KENT-inlägget får ni som väntat vänta på ett par dagar till. Jag hade det som sagt nerskrivet men raderade allt innan det kom till min vetskap att väldigt många av er (tror jag räknade till tre i alla fall) ville läsa dessa rader. Jag har dom i huvudet som allt annat. 

 

Konstigt det där med att vissa blir strukturerade och andra inte. Vissa har fickkalendern som sin bästa vän medans andra (läs jag själv) har allt i huvudet och planerar efter hur det blir. Träning är en sån sak. Det gäller väl de flesta motionärer även om det finns undantag. Min filosofi är att inte ha någon filosofi. Bara man gör något. 

 

Lyssnade på poddintervju nummer 2 med Markus Torgeby i Maratonpodden. Har läst hans bok också. Tyvärr missade jag att besöka hans föreläsning när han var i Jönköping. Var inne i en folkskygg period då. Det är en väldigt inspirerande man. Inte bara att han gjort nåt helt annat tvärtemot vad allt idag går ut på genom att flytta ut i skogen i åratal för att verkligen hitta sig själv och uppleva det enkla, det konkreta, överleva och leva. Utan också för att allt han säger och lär ut är enklast möjligt. När man kommer från en skidsäsong där strukturer i skidans belag, pulver och burk och allt vad det är får en att känna sig som en novis var eviga gång är det så uppfriskande att höra någon som tar ner allt på den enklaste av nivåer. Det ska vara gött. Man ska må bra. Glömmer vi det mitt i allt?

Åter i Sverige efter en veckas semester i Österrike. Sol, snö, snitsel och skidåkning. En perfekt kombination. Östtyrolen var målet med våran resa och närmare bestämt en liten ort vid namn Matrei. Har åkt mest utför, sprungit lite, åkt lite längd. Fint som snus. Åkte på en förkylning sista dagen bara vilket gjorde hemresan mindre trevlig. 20 timmar i en bil genom Österrike, Tyskland, Danmark och Sverige när man är förkyld är inte så spännande. Men nu är jag åter i Gisebo och Vistakullevägen ligger suktande efter vårsolsintervaller…men det får dröja några dagar.Jag har passat på att läsa ”Born to run” under semestern. Tydligen är jag näst sist i världen med att läsa den, men det är ju ändå en bra bok. Man blir ju sugen på att bara dra ut i Holavedsskogarna och låta sig springa vilse. Dricka vatten ur en bäck, äta granskott och bara ha det gött.

 

Skickar med lite bilder från Österrike.

Det var i onsdags det hände. Gick ut från tandläkaren utan att bli ruinerad efter att ha rättat till tandproblematiken som stört hela Vasaloppshelgen. Tandköttsinflammation är inget att rekommendera. Vättern och himlen hade samma blåa färg den dan. Hemvändarfåglar i perfekta formationer så fort man la huvudet bakåt. Tvåsiffrigt på termometern för första gången i år och på bryggan i stan var det överfyllt av fikatokiga människor som firade vinterns reträtt. Man hade inte gjort bort sig i kortbyxor. Tandläkarväder fick en helt ny innebörd. Så fint väder att läkarn glömmer ta betalt. Att säsongens första kilometer under tre minuter betades av senare under kvällen gjorde inte dagen sämre. Njuter medans det flyter, och just nu flyter det. Nummerlapp till helgen igen. Blir femte helgen i följd. Tre varv på racingbanan i Mantorp. Vi får se vad klockan stannar på. Vad tror ni? Personbästa?