Jag är inte smällfet. En spark på benet får inte kinderna att dallra. En jakthund kan ibland behöva cyklas igång innan det börjar på allvar. Jag är där nu, det är dags att cykla igång.

Jag är svag för livets frestelser, kanske för dum för att avstå men jag förstår lättsamt elektrodynamiken.

Alla cyklister vet att kroppsvikten bara är något nödvändigt ont.

Jag är ingen cyklist, tror mig heller inte vara det. Cykling är stilelitistiskt, det älskar ja. Jag ser mig själv som en prao på vägarna i sommar. Cyklister är en kärleksfull familj. Alla hälsar. Jag drar med huvudet, lite som om jag vore cp skadad. Det är jag inte, en av dom skador jag inte haft. Jag hälsar så, när det blir hastigt. Jag släpper nämligen inte händerna från styret då jag är livrädd för att välta. Arvid tipsade om att bara spreta ut med fingrarna utan att släppa styret, han är inte dum den pojken.

Anledningen till att jag är livrädd för en omkullkörning är att jag var hos läkaren på återbesök nu i veckan. Han var väldigt nöjd över sitt arbete och jag var nöjd med det. Berättade att jag tänkte börja cykla en längre sträcka(jag är ålagd 2x10min/dag). Själva cykelrörelsen är bra och det skulle egentligen inte vara något problem att cykla hur långt som helst inomhus, men det var ju inte fallet här. Han förbjöd mig först att cykla med pedaler som gör att man sitter fast med foten sen sa han att om ja äventyrade hans operation med att cykla mig trött på en landsväg och ramlade omkull så skulle han sy fast min penisen i pannan vid en eventuell narkos. Okej! jag väntar en månad. Sen ringde Arvid och jag är inget bra på frestelser. Glass hos glass Anders i Gränna check!

Kommer ni ihåg ekvationen E = mc² ifrån skolan? Relativitetsteorin, den förklarar min längtan ut till cykelvägarna. En längtan som trotsar doktorer. E står för energi, m för massa och c² är ljusets hastighet i kvadrat. Alltså massa är energi som väntar på frigörelse. Det är starka krafter, fysiken talar om att jag trånar efter att frigöra mig från ett alltför stort och tungt jag.

Det är ingen katastrof att vara chipsmätt i Juni. Det sägs att Jan Ullrich var rultig vid varje års början. Alla vet ju hur det gick, han reste sig aldrig. Ett internt cykelskämt som vi jag menar de kör med. Cyklisterna alltså.

Relativitetsteorin kommer från vetenskapsvärldens dittills snyggaste avhandling ”Om elektrodynamiken för kroppar i rörelse”. Det stilfulla och unika med avhandlingen var att den inte var full av massa skräp som fotnoter och referenser, dessutom saknade den mattematik, vilket alltid är bra, den saknade till och med ekvationen E = mc². Den kom till några månader senare i ett tillägg. Fotnoter är vedervärdigt, för läsaren. Det för in siffror i texten som förs till en text som fortsätter någon annanstans. Det är glädjande att svenska filosofer skriver böcker utan fotnoter. Ingenting är mer sant för att någon annan har sagt det förut.

Det är heller inte en relativitetsteori utan flera relativitetsteorier. En förklarar varför någonting kan ha ett stopp men ändå fortsätta i all evighet. Ändlöshet är annars svårt för människan då hon själv är ändlig, om hon nu är det, vilket de lärde tvistar om. Svaret i teorin gällande rymdens ändlighet och ändlöshet är att tiden är krökt, därför kan du (tydligen)färdas i något ändligt i en evighet för att du ständigt kommer tillbaks till platsen där du börjat.

Det unika med teorierna var att dom kom till av ren tankeverksamhet. Ren, av en man. På tacklistan fanns det bara ett namn, en arbetare på ett patentverk. Det vanliga är att saker stöts fram, samtalas, arbetas, men här helt rent och unikt. Tankemässigt blev världen aldrig sig lik. Men jag vet varför jag cyklar. Einstein förklarade konditionsidrotterna.

För mig är sanning ett tröstlöst begrepp. Det var såklart fel, helfel att Peter Koskenkorva bara noterat låga 32. Det har kommit in en rättelse och sånt älskar vi, tack Anders. Utan varandra är vi ingenting. Det är såklart mitt fel att det stod så, men jag skrev det aldrig i sten. Peter noterade extremt låga 29 vid SM tävlingarna 1997. Det stod inte på wikipedia, det var utanför min radar. Men den otrogne vet att sanningen alltid kommer fram. Som hull på en mage efter en vår av stillsamhet.

Massa på väg mot frigörelse.

Vi stretar ut med fingrarna längs med vägarna.

Av kärlek

/Johan.