop en text som återberättar senaste dagarnas händelser på ett effektivt sätt. Bilder säger ju som ni vet mer än tusen ord så jag slänger in några sådana och hoppas att ni fattar läget.

 

Det har gått fyra dagar sen kraschen. Det börjar krypa i kroppen av att sitta still och bitterheten börjar komma med jämnare intervaller. Jag förstår inte hur Palle klarade 3 månader, men man hittar väl ett sätt som funkar. Cykeln fick stanna hemma på fastlandet. Löparskorna är på men tempot är långsamt, knappt styrfart ibland. Det känns att nyckelbenet fortfarande är av så jag får nog låta beachvolleyn ligga still hela veckan. Vilken himla tajming att bryta ett nyckelben just denna veckan va..

Nytt försök nästa år.

 

Löpningens Northug.

 

För alla som undrar om tillståndet för Arvid så kommer en redogörelse imorgon.

 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑