Sorglöst strålade solen på klarblå himmel till blankt vatten.
I näven rök kaffekoppen hos en som satt sig till rätta.
Ibland bara faller dom på, stunderna.
Som hos en kompositör som sitter med gitarren i näven dagarna i ända när plötsligt draken tittar fram ur grottan och toner flödar fram till vers & refräng.
Så beskrev han det, Benny Andersson.
Kommit igång lite smått med löpningen, eller i ärlighetens namn får man kalla det jogging.
Fy katten, stel osmidig tung, inte som en Öhrn.
Det får gå tio mil innan man sätter fart på det, sen ska det nog krackeleras fram.
Styrketränar med kroppsvikten sen joggar ja lätta fem.
Sitter stilla på trappen i en by av febril aktivitet.
En pilfink sipprar vatten ur hängrännan medans en gråsparv pickar i hästskit, så lika, att se skillnad får man lära sig.
Ute på fältet slåss två harhanar, om några sekunder.
Trettiosju dagar sen börjar det om igen.
Som en trumpetfanfar hördes tranor häromdan.
Det blir vår iår också, punkligt, som alltid.
Naturen skyndar långsamt, som en skidåkare påväg mot löpsteg.