Månad: december 2016 (sida 2 av 6)

Mot snön och vidderna

Idag styr jag mot Grövelsjön. Senast jag åkte skidor i spårsystemet där var 2003 när vi var där med Mora Folkhögskola. Lövåsgården var ett stående inslag för träningsläger under gymnasietiden också. Det ska bli riktigt kula att få återse spåren där man tog sina första stavtag för säsongen. Så blir det även denna säsong.

Ikväll ska jag glida fram i pannlampans sken. imorgon börjar jobbet. Men ett helt annat jobb än det jag stämplade ut från innan Jul. Mindre av dokumenthanteringssystem, mailande och stirrande på en skärm och mer av längdspår, tyngdöverföring och fästvalla.

Grå eminens.

 

En gång började man kalla Arktis för Arktis, av det grekiska ordet för ’björn’, samtidigt

började man kalla Antarktis för Antarktis, av det grekiska ordet för ’icke-björn’,

nej, inte icke-isbjörn, utan frånvaron av Stora Björn och Lilla Björn på nattens kalla himmel.

Det går inte att hitta på saker hela tiden. 

Själen mår inte bra av frampressade nyheter. 

/Gunnar D Hansson.

Det är överväldigande egentligen hur mycket information våra hjärnor innehåller, hur det bara väller fram när man sätter sig ner för att sätta några rader till världen. Man behöver inte leta för att ha något att skriva, det hittar en, tidsnog.

Vad det ätits nu, på sina håll och kanter. Så mycket salt.

Väldigt mycket kunskap i skallen, recepten sitter i ryggraden, genom generationer.

All information och avig fakta är strukturerad i olika eminensplan i våra hjärnor. Julen struktureras av en mor med blicken här och där. Planerat genom generationer, först kallt sen varmt, choklad kaffe.

Mätt och belåten, sedan mättare, tröttare. En tradition genom generationer.

 

Arvid utnämnde Holavedsmästerskap i rodd. Tvåtusen. 6,48 blev segertiden.

Jullöpets gemenskap kring bygden blev grövre. 18km med ett backtest om 2,5km. Vart det första gången i historien någon sprang lyckåsbacken under 10min?

Väldigt bra backe, måste umgås mer där.

 

Efter en sådanhär afton känner man för att fasta ett par dagar, om ett par dagar, först ska det ätas rester.

Forskare har visat att fasta kan ha positiva effekter, åtminstone hos jäst och bananflugor. Yoshinori Ohsumis svärmor hade slutat äta som 102åring, läkaren sa att hon skulle överleva en dag till, en dag blev tretton, förklaringen till detta hittade man i att celler kan återvinna och på så sätt få näring att leva utav.  I cellen måste proteiner väcka sig på ett speciellt sätt, om inte så klumpar dom ihop sig och blir utrensade av vakuolen. Vakuolen har hand om återvinningen i cellen, utrensningen av de proteiner som inte väckat sig. Denna återvinning finns i alla våra celler. Yoshinori fick iår Nobelpriset i medicin för att ha blottlagt denna cell & molykulära process kallad Autofagi. Sjukdomar som tex cancer uppstår pga fel i just cellerna, vid fasta kan man se en ökad takt av autofagi, alltså utrensning. Nu är det inte så enkelt som att fasta skulle rensa bort sjukdomar som cancer utan även själva cancercellen använder Autofagi som ett sätt att försvara sig. Men det är en väg framåt, om en snårig så en väg mot Autofagi läkemedel som skall kunna rensa ut det sjuka i våra celler. Den som lever får se.

Det var allt, nu till fortsättningen.

 

 

God jul!

Holaveden har som ambition att skapa en hälsosam jultradition. Två gånger räknas väl som en vana, även om man springer en annan bana. Förra årets upplägg kommer vi nästan kopiera men denna gång hoppas vi att det kommer flera. Starten klockan 10 :45 går, precis samma som föregående år. Samling vid ICA för gemensam start och vi springer såklart i anpassad fart. Alla ni som bloggen brukar läsa och som lyckats undvika en rinnande näsa, häng med oss på denna tradition ni får en trevlig stund och lite härlig motion!

I förra årets dikt var det fokus på stress och osund vikt, vill ni minnas detta tänk finns texten på denna länk. https://holaveden-blogg.se/2015/12/23/lucka-23-dan-fore-dopparedagen/
Blir det ingen som följer med oss att jogga, kanske vi tappar motivationen och slutar blogga…

God Jul önskar holaveden!

text; gammelörnen

DFD

”Man vet man blivit gammal när ens ungdom börjat glittra som Gagas Manhattan, dagen före dagen.”

Igår kväll hade Holaveden-redaktionen årligt möte på vindsvåningen i Gisebo. Vörtbröd, köttbullar, rödbetssallad och hembrygd. Mötet öppnades planenligt av Palle som drog historier i stekoset och sedan fortlöpte kvällen i samma anda. Faktum är att vi har daglig kontakt men väldigt sällan ses fysiskt alla fyra. I 99 fall av 100 beror det på mig. Men det är alltid oerhört trevligt och det brukar mynna ut i en ökad skrivlust och inspiration. En skjuts som behövs.

Idag, dagen före dagen, tänkte jag börja småsummera året som gått. Häromdagen nådde vi kulmen på mörkret. Både bildligt och bokstavligt. En lastbil är ett vapen. Men det krävs en själlös vilja vars ursprung bara kan liknas vid ondskans ytterlighet för att förklara. Det går inte förklara. För fyra år sedan vandrade jag och min älskade längs Berlins gator, Unter den Linden och så vidare. Vi förälskade oss i staden och lovade att återvända. Och det ska vi göra. Att krypa in bakom persiennerna är det sämsta man kan göra. 2016 är ett år som det pissas på. Kanske med all rätt. Men det är inte 2016 års fel. Det är människorna i det. De som lever på bränslet bördiga från motsättningarna.

Med det sagt hoppas jag att vi gemensamt fortsätter att älska. 2017 ska det stråla ännu mer om våra hjärtan. Mer än några strålkastare på motorvägarna.

2016 blev ett år då magsjukan slog till igen efter 12 års frånvaro. Tre veckor före Vasaloppet. Men det stoppade inte mig från att göra mitt bästa resultat någonsin, ett par minuter från topp 1000. Att nå dit 2017 känns ganska orimligt. Men åka ska man ju göra. Det är ändå årets höjdpunkt.

2016 blev året då jag spelade fotboll och sprang när tillfälle gavs. Och det var otroligt roligt. Höredarundan minns jag med värme. De stora loppen i all ära, men är det inte själva grunden i all idrott att få åka ut till en idrottsplats som andas ideell verksamhet och springa på känsla första veckan efter att sommartiden trätt in? Herregud vilken njutning.

Jag missade Landsjön Runt (oförlåtligt) men fick dra till med en fin miltid på Blodomloppet (strax över 36 min) och avsluta min tävlingsfattiga löparsäsong med att springa två minuter fortare än året innan på ÖIS-Loppet, årets höjdpunkt. Jag drar slutsatsen att man kommer långt på att springa kravlöst och på känsla. Jag drar också slutsatsen att det krävs betydligt mer än så om man vill uppnå sin fulla potential.

Till 2017 blir jag fotbollstränare i min älskade moderklubb. Det kommer kräva tid. Familjelivet kräver sitt. Det blir en utmaning att träna inför Stockholm Marathon. En utmaning jag har vissa lösningar på i huvudet. Men dem får vi ta en annan gång.

Nu önskar jag er alla ett trevligt julfirande. Ät mycket och ta hand om varandra.

/RD

bredden


Först kom två inlägg som fokuserade på Kent. Många tänkte nog att det skulle bli hyllningstexter resten av veckan om ett numera nerlagt rockband, men Palle bytte fokus och skrev om Dylan. Det är ingen hemlighet att vår store poet har snöat in helt på nobelpristagaren och det har jag absolut inget emot. Det Palle tycker är intressant är ofta intressant. Kommer nog bli en hel del undervisande berättelser om diverse upptåg Dylan gjort när vi styr bilen mot Italien i slutet av januari. För er som är helt ointresserade av musik blev räddningen när Oskar skrev om sin snölängtan dagen därpå.   Inte heller det någon hemlighet att Oskar är lite svältfödd på snötimmar men han kommer få ta igen förlorad tid om några veckor.  Allt från Bob Dylan, till laserstrålar som underlättar tvättningen till konditionsidrott. Denna bloggen har allt och det är det som gör oss unika. Stolt läser jag holaveden varje dag, och jag tycker fortfarande att det är den bästa bloggen jag vet.

Själv försöker jag fylla bloggen med läsvärt innehåll var fjärde dag. Ibland går det inte riktigt så bra och det hoppas jag ni har överseende med. Ord efter ord som skapar  innehåll men helt utan mening är också ett sätt att fylla ett blogginlägg med. Träningen då? Comeback i måndags efter en veckas förkylningen. 17,5 kilometer med coach på cykel som visade vägen. Bara nya cykelbanor för min del, det finns mycket outforskad mark när man kommit till storstan. Snart summerar jag året, då blir det en tillbakablick på löparåret 2016 och så tar vi ett ordentligt avstamp in i 2017. Men än är det inte slut, chansen till ett nytt pers på 10km finns fortfarande och oddset sjunker något för varje träningspass känns det som. Just nu står det i 10.0. Kanske värt att lägga in en slant, men det anses väl som spelfusk om jag själv gör det.

Slänger upp en härlig bild från 2014 om inte blogginlägget var så tillfredställande. Eksjö stadlopp is the shit!

Slänger upp en härlig bild från 2014 om inte blogginlägget var så tillfredställande. Eksjö stadlopp is the shit!

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑