Jag kastar in en liten graf från förra helgens Kolmården Trail Marathon. Tanken var att jag skulle springa andra halvan snabbare. Inte första. Nu sprang jag båda snabbare. Men på andra halvan ser man att jag ingentligen håller i princip samma tempo tills förra årets kramp börjar sätta tänderna i benen och metrarna rusar iväg.  Där ser man verkligen hur förädiskt det är att ta slut när underlaget inte är plant.

En liten förklaring till grafen kanske är på sin plats. Om jag hade sprungit som min egen skugga från 2016 hade grafen legat på 0 hela tiden. Är grafen ovanför 0 så visar den hur många meter före min ett år gamla skugga jag var 2017. Endast under de första 10 minuterna låg jag något efter förra årets tid.