---

2016. Du sköna.

Vad var du bra för? Vad minns vi? Vad blir eftervärldens dom?

Det finns så klart 7 miljarder olika svar på de frågorna, så därför får ni ett försök till svar här.

Årets låt: Förlåtelsen – Kent.

Årets fiasko: Erik Hamren.

Årets PB: Oskar Lund, Lidingöloppet.

Årets det skiter jag i: Bob Dylan

Årets långkörare: Amerikanska valrörelsen

Årets tomma ord: Make America great again

Årets frilla: Robin Werner

Årets lag: Ölmstad IS

Årets träningstips: Underskatta inte vikten av att jogga på stället när du steker köttbullar.

Årets textrad: ”Jag känner mig som en ändtarm full av gammal skit.
Jag måste spolas rent.” – J. Palmer.

Årets WTF: Uppenbarelsen av bartendern från Odenplan som helt plötsligt sprang brödrostlopp i Ölmstadskogarna.

Årets webbsupport: Adam Sernheim

Årets band: Kent

Årets bankett: Sillarännet

Årets sällskap: Magnus Edgren, Mångsbodarna-Risberg

Inte årets sällskap: Magnus Edgren, Alliansloppet.

Årets mål 1: Peternilsson special på McDonalds Falköping. (Två Bigmac & Co)

Årets dryck: Markus Qvarnströms Carlsberg Hof i bilen från Alliansloppet.

Årets bästa: Alla som kämpar.

Årets sämsta: Bakåtsträvare.

Årets prestation: Arvid Öhrn, Göteborgsvarvet.

Årets driv: Peter Nilsson.

Årets nybygge: Ölmstad IS elljusspår.

Årets mål 2: Lisa Dahlqvist vs Brasilien, OS i Rio.

Årets nykomling: Ebbe Davidsson

Årets handlingsförlamning: Jönköpings kommuns politiker.

Årets läkemedel: Astmamedicin

Årets anabola: Lypsyl

Årets livesändning: Holaveden under Lidingöloppet.

Årets eftersnack: Bröderna Sjöberg efter Lidingöloppet.

Årets podd: Offsides podcast (Holaveden blir nästa års.)

Årets lärdom: Tro inte på allt.

Årets pissigaste: Hatet mot Rasmus Ax.

Årets bok: Vet ej.

Årets jag orkar inte: Rasismen.

Årets tuffaste: SOK

Årets trognaste: Holavedens läsare.

 

Det var lite av årets kategorier. I morgon är ett nytt år. Då jävlar!

 

/RD

Nyår börjar närma sig . Ett nytt år ska börja och 2016 ska hamna i arkivet. Vad ska hamna i arkivet och vad vill jag skriva här nästa år?

2016 började med champange i tegelnästets källaren när Palle och jag drog sub18 på fläkten sen stakade jag sönder handleden och den skidsäsongen var över.  Löpningen tog över. 2017 blev PB-året. Landsjön runt och Lidingöloppet blev båda härliga PB’n. 10 km gick trögt hela säsongen. Väggningen på Göteborgsvarvet fångades på rikstelevision. Till slut fick jag äntligen springa ÖIS-loppet och sällan har formen varit så god. Peternilssons mastodontbackiga bana kändes som något jag bara ville ha mer av. Ett bra år idrottsligt. Jag fick åka skidor i både Österrike, Norge och på Island. Cykla i USA och simma i Kina. Ett mångkulturellt idottande.

2017 ska bli året då jag tar idrottandet back to basic. Åka skidor under hela vintern på det sätt som tilltalar mig för dagen. Höstens löptävlingar blir 2017’s idrottsliga mål!

Kontrasternas tid. Ena dagen äter man våldsamt och svulstigt av allt som kommer i vägen. Nästa dag startar man den nya moderna livsstilen. Dieter och mirakulösa träningskoncept.

Jag gillar ändå att gå ner mig. I avsnitt 1 av Holavedens podd fick Hanna Seppas frågan: Högt och lågt eller jämnt och stadigt? Sen har jag funderat lite över det. Och ändå kommit fram till att högt och lågt nog är min melodi. Jag gillar att se på kontrasterna. En Vasaloppsmorgon vaknade jag berusad på ett allt annat än exotiskt vandrarhem intill Masthuggstorget i Göteborg. Några år senare var kroppen i sitt esse samma Vasaloppsmorgon. Nu är jag väl nånstans mitt emellan. Men kontrasterna har sin charm.

Även denna jul har jag inte snålat med smöret så att säga. Så nu blir det kontraster igen. Men inga problem. Det är en stolthet i att bygga upp sin fysik.

/RD