Månad: maj 2016 (sida 5 av 7)

Sub KG

Jag har gjort bort mig. Sprang årets första banpass på Råslätt igår kväll och glömde helt att fota och lägga upp på instagram. Hur gör man nu? Är träningspasset genomfört helt i onödan eller får man ut samma effekt ändå, även fast jag inte berättat för någon? Så himla typiskt mig. Jag kommer aldrig bli en bra instagramlöpare även om jag försöker.
 
Jag driver, hoppas ni fattar. 
 
Säsongens första halvmara står på glänt för många. I nuläget verkar vi bli 3/4 holavedare på startlinjen i Göteborg, mer om det nästa vecka. Vi önskar er alla stort lycka till med de sista förberedelserna och hoppas ni lyckas med era uppsatta mål. Jag själv har ett mål att någon gång springa under min egen vikt på en halvmara, dvs sub kg. Just nu visar vågen lite för lite för vad jag är kapapel att springa på, men någon gång kanske jag närmar mig. Jag skulle behöva gå upp ca 5kg och behålla nuvarande löpform för att det skulle närma sig X, men förmodligen skulle löpformen förändras. Detta med vikt och löpning är ju ett känsligt ämne som många gärna pratar om. Vatten och morot har vi fått tips om här i kommentarsfälten, men jag har valt att inte förändra så mycket i kosten utan bara träna mer. En som försökte var Johan Larsson som Palle nämnde igår. Han fortsatte träna dubbelpass varje dag, men slutade att äta. Hur tror ni det slutade? (spoiler; inte bra)
 
Hans blogginlägg finns att läsa här – http://springlfa.se/ett-avslut/
Man kan även se ett reportage om det här – http://www.svt.se/sport/friidrott/johan-larsson/
 
Så att lägga för stor vikt vid vikten kan vara rent av livsfarligt, Johan Larsson är ett levande exempel på det. Men det kan vara kul att jämföra vikt plus halvmararesultat ändå. Vem gör egentligen den största prestationen? En elitlöpare som springer på 65minuter och väger 55kilo? Eller en som springer på 80 minuter och väger 90kilo? Det finns nog inte många elitlöpare som gjort under 60 minuter som klarar av att springa under sin egna vikt, det baserar jag på ingenting men tittar man på deras kroppar är det inga berg direkt. 
 
Har vi några exempel på löpare som gjort halvmaran under sin egna vikt? 
 
 
 
 
 

Nietzcheanskt övermänniskoideal.

 
 
”Vilddjuret måste släppas löst, vilddjuret måste ut i vildmarken igen.”
/Zarathustra (Friedrich Nietzsche)
 
 
Kjell Erik Ståhl.
Miljonär, stålman.
”Kramp är det du ska ha”.
 
 
Johan Larsson.
Bodybuilder som bantade sig till låga 29 på milen.
”Min kropp är helt förstörd, man måste tydligen äta något till gurkan också”.
 
 
Jag skjuter upp kroppen med armbågen.
Spänner skinkorna och formaterar mig som en ostbåge.
Det är yoga.
Det ska träna dom ”små” musklerna.
Det ska få mig att sluta vara en sådan lipsill.
Livet är hårt.
 
Jag vill bara, som Ulf Lundell sjöng i slutet av åttiotalet; IN I DET VILDA IGEN.
 

Bok-tipset

Det finns en person i Jönköping som inte läst ”Born to run”, så den skiter vi i att recensera. Men Christopher McDougall har även skrivit en andra bok. ”Natural born heros” (Kraftprovet på svenska). Boken handlar om den mänsliga kroppens förmåga att utföra fysisk aktivitet och hur vårt samhälle har förstört behovet av god fysik. Vi förlitar oss på samhällets skyddsfunktioner istället för att se till att vara fysiskt och mentalt förberedda. Boken handlar om hur elitidrott skapar lika oanvändbara kroppar som stillasittande och hur elitidrott inte främjar perfekt prestation utan istället fokuserar på resultat och segrar.
Bokens budskap vävs ihop med historien om den grekiska motståndsrörelsen på Kreta under andra världskriget. Det märks att författaren har haft press på sig att leverera en uppföljare till Born to run och den förtrollande berättelsen uteblir. Men budskapet är viktigt och lärorikt. Författaren framhäver Cross-fit som bra träning. Jag avskyr cross-fit. En konstlad träningsform utan glädje och upplevelse, skapad för att göda gymkulturen.
Men boken är helt klart läsvärd. Perfekt inför sommarmånadernas oändliga möjligheter till utomhusträning.
 
Holavedens anti-crossfit crossfit-träningsförslag:
  • Löpning, grunden i all träning. Spring i skogen, hoppa över allting, bäckar, stockar, staket, kor.
  • Skidåkning, kombinationen av styrka och kondition.
  • Simning, hur ska du annars klara dig när finlandsfärjan sjunker?
  • Klättring, funktionell styrka ut i fingerspetsarna (OBS! Ordvits). Smidighet och mod.
  • Späd ut ovanstående med en hisklig massa bålstyrka.

Träna såhär och du kommer hålla dig i bra form, länge. Du kommer få uppleva en massa fin natur i princip helt gratis. Du kommer kanske inte bli bäst i världen på 5000 m men du kommer vara den mest vältränade 60-åringen i villakvarteret.

 

Denna dagen ett liv

Idag vaknar vi upp till ännu en dag av sol. Värmen är här. Innergården var fylld av grillande sällskap igår. Så även vi. Daskade på några smidigt hemmagnodda hamburgare på grillen och tog med tallrikar ut i det fria. Varför smakar mat bättre ute på en filt? 

Som ni hör är det inte de stora problemen som gäckar mig. Semestern är snart bara en handfull veckor bort och livet känns uppfriskande. När man känner för det ska man hylla livet. För det kan aldrig tas för givet. 
Jag springer dock för sällan. 2016 blir ett mellanår. Inga PBn i sikte även om ett och annat lopp hade varit kul. Hade gärna sprungit i helgen men måste säga att anmälningsavgiften skrämde bort även mig. Ett stadslopp bör ha charmen att lätt och smidigt kunna anmäla sig samma morgon när man får feeling. Men vem är jag att döma? Ekonomi är ju inte mitt huvudämne. För er som vill ha mer tankar kring stadslopp och dess avgifter råder jag läsa kommentarsfältet från gårdagens inlägg. Vår vän Sernheim är på bettet. Härligt att läsa.
Ska dock ta ställning till om jag ska vara Johan Palmer för en dag. Det är en roll man inte bara hoppar in i sådär. Det kommer krävas en mental förberedelse utöver det vanliga. Den som läser Holaveden får se. 
Lev väl kära läsare! 

Stadslopp

Solen skiner, himlen är blå. Åh vad det är skönt att springa stadslopp då. Som så många gånger förr bestämmer jag mig för att springa samma morgon. Åker in till stan och slänger in en efteranmälan. Trots att jag har fast jobb och i övrigt relativt lite utgifter suger det till i plånboken när jag får betala 500kr för att springa 10kilometer. Nästan 15kr per minut. Vad är det som kostar så mycket? Vad får man för den rödingen? Vad tycker ni att ett stadslopp får kosta? Eller är det bara jag som är lite gnällig kanske.. 

Vad Jönköping behöver är ett bra stadslopp, inte ett dyrt. Folk vill kunna bestämma sig samma morgon för att springa utan att bli halvt ruinerade. Eller vill friskishalvan inte ha så många startande kanske. Lägre anmälningsavgift hade resulterat i fler startande, det är ingen svår logik. Tar man betalt för kvalité ska man också leverera kvalité. Loppet har hög potential men det är något som saknas och jag kan inte sätta fingret på vad. Kanske är det rutin. Vöxjöloppet arrangerades för 49e året och Eksjö stadslopp har gått över 30 gånger bara för att ta två exempel. Det blir en viss känsla med såna lopp, men de håller också en högre kvalite. Det hade varit kul om Jönköping kunde få ha ett sånt riktigt fint stadslopp. 
Nåja. Min egna prestation var väl inget att hänga i granen. Det var faktiskt 3e loppet på 6 dagar så jag var kanske lite sliten. Oscar Claesson tog hem det, lekande lätt skulle jag vilja påstå, och jag på 2s plats. Men det blev åtminstone en riktigt bra genomkörare inför Göteborgsvarvet. Nu är det bara 14 dagar kvar till vårens största mål. 

Fick släpa på Oscar i ca 2km innan han tog över taktpinnen. Det är inte alla som har gjort det. Ge honom 1-2år så springer han milen under 30 min. Jag kan sätta en månadslön på det. 

Friskishalvan har en bra upploppsraka, det är inte alla tävlingar som har det. 

Oscar åt 6 bullar efter målgång. Han försökte nog få ut så mycket som möjligt av startavgiften. Smart kille. Och snabb! 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑