Klockan passerade precis kvart över två och sakta men säkert började jag byta om för att värma upp. En timme kvar till start, lagom att börja jogga och tänja lite lätt. Uppvärmning skiljer sig såklart beroende på vilken distans man ska springa, men lite krasst kan man säga att ju kortare tävlingen är desto mer värmer man upp. Inför ett kortare lopp så som terräng DM, 4 kilometer, vill jag värma upp med åtminstone 20 minuters lätt jogg. Därefter tänja och mjuka upp benen lite innan jag går på lite kortare fartökningar. Låta hjärtat pumpa på så det känner av vad som väntar. Känna lite på det tilltänkta tävlingstempot för dagen. Därefter kan man vila en stund, komma in i rätt mode, samla lite energi och framförallt bajsa om det behövs vilket det oftast gör.

Klockan hann passera tjugo över två när jag fått på mig skorna och gav mig ut. Speakern pratade på i samma tonläge som han gjort hela dagen, inget man man lyssnar på sådär jättenoga, man är mest  inne i sin egna bubbla. Dagens resesällskap ville samla kilometer och skulle därför springa runt en mil innan startskottet skulle ljuda. Precis när vi båda var påväg ut hör vi speakern som talar om att starten för seniorerna går om 10 minuter. Vi tittar på varandra. Det kan inte stämma, kvart över tre visste vi ju att starten skulle gå. Går och dubbelkollar, mycket riktigt hade vi bommat rejält och nu hade klockan hunnit ticka ytterligare ett varv och starten närmade sig. Ingen tid för att bli sur, bara göra det bästa av situationen. En snabbrusch hit, ett upphopp dit, jobbade snabbt ner till hörnet och så tillbaka. Några djupa andetag, jodå det känns bra ända. Tog av mig till linne och splitshorts för första gången denna säsongen. Det märktes att det var fler än jag som blottade sina vinterbleka innalår i de korta splitshortsen men hos vissa såg man tydliga bevis på att en utlandsvistelse på varmare breddgrader nyligen avslutats. Min gissning var träningsläger på Mallorca eller liknande paradis.

Klockan passerade halv tre och starten gick. Vi hade som tur var gått ett varv på den två kilometer långa banan som gick kors och tvärs över Ekerums golfbana som ligger på Öland. Prova att säga kors och tvärs på riktig Kalmaritiska, finns ingen bättre dialekt. Här går nästa års terräng SM så det var faktiskt väldigt uppskattat att man fick prova banorna ett år i förväg. Ett tufft varv med en hel del höjdmeter för att vara en mästerskapsbana. Tighta kurvor och definitivt en utslagsgivande bana. Precis som det ska vara när man springer terräng. Hamnade rätt långt bak, säkert som 15-20 man under de första hundra meterna. Jag ville vara med där framme så jag tog några ytterkurvor för att ta mig fram. Första varvet låg jag med stabilt bland dom 4 främsta, Omar och Anton från högby samt Viktor Helander från eksjö. Inför varvning blev det lite körning och jag fick tyvärr släppa trion som gick ifrån och fick lucka med ca 30-40 meter när det var som längst. Tänkte lite negativt att nu var det kört men avståndet växte inte utan snarare tvärtom eftersom trion blev lite avvaktande under andra varvet. Med kilometern kvar var jag återigen ifatt och gick upp och höjde farten något. Viktor fick släppa och jag kände att pallen var klar. Sista backen gick de rödklädda herrarna ifrån mig och när det drogs upp till en ordentlig långspurt var jag inte riktigt mentalt redo för att fightas.

Klockan slog 14:42:45 när jag sprang under målportalen. Fem sekunder ifrån att vara med där det verkligen avgjordes. Piggare än dom flesta. Börjar tvivla på mig själv att jag inte riktigt har skalle att borra i ordentligt när det behövs, men får man vara med om några fler spurtstrider kanske man vänjer sig vid känslan. Väldigt nöjd ändå. Min första DM-medalj. Det blev en bra dag för IKHP trots den uteblivna uppvärmningen. Med endast fem startande lyckades vi skramla ihop ett brons i seniorklassen av undertecknad, ett silver genom Anders Grönvall i gubbklassen och så ett guld för IKHPs största löpartalang Anton Grahn i pojkar 13.

5 dagar kvar till Landsjön Runt, en av årets höjdpunkter. Vi ses väl på vallen?