Det var under Landsjön runt  Robban blev tilldelad smeknamnet Sluggern och det har hängt i sedan dess. Det var den karaktäristiska löpstilen som hade tagit sig hela vägen till Kaxholmen och Sernheim kommenterade efteråt att han aldrig sett ett mer sluggande löpsteg. En stil som gör sig bättre på fotbollsplanen än 12,5 kilometer asfalt i hög fart. Sluggern har dock varit nere på låga 44 minuter så även om man springer med kraftfulla överlånga kliv går det ta sig runt den lille sjön snabbt. Imorgon ställer Holaveden upp med följande manskap; Arvid och Sluggern på den långa sträckan samt Johan Palmer bakom mikrofonen under hela dagen.

Den store landsjön runt-legenden sprang år 1993 på 39;53 och det var senaste gången någon var under 40 minuter. En tid många drömmer om över 10 kilometer, men nu är det  ett varv runt Landsjön vi pratar om. 24 år sedan alltså, ett år längre än vad jag levat. Borde inte någon kunna fixa det snart tänker man. Ni som lyssnat på podden vet att vi snackat upp Jonathan weichbrodt som en av förhandsfavoriterna, en göteborgare som sprang fiskvarvet på låga 70 minuter förra året. Kanske kan han vara den som går under den magiska gränsen på 40 minuter. På damsidan låter vi Medeleine Larsson axla favoritskapet, innehavaren av banrekordet på 44:20.

Fick låna pärmen med resultatlistorna från alla år och läste den sida upp och sida ner under gårdagen. Under ett år, sent 80 bröt hela 35 personer loppet. Vad hände? Hade Ragge kört över en båt till skarve sten och erbjöd skjuts tillbaka över sjön för en billig peng? Han är ju känd för att vara företagsam men att få den verksamheten att gå runt måste man vara en riktigt bra säljare. Hur bryter man ens ett lopp som är runt en sjö, man måste ju ändå ta sig runt på något sätt tänker jag.

Bästa tiderna på herrsidan är imponerande, kanske kan man bli en av dom som går in under 40 någon dag. Vore mäktigt!
Tänker du inte springa eller rulla runt sjön så rekommenderar jag er att köpa en hamburgare och lyssna när Palle tjötar. Kanske kan man bjudas på en riktig spurtuppgörelse när det väl drar ihop sig.

Alla till vallen!

Bar asfalt och en natur badande i vitsippor mötte mig när jag kom hem till Gisebo igen. Löpskorna åkte ju naturligtvis på och jag kämpar med att ”börja försiktigt”. Men ack vad lockande det är. När vårtorra löv krasmar under fötterna på den mjuka stigen som slingrar sig fram bland det gröna tecket eller när GPS-klockan visar kilometertider på en bit under 4 minuter medans den vårdoftande asfalten flyter under skorna samtidigt som vädret inte riktigt kan bestämma sig för om det ska snöa eller vara solsken. Det är då löpglädjen frodas och våren i Gisebo är som bäst. Blir dock ingen Landsjön Runt start för mig i år….säsongen sista(?) skidtur istället till norska berg.