Steglits har synts vid fågelmatningen, sett det själv, väldigt vackra, kanske den vackraste tättingen, röd gult med svart vinge med gult sträck rätt över, horisontens månljus. Skygga, bör skådas lika varsamt som frostad bakelit hanteras.

Sparvhöken har varit här ett flertal gånger, fångats på bild, mord i blicken. Den större hackspetten har tagit sig an en teknik där den liksom ligger som ett u under matningen så den kvickt kan skåda skyn. Dom har sina dagar, vi har våra.

Sven-Olof Johansson ”Chippe” sågs promenera Vistakullevägen med mitella. Axel mot asfalten, två senor, ingen fyrtiofemte färd mellan Sälen och Mora. En burk öl, tom. Så det kan bli, här i världen.

Tremilen i Tranemo slog väck alla former av energignistor under den här veckan.

Måste börja, göra massor av saker, vart ska man börja, det är bara att börja.

Vad ska vi göra med dom datorspelande barnen?

De köper traktorer, odlar vete, köper och säljer, lever in sig i ett liv parallellt med det verkliga. Att leva parallellt i en virtuell värld är som att verka i fantasi, kanske precis så som vi alla gör i verkliga världen. Vi vet att vetandets luckor fylls av fantasins glitter, frodas och lyser blir meningar, samtal som inte överensstämmer med något annat än våran egnavärldsbild. Har själv alltid upplevt min egen fantasi som så mycket mer tilltalade än allt det märkliga runt om mig, vilket säkerligen berott på att det är jag som byggt den, av min världsbild. Den virtuella världen är resultat av tankebanor sprungna ur fantasier och drömmar som har fått arbetats rationellt.

Inom den akademiska världen pratar man om att framtiden är att bygga samman intuitionen men det analytiska tänkandet. Alla kan nog skriva under på att vi någon gång har vetat något som vi inte haft den minsta aning om att vi vetat. Intuitionen, enligt Aristoteles en absolut upplevelse av sanning, men förklaras numer oftast som en blixtsnabb reaktion kopplat till minnet. Hjärnan är fantastisk, skapar alltså världar.

Datorspelandet kan var irriterande för en vuxen, godhjärtad försörjare, det har jag förståelse för, man försöker vara konsekvent men det är så lätt att allt hamnar där Emil hamnade med sin sockerdricka.

Man har sina regler, att man ska vara ute, gömmer den där läsplattan i något överskåp och befaller stövlar på för nu ska den verkliga världen tas i besiktning, måste hålla koll, eller bara se sig omkring i det verkliga. Traskar lite över kilometern dit jultomten sägs bo under en sten intill berget och det regnade från sidan när sexåringen undrade om inte Jultomten också var en fantasi och grusvägen kletade när vi gick hem i det skitiga vädret med regnet i sidan. Kanske är andra fantasier inte bättre än andra,dom är bara mer eller mindre accepterade.

Man har kommit långt om man kan förvandla sin intuition till ren kunskap.

Mycket längre tror jag inte vi tar oss idag.

Tusen dopade idrottare, systematiskt. En helt ny nivå av doping vi inte sett sen före Arvids födelse. Samma lands ambassadör står i riksmedia och förklarar att 98% av alla på Krim ville tillhöra Ryssland.  Vem tror ens på att 49 av 50 tycker samma sak?? Tycker ens 98% av Holavedens läsare att Holaveden är bra?

Vem vågar lita på Rysslands intentioner och hyra ut hamnar i Sverige? Har man gått så långt för att vinna i idrott, hur långt kan man då inte gå för att komma över naturresurser, infrastruktur eller landområden.

Villfaralserna i dagens samhälle är många, tänk på det när du surfar vidare på internet innan Vinterstudion drar igång. En sak är dock säker, träden och naturen längst skogens stigar är nutidens enda sanningssägare. Ta en paus och ge dig ut på en löprunda.