Ett irriterande kittlande i halsen. I gränslandet….mellan förkyld och frisk….kanske är det bara allergin som spökar. Hursomhaver fick det bli vila i helgen. Kollade ikapp på naturprogrammen på SVT Play istället och ramlade över en dokumentär om Borneos regnskogar. ”The Borneo Case”. Om hur korruption, girighet och människan förstört regnskogarna för att få tag på timmer och palmoljeplantager. Man har följt kampen mot detta sedan tidigt 80-tal. Tyvärr är ju även mycket av Sveriges välfärd uppbyggt med hjälp av våra rika naturtillgångar med skog, mineraler och vattenkraft som på tidigt 1900-tal utnyttjades på ett sätt som jag aldrig tror vi hade gått med på idag. Förhoppningsvis är vi den sista generationen som får se dokumentärer om hur regnskogar försvunnit och arter på gränsen till utrotning. Så att även nästa generations löpare har fina stigar att upptäcka världen på!
Månad: maj 2017 (sida 4 av 6)
Vilken chock för alla björkar som slagit ut att få ett snöoväder på sig bara sådär. Alla stackars vitsippor som kämpat med att trycka sig upp från backen får 5 centimeter snö över sig. Alla dessa gamla skrönor man hört om när det snöat under vätterrundan ett år, eller när isen låg kvar när Landsjön Runt avgjordes. Har aldrig riktigt trott på det där, låter mest som gamla skrönor som sagt. Det var alltid lite värre förr, hårdare, mer snö, kallare. Men i torsdags snöade det verkligen och jag tänkte på björkarna. Stackare. I slutet av Maj ska det väl inte snöa ändå? Alla de där gamla historierna blev mer verkliga för mig när jag väl fick uppleva det själv. Igår kände jag mig som en björk som precis slagit ut och sen fått ett snöoväder på sig. Grillen åkte fram och där stod vi i täckjackor och försökte värma på våra burgare när termometern bara visade precis över nollan. Ett lättare regnväder drog in över oss precis när köttet var genomstekt. Ska det verkligen vara så här illa. Springer fortfarande i långa tights och överdragsjacka.
Ge mig tjugo grader varmt, tvåplaggslöpning överallt. Tusingar på vistakullevägen. Vätterutsikt och en perfekt glödbädd på grillen när kvällen närmar sig. En sommardag blir inte bättre än så.
Idag åker Holaveden till Västkusten. Eller bästkusten som många säger. Vi tänkte ta pulsen på Göteborgsvarvet. Vad tänker ni på när ni tänker på Göteborgsvarvet? Har du några skräckhistorier, eller har kanske upplevt ditt livs ögonblick längs med den blåa linjen? Berätta gärna med en kommentar här nedanför så kanske det hamnar i en podd inom de närmaste dagarna.
Hörs hej!
Den 3 juni är det Stockholm Marathon. Anmälan ligger där. Igår kom startbeviset. Och även om min tanke var att ställa in på grund av tidsbrist slog det mig hur sugen jag blev på att genomföra det. Ta det som en lång och mer eller mindre skön sightseeing på Stockholms gator, broar och passager. Njutning helt enkelt. Dolla sprang och njöt under Stockholm Marathon för ett par år sedan. 2 timmar och 40 minuter tog det. Njutning är subjektivt. Njutning kan vara marathon på 2.40. Det kan också vara kaffe, cigg och guldnougat. Njut på ert eget sätt idag. Det är ju lördag.
/RD
Redan helg igen?! Inte för att jag märker så mycket skillnad här i bakvattnet. Tiden vandrar och vandrar över ett öde ingenmansland. Jag brottas med sysslolösheten och fäktas mot meningslösheten. Det är jämt, men ja håller emot bra. Jobbar på min visdom och rensar min jord från bitterhetens frön. Det är stiltje, vackert och ganska trevligt.
Förra helgen drack vi bryggder och slänge oss på cyklarna i försommarskvällen. Idag tvättade jag bilen med mössa och halsduk. Det är tvära kast. Är man på väg åt vänster så kommer allt från höger. Det är inte lätt att förutse.
Vi trillade in på den där festen som ett kompanjonskap. Som edsvurna bröder i takt med tiden, på jakt efter skymning. Stärkta av kamratskap, tankade av lusten med sikte mot drömmarna.
Don Delillo och jag har bråkat, så vi vilar från vandra ett tag. Bill bryson är en underhållare. Jag är ingen förespråkare för vetenskap men en anhängare. Jag fattar inte galoppen men njuter av rörelsen.
Det drogs igång ett biljardspel där på festen. Över heltäckningsmattan men under cigarettdimman. Ja folket var fria, levde sjuttiotal och ville älska med värden. Min bortkomna självbild blev extra tydlig när jag stod i favör med sex bollar i ”8-ball” men sumpade allt ihop genom att skjuta den sista bollen överallt förutom i hålet. Det tändes aldrig någon gnista. Mycket märkligt. Det var som jag var död men där på besök. Jag såg det hända men ryckte på axlarna och gick som en demon rätt igenom väggen.
Det där med biljardbollar och modern vetenskap? Att dom aldrig igentligen krockar med varandra. Är inte det spöklikt? Det ska tydligen vara så att dom negativa fälten kring bollarna stöter bort varandra utan att själva kärnan i ordentlig mening kolliderar. Om bollarna inte vore elektriskt laddade så skulle bollarna passera rätt igenom varandra, på samma sätt som galaxer passerar rätt igenom varandra.
Är allt så självklart? Att när jag ligger i soffan och läser Johan Tells utmärkta bok om cykling så ligger jag i själva verket inte i soffan utan svävar över den på en höjd av en ångström. En hundramiljondels centimeter. Soffans elektroner vill tydligen inte veta av mig. Men jag vill inte veta av den heller. Det här måste få ett slut. Jag måste ut i världen igen.
Skam den som ger sig. Ännu gryr dagen.
Vår, löpning, skogsstig och asfalt. De hör liksom ihop. Det fina med löpningen är dess enkelhet. Ett par skor är det som behövs i princip. Men vilka skor ska man ha? Hur ofta ska man byta? Lätta och snabba eller tunga och stabila?
Jag har två par favoritskor som jag hittade förra året. Ett par Adidas för landsväg och grusväg. Inga speciellt dyra skor, men dom sitter bra och är lagom lätta. Många PBn slogs i dom förra säsongen, Landsjön Runt, Lidingöloppet och en andraplats på ÖIS-loppet. Dom tjänade sitt syfte väl helt enkelt. Men nu börjar dom ge sig lite.
Likaså med mina Salomon Speedcross. Många tycker nog Speedcrossen är lite för tung för löpning men för längre pass i skogen funkar dom perfekt för mig. Rejält häl-tå dropp sparar mina hälsenor och om farten inte behöver vara under 4 min/km så är det mitt val. Men även dessa börjar sjunga på sista versen.
Frågan är nu, är det bättre att skaffa nya skor men med risken för skador eller ska jag hålla kvar vid mina trotjänare tills de ramlar av fötterna på mig?
Podcast
- Holaveden podcast #8 - Johan Sandstedt 2017-06-06Fystränare Johan Sandstedt som tränar Sveriges bästa hockeylag HV71.
- Holaveden Podcast #6 - Andreas Rangert 2017-03-27Avsnitt #6 med Andreas Rangert. Landslagsorienteraren som gick från elitidrotten till en topposition inom näringslivet, aldrig lämnade skogen och åker ett skidlopp ute i världen varje vinter.
© 2024 Holaveden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer